Visar tänderna

Så var det det här med British Museum. Före besöket tyckte jag debatten om man borde lämna tillbaka konstskatter från det land de kom ifrån var en ickefråga. Det tycker jag inte längre. Här finns assyriska portar (gigantiska), Parthenonfriserna från Athen (förstås), fantastiska kinesiska urnor (mm), massor av mumier (mumierna var kanske otäckast) och den nya stora utställningen handlade om egyptiska konstskatter från två nyupptäckta städer som grävts upp utanför Egyptens kust av ett oljebolag. Där finns Rosettastenen. Den är MYCKET mindre än jag trodde. Och så finns där massor av romerska, mycket vackra mosaiker. Det finns mycket mer. Ju längre vi gick omkring, desto mer illa berörd blev jag. Det här är stöld, det är värre än stöld, det är att beröva andra kulturer deras rättmätiga arv.
Jag har helt klart för mig att de assyriska portarna och parthenonfriserna bland mycket annat hade varit i småsmulor vid det här laget, och att de bara finns bevarade tack vare detta skamlösa rofferi. Det är inte någon enkel fråga det här. Icke desto mindre. . . 

Läser i ren desperation om en gammal Jan Mårtenson-deckare. Hans hjälte Homan är på Gotland och bistår en arkeologisk utgrävning. Mycket vikingaguld i den här. Apropå rofferi, alltså 😃

Towern?

Visst är det en stilig bild? Tagen vid Towern. En dag som var snålblåsig och förfärligt kall. Vi hade åkt mycket buss den dagen och beslöt åka hem med båt på Themsen. Ställde oss i kön nere vid kajen och väntade. Det gick ingen båt. Avgång efter avgång blev inställd p g a högt tidvatten. Frös så all tankeverksamhet upphörde. I det närmaste. Jag kom att tänka på alla fångar som suttit inspärrade i åratal i fästningen bara några meter bort. Det finns ingen centralvärme där! knappast ens kaminer i alla rum. Måste ha löst problemet med vad man skulle göra med fångarna. De dog väl helt enkelt av köld!

Drottning Elisabeth I satt inspärrad där ganska länge. Innan hon blev drottning, förstås. Hoppas hon hade fått med sig en päls. I vilket fall en härdig kvinna. Jag klarade 40 minuter. Och då var det ändå bara i mitten av november.
Vi fick springa till bussarna, ni vet de här sightseeingbussarna man hoppar av och på.

Vill bara puffa lite en gång till för ett av mina favorit-tv-nöjen: Den Nya Zeeländska serien Brokenwood Mysteries. Så rolig att se. Går konstigt nog på tv4guld fast denna säsongen är inspelad i år. Ett mysterium. Kul grej är Jared Morehu som spelas av Pana Hema Taylor. Han dyker upp överallt och kan allt: Från vinodling - han sköter kommissariens nyinköpta vingård, till att spela Shakespeare. (Det har varit mycket Shakespeare på sistone, men det var Hamlet den här gången.) Och skulle någon dö (och det gör de ganska ofta) så nog är han där och bär kistan. Bra manus och väldigt charmigt.

St James Park

Älskar Londons parker! Särskilt om hösten. Det är ju oftast lite varmare i London än vad det brukar vara hemmavid och att promenera i dessa underbara parker är verkligen ett nöje. Denna gången blev det St James som låg på så lämpligt avstånd från hotellet på vägen mot Buckingham Palace och tunnelbanestationen Green Park. Tror att de stiliga fåglarna som poserade så fint är flamingos. Söta små ekorrar sprang omkring men vägrade posera. Fick bara svansar i kameran. Stiliga svansar, förvisso, men . . . .
Det känns så längesedan nu.

Smultron, bröllop och döden heter Kristina Appelqvists senaste. Hon förlägger sina pusseldeckare till högskolemiljö i västgötsk småstad. Det som lockar mig är pusslet och högskolan. Denna gång bygger hon sin roman kring uppsättning av Romeo och Julia och det gör det extra roligt. Lite Shakespeare piggar ju alltid upp. Tycker att hon får till sitt romanbygge riktigt bra. Min invändning är den aura av prudentlig, tråkig medelklassighet som ligger som en dimma över det hela. och så är det namnen! De låter lika dant och är ordentligt förankrade i den ovan nämnda medelklassigheten. Suck. Dessa små detaljer till trots (plus en liten schackning i mitten) är boken om inte minnesvärd, så absolut läsvärd. Faktum är att när jag begrundar mina nuvarande läsprojekt så längtar jag efter hennes nästa 😏

Saknar London

Så här såg det ut när vi tittade ut från hotellets entré. Föll den här gången fullständigt för Houses of Parliament, denna gotiska pärla. Oj, så stiligt det är! Hörde att det visserligen är stiligt men i behov av omfattande renovering. Man funderar på att flytta alla politiker till annan ort medan det pågår. Frågan är bara vart?
Kanonfint hotell, förresten. Park Plaza Westminster heter det, till och med frukosten är bra 😋Väldigt lyxigt läge och i princip nära till allt.
Gångavstånd till Buckingham Palace som också är i behov av renovering. STORT behov av renovering  till fantastiska summor. Debatterades rejält medan vi var där. Skulle man renovera eller inte? Det går ju på skatten. Jag blev till och med intervjuad av radioreporter. Har faktiskt svårt att se att det finns något alternativ. Det är ju en kulturskatt och en turistattraktion och vart ska drottningen ta vägen?😉
Sänder varma tankar till Statens Fastighetsverk. Och svenska kungafamiljen som verkar sköta sina slott med den äran.

Mosaiken är från ett av trapphusen i British Museum. Underbara mosaiker, värda besöket bara de. Jättebra café där också, på en gård med fantastiskt glastak. Mer om BM nästa gång, jag är inte odelat förtjust.

Läser och läser. Inte odelat förtjust här heller. Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben (liite för mycket biologi för min smak, men vad hade jag förväntat mig?), Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci och Kristina Appelqvists senaste deckare. Hmm. Min katt Jugoslavien är en skickligt skriven bok och till och med intressant. Det är bara det att jag på det hela taget inte gillar romaner. Jo, jag vet. Svepande generalisering. Återkommer om Appelqvist. Kanske.

London i november

bjöd på hyfsat väder får jag säga. Som vi mestadels slösade bort på att vara inomhus. I bl a National Gallery. Här är en av Stubbs hästar. OCH DET ÄR DEN BÄSTA HÄSTMÅLNINGEN SOM FINNS! Det är jag inte direkt ensam om att tycka. Svag för Gainsborough också, bevis nedan.

En god sak med museer och då speciellt konstmuseer är att det alltid finns bra caféer och restauranger i anslutning. Ar konstintresserade hungrigare än andra? Åtminstone mer fikasugna? På National Gallery för caféet tankarna till väntrummet på en större tågstation vid slutet av 1800-talet. Väldigt trevligt. De serverade den bästa morotskaka jag ätit, tror jag.

Det finns en jättefin butik också. Det brukar det göra, men den här är lite extra. Obs att det är fri entré, så lite får man ju bidra med. Kommer att berätta lite osorterat om vårt Londonbesök framöver.

Har läst ut Marie Lus fantasy-trilogi Den unga Eliten. Marie Lu är min absoluta favoritförfattare just nu. Så skickligt hon berättar sin saga, så poetiskt, så spännande! Hat och kärlek, mod och fruktan, krig och fred, gudar och människor - allt finns med. Adelina, vår hjältinna, är den svartaste fantasyhjältinna jag någonsin träffat på. Styrd av hat och rädsla. Förebilden visade sig vara Marie Lu själv. I sina värsta stunder, får man förmoda. Min eloge, Marie Lu! Skynda dig att skriva nästa!

Pippi på pir

Är inte bara skogstokig, har pippi på piren också. Försöker få till en triptyk. Ser här att jag måste ha en snävare vinkel. Suck ! Det är bara att ge sig ut igen. Inte idag, här är kallt och blåsigt och jag skulle inte få Hamlet med mig :-)

Vill slå ett slag för Engelska Antikrundan som svt2 repriserar åratal av på vardagar kl 18.00. En kulturell njutning på flera nivåer. Tonvikten ligger på tingens historiska sammanhang, inte på kronor och ören, vi får se intressanta miljöer och så  de fantastiska experterna!

Hela tiden så underbart trevliga, kunniga, diplomatiska. Är så imponerad. Lektioner i kulturhistoria och uppträdande. Så långt från den svenska motsvarigheten med de uttjatade kurbitsmålningarna och den skränande skånske experten. För att inte tala om den otroligt skrikiga amerikanska versionen av programmet som jag bara klarade ca 10 min av.

Är nu klar med Arvtagaren om Eragon och Saphira av Paolini. Slutet bäddar för en fortsättning och jodå, det kommer en femte bok. Nappar nog inte på den, men jag gillade varkatterna med deras varkattkung Grimrr.

Skall nu ta itu med Marie Lus Den unga Eliten, tredje och avslutande? delen. Det ska verkligen bli ett nöje!

Skogstokig?

Åtminstone besatt av lönnlöv. De är nästan borta nu, men jag har tagit MASSOR av bilder. Hösten är så underbart vacker.

Hittade deckarserie från Nya Zeeland på tv4: Brokenwood Mysteries. Säsong 1 ligger på tv4play ännu några dagar. Verkligen sevärd, i mysdeckargenren. Visserligen i brittisk stil, men inte fullt så väluppfostrat. Det ska finnas två säsonger till. Jag väntar med spänning.
Nöjer mig med repriser på den "nye" Barnaby, dvs Midsomer Murders med Neil Dudgeon. Tröttnade för länge sedan på John Nettles, det blev för uttjatat. "Nya" har dessutom bättre manus. Och så är Sykes med, han är bäst, säger Hamlet.

Har ägnat mig åt att experimentera med tiramisu-recept. Det finns redan tusentals och alla är goda :-) Men mitt är förstås bäst: 4 ägg, 1 dl socker jag använder björksocker, men det behöver ju inte du :-), 2 fp mascarpone à 250 g, 1 1/2 dl starkt kaffe, 1 dl marsalavin, savoiardkex.

Separera äggen, vispa äggulor och socker för sig. rör i osten. Vispa äggvitorna hårt och rör i. Man kan ha i någon matsked vin i smeten också. Doppa kexen i kaffe+marsalavin, möjligen en msk socker i blandningen. Varva kex och ostsmet gärna i glas. Pudra med kakao. Jag fick ut 7 glas på den här blandningen. Har faktiskt några kvar i kylen. Oj, så gott det är!

Läser fortfarande om Eragon och Saphira. Den här boken passar inte mig, jag tror det är språket. Det är en genomtänkt historia, men jag fastnar inte riktigt. Liiite jobbigt, det är en väldigt tjock bok.

Amaryllissäsongen har börjat. Åtminstone för mig.

Piren

Bättre väder idag, till Hamlets stora glädje. Fick springa lös på stranden. Det är ett favoritnöje. Promenaden ägnades åt att försöka ta snygga lönnlövsbilder. Solen gick i moln vid de olämpligaste tillfällen, men till slut fick jag väl ändå ihop bilder som blev rätt ok. Har tänkt mig en lönnlövstriptyk :-) i vardagsrummet.

Lyckades äntligen se sista avsnittet av Grantchester härom dagen. Har haft motstånd mot att se det - allt var så eländigt. Klarar inte av när det blir för dystert, ens på tv!  Så ordnade det ju upp sig, förstås, och jag trodde att detta var sista säsongen, men icke! Hurra, det kommer en säsong till.

Skulle vilja ha en lönnlövsbild med mera rött, med det verkar inte bli röda lönnlöv i år. Nåja, det kommer fler dagar. Då vore det bra om solen lyste hela tiden :-)

Göteborg igår

Vincent hängde med. Här på IKEA i full färd med köttbullar och pommes. Och så finns där så underbart många lampor att kolla.
Vi har äntligen fått köpt vårt överdrag till strykbrädan. Det tog tre gånger. Har inte varit på IKEA så många gånger sammanlagt på flera år :-) Lunchen är väl på sin höjd sådär. Men så kostar den inte många kronor heller.

Fortsätter med Nora Roberts men måste nog göra ett uppehåll för att ha någon behållning. Böckerna är, trots olika inramning, schabloner på varandra. Som så många andra i denna genre.

Skall till och med hellre ta i tu med den sista i Paolinis serie om Eragon. Har fått den från biblioteket, tjock som en bibel. Tittar på den med blandade känslor. Men läsa den det ska jag.

Återvänder nu till tvn. Försöker se den alpina premiären i Sölden, men blir ständigt avbruten. Underbart väder där, ser så härligt ut. Ordentligt med snö, sol och minus 8 grader. Så skall jag göra Roy Fares recept på tiramisu som jag har väntat på ett lämpligt tillfälle att ta itu med. Ska bli såå roligt!

