Min barndoms Kvarndamm. Nu ännu vackrare faktiskt. Nu är kvarnen borta. För visst fanns det ett gammalt ruckel vid dammens utlopp? Nu anar man nästan älvor framdansande ut dis och skuggor. Tydligaste minnet är ändå från en vinters skridskoåkning - dammen var nästintill oändlig att ta sig över.Var väl kanske något mindre och inte någon större stjärna på isen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar