Cocktailsidan är nu textförsedd och lite mer begriplig. Kommer att fylla på efter hand, för detta är en utställning jag kommer att besöka igen.
Läser nu Arne Dahls nyutkomna Viskleken. Börjar redan oroa mig för att den skall ta slut och då är jag ändå bara i mitten och har ca 250 sidor kvar! Han skriver verkligen bra, det är vansinnigt spännande och han är så underbart påläst. A-gruppen har ändrat sammansättning, blivit Europol och flyttat till Haag. Boken har aktualitet och skärpa. Man sympatiserar med hans personer (kanske lite väl hjälteaktiga, men det skall jag överse med). Intrigen är som vanligt förstklassig. Arne Dahls böcker om A-gruppen skall filmatiseras. Vilket jag beklagar, resultatet blir antagligen lika uruselt som vanligt när det skall göras svensk film på svenska deckare. Kommer vad jag än tycker på tv i höst. Vill här tala om för mina amerikanska (och andra englskspråkiga) att åtminstone första boken om A-gruppen finns på engelska, titeln är Misterioso. Kommer översättningar på 19 andra språk också, kolla länk. Arne Dahl är den enda svenska deckarförfattare jag helhjärtat gillar, i alla fall bland de nu levande. Och så heter han inte ens Arne Dahl utan Jan Arnald. Får nog faktiskt läsa något av honom också. Enda orsaken till att jag har lämnat lässoffan är att jag börjar få ont i ryggen. Skall snabbt tillbaka. Här är det först stretching och sedan sträckläsning som gäller.
Jag läser och läser och läser. Har nu just läst ut Obamas Min far hade en dröm. Jag är imponerad, och det händer inte ofta. Den är verkligen intressant, och det hade den varit även om han inte blivit president. Att man läser boken i perspektiv av det är ju naturligtvis omöjligt att bortse ifrån. Men ändå. . . Han skriver väl, underhållande och genomtänkt. En mognadsskildring, men ochså en skildring av ett USA vi sällan möter i film och litteratur. Boken gav nya insikter och är mycket bättre än jag förväntade mig.
Har lagt in ett par nya bilder på Cocktails-sidan. Text kommer. Varsågoda.
Hej på er! Har IDAG (visst är det lite sent?) drabbats av post operationsblues. Jag som var så pigg! Nu tänker jag ligga i sängen, läsa och äta kanelbullar. Planen var annars att lägga upp nya sidor, en om Världskultur-museets utställning Kimono, en om en glasutställning i Stenungsund 2009 som så många söker på. Sidorna kommer, och jag har fler bilder än de jag redan lagt ut, men kanske inte just idag.
Konstaterar att det är sensommar, det finns inte så värst mycket blommor att fotografera, men väl annat vackert.
Har haft ett väldigt snärj. Hamlet skall medicineras två gånger om dagen och han slåss för livet. Detta TÄR på mig, och möjligen på hunden också. Tror dock att hans öroninflammation håller på att ge med sig.
Hamlet har forslats till Varberg och vetrinär idag. Han gillar inte transporter, oavsett hur de går till och innan vi var framme var vi helt slut allihop. Det visar sig att husets Huligan hade inflammation i båda öronen och antagligen ganska ont. Inte att undra på att han är retligare än vanligt. De blev tvungna söva ner vår lille ängel, han värnar om sin integritet vill jag lova. På vägen hem var han forfarande hög som en skorsten och flinande lyckligt medan matte kliade hans öron. Det är den bästa bilresa vi upplevt i Hamlets sällskap. Nu återstår 12 dagar av örondroppsmedicinering. Hur skall det gå till?
Såg två utställningar, ingen av dem översvallande intressant i mina ögon. Den första var rubricerad RiskZoner, kreerad av den spanska samtidskonstnärs-gruppen Caixa. Som titeln anger en dystopisk historia. Vilket inte hindrar att några av inslagen var både välgenomtänkta, välgjorda och intressanta. Det var nattsvart i lokalen och jag hade naturligtvis inte med mig blixt, så bilden ger inte rättvisa åt de verk jag ändå fotograferade. För att de inte var så deprimerande i sitt budskap som de andra. Ovan en samanställning av flera kinesiska storstäders skylines. Av Liu Jianhua. Till vänster ett verk av Jana Sterbak. Där fanns också sevärda videos. Är lite less på det obligatoriska dystopiska ämnesvalet/budskapet i samtidskonsten. Kära vänner - Har ni ingen framtidstro och ingen vilja att skapa/visa på något positivt lär världen verkligen bli så dyster som ni förutspår. Med pekpinnar kommer man inte långt, hur intressant gjorda dessa än är. Utställningen pågår till 30 oktober.
Har lagt up ny sida idag. Om Muranoglas. Det är så många som söker på det och allt de fick för besväret var en enda liten bild på ett visserligen väldigt snyggt glas, men ändå. Så jag har gjort en specialsida med de bilder jag hade. Kolla listan till vänster.