Hyllning till hösten

Älskade höst! Kan knappt behärska min förtjusning. Hundpromenaden bjuder på naturfyrverkeri och jag grips av glädjerus. Till och med i dagens grå väder, vackert det också. Vågade inte vänta på sol, så jag tog med mig kameran. Här är Strandvägens dubbla allé som Hamlet och jag går varje dag.
Det är inte bara de vackra färgerna, det är den klara luften och att det är så lagom svalt och skönt dessutom.
Och så  kan man utan att skämmas (inte för att jag någonsin gör det :-)) sitta hemma och mysa med tända ljus, böcker och kaffe. Undrar hur många koppar jag druckit i dag? Vill inte gärna räkna efter.

Lönnlöv, den gröna varianten

Lönnlöv, gul version

Tänkte här sjunga en liten lovsång inte bara till hösten utan till BOKUS Bevakningsservice också. Det är ett fantastiskt påfund. Om man håller ordning på sina favoritförfattare, och jag har ganska många, så vet man när de tänker komma ut med nästa bok. För det mesta finns det en titel också. Så trycker man på bevakningsknappen och vips! så fort boken kommer ut får man ett meddelande till sin mail och kan beställa. Helt lysande, och man missar ingenting. Har nu Jaqueline Winspear och Elly Griffiths på gång.

Och så får jag rikta en liten uppmaning till Louise Penny från lönnlövens förlovade land: HEM OCH SKRIV! Jag fattar att du vill promota din senaste, men den ligger redan i topp överallt, och här sitter jag och väntar på nästa :-)

Regn och rusk

Hej igen, kära vänner! Har varit så dålig på att ta bilder på senaste tiden. Vi har haft regn och rusk ganska länge nu. Väntar på att det skall bli lite sol så jag kan fotografera de vackra träden i rött och gult. Bara inte löven hinner falla :-)
Bilden bredvid är faktiskt ändå tagen häromdagen. Ser ju ut som sommar, men höstblommor är vad det är.

Läser vidare. Har just fått hem Marie Lus senaste, den sista (?) delen i The Young Elite-serien. Om makt, fördomsfullhet och ondska. Hon är lysande, Marie Lu, och jag sparar boken som en godisbit.
Istället läser jag Nora Roberts. Det var det här med hennes framtidsdeckare som fick mig på kroken. Mindre lysande, men ofta underhållande. Vilken flödande fantasi den kvinnan har! Den ena intrikata historian efter den andra. Hennes mansfigurer är emellertid väldigt - skall vi säga fantasifullt? hopkomna. Har aldrig träffat en man som ens liknar . . . Och då har jag ändå träffat ganska många.

Vackra små blommor i mitt ogräsfyllda stenparti

Det fina med regn och rusk är att man kan sitta inne och titta på tv. Ägnar mig åt att se gamla Poirot-deckare. Går på kanal 4 Guld. En närmast meditativ sysselsättning. Makligt tempo, man vet vad som skall hända, rättvisan segrar. Hela serien (oändligt många avsnitt) är emellertid gjord i Art Noveau. Ett genomgående tema. UNDERBART! Bilarna, alla saker . . . Är förälskad i Poirots underbara hylla i glas och stål. Den är med varje gång!

Neeej! Och Jaaa!

Tänk att det var så fint ljus i vårt sk uterum tidigt på morgonen. Det hade jag ingen aaaning om. Man får reda på mycket om man inte sover så länge :-)

Har varit upptagen med att läsa klart Nora Roberts fyra böcker om Eve Dallas, vår poliskommissarie i New York om sådär 60 år. Det finns bara fyra. Det tog mig två att förstå vem mördaren var när hen presenterades i boken och det är lite för tidigt. Det är inte så att jag försöker, det förstör ju nöjet med läsningen. Men det var omöjligt att missa. Annars var böckerna kul underhållning, men inte mer.

Det som är Neeej är att serien om Eragon innehåller FYRA böcker, inte tre som jag hade fått för mig. När jag insåg att Galbatorix skulle överleva del tre funderade jag allvarligt på att ge upp. Galbatorix, förresten. Ingen som läst Asterix kan ta en mörkrets hantlangare med det namnet på allvar. Men inte ska man ge sig så lätt! Tänker boka del 4 på biblioteket, den fanns inte inne när jag var där igår.
Läser just nu Carina Burmans Vi Romantiska resenärer. Om Rom och Ellen Rydelius. Allt fru Burman skriver är imponerande trevligt att läsa och man lär sig massor av nytt. Ellen Rydelius var vår första guideboksförfattare och dessutom mamma till Ria Wägner. Känd från tv i min i ett dunkelt fjärran försvunna barndom. Ria (Maria, se där en gåta som fick sin lösning) minns jag väl. Ellen hade jag aldrig hört talas om.

Jaaa är att jag bokat Londonresa, dvs flyg och hotell. Park Plaza Westminster får det bli. Min man vill till British Museum. Fattar inte hur vi skall hinna igenom det. Vi ska bara vara där fem dagar.
Vid understa bilden hann jag inte riktigt ut i tid. Tanken var att solen skulle lysa lite mer, men klockan går ju så fort på morgonen.

Mer från stranden

Skulle ha blivit en helt annan bild, men Hamlet tycker att det är alldeles för lite hundbilder i den här bloggen.
Längtar efter den dag när jag skall ta itu med redigeringen. Begriper inte hur man gör, och den här bilden är alldeles för ljus. Vilken månad som helst nu . . .

Igår tappade jag bort min bok. Alltså Brisingr, Arvtagaren del 3. Och jag letade. Boken är inte bra, men den är bibliotekets. Och hur kan en bok bara försvinna??? Det är inte så att vi bor i ett slott, så man tycker ju att  . . .

Till slut gav jag upp. Och började läsa Bäddat för Mord av J.D. Robb, pseudonym för Nora Roberts som i vanliga fall skriver i en genre som jag skulle vilja beteckna som ganska roligt tantsnusk. Detta är en polisdeckare som utspelar sig i en framtid, gissningsvis 100 år från nu. Kaffe är en nästan oöverkomlig lyxartikel, skrämmer nästan slag på mig. Jodå, hon skriver bra, och en hel del sex är det också. Det är inte direkt stor litteratur, men det är riktigt god underhållning och det räcker långt för mig.

Sommaren är obönhörligen slut

Hittade Brisingr till slut. Den låg i gästrummet. Hade kunnat svära på att jag inte varit därinne på flera dagar.
Nu skall jag fixa mig en kaffe. Medan det fortfarande går. :-)

Släp

Underbart släpljus idag. Stranden ännu en gång, varsågoda! Igår blåste det så hårt att vattnet gick ända upp till klitterna..

Ni ser väl Grantchester? Såg näst sista avsnittet först idag, serien går i SVT, alldeles för sent för mig, kan det vara på torsdagar? SÅÅ bra, jag har sagt det förut och jag upprepar. Gråter varje gång, än av det ena skälet, än av det andra.


Hade sådan tur, fick se Paul Simon när han gästade Skavlan. Paul Simon är en av mina verkligt stora husgudar. Visste att han skulle vara med, men har svårt både för Skavlan och programformen. Kom in mot slutet av reprisen när jag slog på tvn och han var helt enkelt bara där. Så briljant! När han talade om för NATOS befälhavare att man inte skall fatta beslut i vredesmod! Sååå roligt! Så sjöng han Homeward Bound. Han gjorde det väldigt bra, lade om sången så att den passade hans röstomfång (han är ju inte så ung längre). Men jag hörde hur Art Garfunkels röst fattades, som en skugga som liksom inte var där.

Mina favoritcaféägare var där. På strandcaféet På G.

Fantasin riken

Har ägnat mig åt Kristin Cashores trilogi De utvalda. Är nu helt fast. Del två och tre är till och med bättre än den första. Och vad upptäcker jag? Jo, till min fasa har hon inte skrivit fler böcker! Vad har hon egentligen hållit på med sedan 2012??? Trodde förläggare hade tvångströjor på sina författare och plågade ur dem åtminstone en bok om året. Letar runt på nätet och hittar vaga antydningar om att möjligen finns ett manus. Hoppas så att hon får ihop det och att hon håller sig till samma värld, den är så intressant.


En fin sak med fantasy är att det är lyckliga slut, de goda människorna (eller vad det nu kan vara) är verkligen goda. De onda är visserligen förskräckliga, men får sitt rättmätiga straff, det kan man vara säker på. Som i deckare. Vilket är förklaringen till båda genrers popularitet och gör att jag så gärna vistas i sagans rike. Verkligheten är liksom inte lika pålitlig.