Har just läst Charlotta Ödmans Snälla, vilda barn Om barnen i Astrid Lindgrens böcker. Mycket underhållande och givande läsning. Astrid Lindgrens böcker är inte bara underhållning för barn, de är också instruktionsböcker för vuxna om hur barn bör behandlas. Det härliga här är att man ju faktiskt läst alla de böcker som analyseras. Inte för att jag håller med om allt i Charlotta Ödmans analyser, men faktiskt det mesta. Astrid hävdade att förälderns uppgift är att se till att barnet känner sig tryggt och framför allt älskat "så kommer folkvettet av sig självt". Det håller jag med om helt och hållet.
Faktiskt inte bara klar, jag är fullständigt färdig! Göteborg igår. Tillbringade dagen hos frisör på Södra Vägen, är nu ljusbrun i håret istället för blond och känner inte igen mig själv. Är trött på att behöva färga det varannan månad (mitt hår växer som ogräs!), framför allt är jag trött på att betala! Nu är tanken att den nya utväxten inte skall synas så tydligt, men plötsligt saknar jag mitt ljusa hår. Funderar på slingor, men vill inte betala dem heller. Lunchade sedan på Världskulturmuseet (tack Gun) och såg två utställningar där, en samtidskonst- och Destination X om resor, mer om dem kommer.
Har avnjutit gammal svensk film från 1960. I sv/v. För att filmen var baserad på Maria Langs deckare Tragedi på en lantkyrkogård. Såg så oerhört fram emot att få se vilka som skulle spela Puck Bure, Einar Bure och Pucks pappa professor Johannes M. Ekstedt. Och vad händer??? De tre rollerna är strukna!!!! Jag tror jag blir . . . Och den jag har att skälla på på här är författarinnan själv, det är hon som skrivit manus och därmed lurat mig på konfekten! I alla fall hade svenska skådespelareliten ställt upp. Sif Ruud, Hjördis Pettersson, George Fant, Sigge Fürst, Karl-Arne Holmsten m fl. Annan titel också: När mörkret faller. Roligt var det ialla fall. Alla TALADE VÄLDIGT TYDLIGT och på rikssvenska, denna egendomliga dialekt som endast talades i radio, på tv och på teatern, och som jag älskar att härma. Min man säger att de konstigt nog lät precis likadant i Polen. En märklig tid.
Till min oerhörda glädje och häpnad är ni en internationell samling. Denna veckan har jag dubbelt så många besökare från USA som från Sverige. Ni finns också i Tyskland, Ukraina och Singapore. Bl a. Verkligen fantastiskt! Så väldigt roligt att ni hittat hit. Singapore är mitt drömresemål just nu. Planerar resa i höst och Singapore står överst på listan. Tveksamt dock om jag får ihop pengarna och lyckas övertala Käre Maken, han gillar INTE att flyga långt.
Får genom historikern Antonia Fraser perspektiv på en historia från min konstvetenskapliga utbildning: Det underbara franska slottet Vaux Le Vicomte (kolla själva, namnet är en länk, men det syns så dåligt på bloggen) byggdes av herrarna Le Vau, Le Brun och Le Nôtre och blev så lyckat att byggherren, en minister Fouquet, blev satt i fängelse efter invigningen - ingen skulle ha ett finare slott än kungen. Kungen, Louis XIV, satte sedan arkitekterna i arbete med att bygga Versailles. Historian är nog så sann, han blev mycket riktigt satt i fängelse, Och dessa herrar byggde Versailles, men man glömde tala om att Fouquet hade missbrukat sin ställning och dragit ihop sin otroligt stora förmögenhet på kronans bekostnad och genom att ta mutor. Han blev alltså placerad där han hörde hemma! Visst är det roligt, men också lite betänkligt, hur olika professioner framställer samma händelseförlopp?
Fortfarnde förskräckt över att man kan göra om en bok så totalt i filmversionen som Agatha Christies Hemligheten på Chimneys. Det var knappast till det bättre, Dame Agatha kallas inte för inte intrigernas mästare. Hennes version är en champangebubblade ironi över engelsk utrikespolitik och engelsk överklass, skriven 1925 och fortfarande läsvärd. Men man måste ha tidsaspektien i minnet, detta var under imperiets dagar. Filmens behållning var Hatfield House och skådespelarprestationerna, verkligen inte intrigen. Hade jag haft hand om Dame Agathas litterära arv hade jag ALDRIG tillåtit en sådan förvanskning.
Gårdagens Miss Marple (The secret of Chimneys) var inspelad på Hatfield House. Så fantastiskt roligt att se hus, trädgård, inredning. Googla så får ni se, ni lär inte bli besvikna. Storyn, däremot var omarbetad till oigekännelighet. Helt i onödan, originalet duger bra som det är. En av Dame Agathas få romantiska berättelser. Tänker läsa om den så snart jag hinner. Väntar nu på att klockan skall bli 15.50 och nästa Miss Marple.
Torkar nu Karljohan-svamp i ugnen. Nix, jag har inte varit ute i skogen. Jag är ALDRIG ute i skogen. Vi har hittat dem i trädgården.