Blev så glad när jag häromdagen hittade Paolinis serie Arvtagaren del 3, Brisingr på biblioteket. Hade bara läst de två första, varav jag bara minns del 1. Vad det nu kan bero på. Har nu börjat ta mig in i boken och det går trögt. Lika roligt som jag tyckte det var att läsa den första, lika segt går det med den tredje. Det är helt enkelt för mycket jox! Författaren verkar ta till allt han kan hitta i alla fantasyvärldar och ärligt talat - det fungerar inte. Det som fungerar är Saphira, hans spydiga drake. Min absoluta drakfavorit. Läser vidare, det kanske blir bättre.

På IKEA med Vincent

Vincent med choklad. Eller möjligen blåbär.

Tänkte sjunga en liten lovsång till IKEA här. Det hade ni väl inte väntat er? Nu är det inte just IKEAs möbler jag beundrar så väldigt, utan förmågan att lösa alla problem som kan uppstå när man skall göra sina köp. Idag var vi där med lille Vincent, dryga två år och IKEA är perfekt för barn. Vi startade med lunchen. Brickvagnarna är mina favorithjälpmedel, har sedan länge beundrat denna geniala lösning på hur en hel familj med småbarn kan få med sig maten till bordet. Nu fick jag äntligen använda den. Vilken smart grej det är! Vincent åt glatt sina barnportionsköttbullar och det var inget fel på vår mat heller.

Lillasyrran stannade hemma idag.

Så skulle vi ju faktiskt handla också, på nederplanet. Lille Vincent upptäckte lampavdelningen och var i sjunde himlen. Han är i lampåldern och har nu tänt och släckt de flesta lamporna. De är ganska många. Bättre än en lekpark! När vår lille tvååring tyckte det blev lite långt att gå fanns det massor av roliga kundvagnar att åka på. Så praktiskt. Både för honom och för oss. Väl igenom kassorna föll vi för den underbara mjukglassmaskinen. Såå rolig! Vincent och morfar åt glass med förtjusning, jag kan behärska mig. Tycker att maskinen är roligare än glassen är god.
Vad vi köpte? Nja, det vi skulle ha - tyg att trä på strykbrädan, fanns inte. Kommer in i början av oktober. Vi får göra ett nytt besök då. Vilken tur vi har :-) Och ingen har väl någonsin gått igenom hela IKEA utan att köpa något? En korg och en lampa kom vi undan med.

Bilder och Brrr

Obligatorisk bild på piren vid Strandbadshotellet. Den är svår att låta bli att ta :-)
Älskar strandpromenaderna med hund så här års, lika vackert varje dag!
Tror dessutom det snart är dags för frukost på hotellet, har tröttnat på att göra min egen.

Försöker boka resa, men har svårt för att bestämma mig. Käre Maken och jag firar att vi varit gifta i 20 år. Det lutar åt London. Dit åkte vi när vi varit gifta ett år och bodde då på hotell i Bayswater. Ni vet, de här ombyggda stora gamla villorna där elementen antingen går för fullt eller inte alls, och fönstren antingen inte går att stänga eller inte går att öppna. Har alltid tyck det är så kul! (Ja, ja! Helt obegripligt, men jag älskar det absurda i tillvaron.)

Nu blir det nog Park Plaza vid Westminster Bridge, det har stilig utsikt mot Houses of Parlament som det vore kul att titta närmare på. Gotiken i högform :-)

Läser Kristin Cashores De Utvalda. Är nu inne på del 2. Det är en verkligt otäck idé hon fick redan i del 1 som hon nu utvecklar riktigt ordentligt. Brrr!

Rondellkonst. Och nackdelen med lathet.

Vi har fått en ny rondell. Det finns ganska gott om rondeller här i Falkenberg. I och med denna rondell försvann ett av Falkenbergs två (2)! trafikljus, kanske en förlust för stadens trafikskolor, men knappast någon annan.
Är en varm anhängare av rondellkonst, är ibland väldigt kul och ibland till och med vackert. Här är det stenblock, grus och strandblommor som gäller och det är jättefint! Heja kommunen, eller vem det nu är som bestämt.

Hamlet och jag har alltså krupit omkring i rondellen och fotograferat, en plan jag haft ganska länge men alltså nästan lika länge glömt bort. Det är en jätterondell, värdig Göteborg, så vi hade gott om plats. Emellertid hade de blommor jag siktat in mig på redan blommat över. Nackdelen med att uppskjuta till morgondagen . . . .

Gäller även betalandet av räkningar. Betala räkningar är bland det värsta jag vet. Dammsuger t o m hellre, då förstår ni! Har två otäckingar (räkningar, alltså. Inte dammsugare.) som nu ger mig både dåligt samvete och dyra avgifter. Försöker hitta någon (något) att skylla på, men det går inte så bra.

Kära vänner, jag har återgått till fantasyns värld och mitt chansande här måste få ett slut. Läser Kristin Cashores De utvalda. Den är fantasifull och välskriven och dessutom förtjänstfullt utrustad med karta. Emellertid är det en renodlad ungdomsbok och det är liite tröttande emellanåt. Framförallt är språket väl enkelt. Det är ju inte Kristin Cashores fel att jag inte har åldern inne, det är bra ungdomsböcker, sedelärande som nästan all fantasy,  men jag tänker ägna mig åt t ex Nebulapristagare hädanefter. Tror jag.

Uppgörelsen? Sluträkningen? Dilemmat med bra böcker.

Aaaaagh! Har just läst ut A Great Reckoning, Louise Pennys senaste. Bara hatar när en bra bok tar slut, och åh, så bra den är! Oerhört välskriven. Man vaggas in i mys och trygghet för att kastas ut i ångest och hemska misstankar. Gång efter gång efter.... Dessutom älskar man hennes karaktärer. De flesta, vill säga. Några är verkligen avskyvärda, och några är både och. Många av hennes karaktärer återkommer i varje bok, känns som om jag känner dem väl vid det här laget. Och miljöerna! Underbart! Hon får till och med den kanadensiska vintern att framstå i ett romantiskt skimmer. Som snabbt passerar förbi ;-). Intrigen är alltid intelligent, jag är så imponerad.

Har alltså haft 48 timmar rent och oförfalskat nöje, slitits mellan att försöka spara boken så att den skall vara längre (omöjligt, och dessutom blir det för splittrat och förstör läsupplevelsen.) Och att sträckläsa. Sträckläsningen vinner alltid, dessutom det bästa sättet att uppleva en bok. Åtminstone om den är så här välskriven. Men, som sagt, det är ju det här med att boken tar slut så fort. :-) Louise Penny har en agenda; om man kan kalla kärlek, vänskap, rättspatos, heder för agenda och det tror jag man kan. Tycker dessutom att böckerna blir bättre och bättre, ganska ovanligt i branschen, intygas härmed.

Bilderna, kära vänner, togs för några dagar sedan. Jag har haft fullt upp :-)

Stranden äntligen fri!

Hamlet vill tala om för er att nu äntligen är det dags för hundar på stranden! Precis lagom, vi hade sista riktiga sommardagen i torsdags. Jag badade till och med. Annars inte min grej, men man får ju fira sensommaren på något vis. Jo, det var jättekallt! :-)
Var nog dessutom mitt enda bad i havet den här säsongen.
Och nu har hösten börjat. Jättefint väder och svalt och skönt. Inte badväder men det finns ju så mycket annat man kan göra. Promenera hunden, tex ;-)

Skippar nu resten av Tremeraire-serien, den håller inte måttet. Men de två första böckerna ska ni inte missa!
Har nämligen fått hem Louise Pennys senaste. A Great Reckoning heter den, kom ut häromdagen. Skulle lite fritt vilja översätta det med En Stor Uppgörelse. Har högt ställda förväntningar här. Mysdeckare, med en otäck underliggande ton. Hoppas så att vi är i min favoritby Three Pines. Skulle gärna flytta dit, om det inte var för alla morden.

Stranden. Igen och igen

Det är något alldeles magiskt med ljuset över stranden och havet just nu. Är nere och tar bilder nästan varje dag. Ni får ursäkta om det blir tjatigt, men jag kan inte låta bli! Soldis är så mycket mer intressant än klart ljus. Åtminstone på bild :-)

Så var det Naomi Novaks Temeraire igen. Läser är i princip det enda jag gör, så det blir ju det inläggen handlar om. Det är ju så mycket enklare att använda vår egen värld än att hitta på en egen. Det är ju det som fascinerar med fantasyn; den annorlunda världen, med annorlunda förutsättningar. Här har vi i stället historisk äventyrsroman, ok, med drakar, men det räcker liksom inte riktigt till. För min del, alltså. De två första böckerna är lysande. Sedan mattas min förtjustning,  är inte det här att göra det lite för lätt för sig?