Påfylld cocktail

Cocktailsidan är nu textförsedd och lite mer begriplig. Kommer att fylla på efter hand, för detta är en utställning jag kommer att besöka igen.
Bild: Christian Diors vackra klänning från 1950-talet. I bakgrunden lampan Konfetti från Front.

Viskleken

Läser nu Arne Dahls nyutkomna Viskleken. Börjar redan oroa mig för att den skall ta slut och då är jag ändå bara i mitten och har ca 250 sidor kvar! Han skriver verkligen bra, det är vansinnigt spännande och han är så underbart påläst. A-gruppen har ändrat sammansättning, blivit Europol och flyttat till Haag. Boken har aktualitet och skärpa. Man sympatiserar med hans personer (kanske lite väl hjälteaktiga, men det skall jag överse med). Intrigen är som vanligt förstklassig. Arne Dahls böcker om A-gruppen skall filmatiseras. Vilket jag beklagar, resultatet blir antagligen lika uruselt som vanligt när det skall göras svensk film på svenska deckare. Kommer vad jag än tycker på tv i höst. Vill här tala om för mina amerikanska (och andra englskspråkiga) att åtminstone första boken om A-gruppen finns på engelska, titeln är Misterioso. Kommer översättningar på 19 andra språk också, kolla länk. Arne Dahl är den enda svenska deckarförfattare jag helhjärtat gillar, i alla fall bland de nu levande. Och så heter han inte ens Arne Dahl utan Jan Arnald. Får nog faktiskt läsa något av honom också. Enda orsaken till att jag har lämnat lässoffan är att jag börjar få ont i ryggen. Skall snabbt tillbaka. Här är det först stretching och sedan sträckläsning som gäller.
Glömde Carina Burman, vars 1800-talspastischer verkligen är ljuvliga, men i en helt annan genre. Har just läst hennes Kärleksroman. Som naturligvis är bra. Medryckande, överraskande, milt överseende ironisk och en kärleksförklaring till Visby och Gotland. Blir nog tvungen att åka dit snart. Har aldrig satt min fot där, har egentlligen rest väldigt lite inom Sverige, men det är få ställen i Europa jag lämnat obeträdda. Konstigt.
Hej så länge, återkommer när Viskleken är utläst.
Bild: Försöker här lägga in en bild på något som skulle kunna vara en representant för japans kriminella värld, yakuza är de enda som inte är inblandade i Viskleken, i alla fall inte ännu. Helt omöjligt att få tekniken att fundera just nu. Ni får ge er till tåls.
__________________________
Se där - det gick till slut!

Blandade böcker

Jag läser och läser och läser. Har nu just läst ut Obamas Min far hade en dröm. Jag är imponerad, och det händer inte ofta. Den är verkligen intressant, och det hade den varit även om han inte blivit president. Att man läser boken i perspektiv av det är ju naturligtvis omöjligt att bortse ifrån. Men ändå. . . Han skriver väl, underhållande och genomtänkt. En mognadsskildring, men ochså en skildring av ett USA vi sällan möter i film och litteratur. Boken gav nya insikter och är mycket bättre än jag förväntade mig.
Har också läst ut Astrid Lindgrens Kati-böcker. Ett märkligt sammanträffande är att den första - Kati i Amerika - innehåller en mycket skarp och mycket Lindgrensk uppgörelse med segregationen mellan svarta och vita. Skriven 1950. Heja Astrid! Obama skulle instämma i varje ord. För övrigt är böckerna bl a fina reseskildringar, väldigt roliga förstås och i den sista finns ett fullkomligt underbart tal till den nyfödde sonen. Blev nyfiken på böckerna när jag läste en analys av barnen i Lindgrens böcker för någon vecka sedan. Kati-böckerna hade gått mig förbi, och så kunde jag ju inte ha det.
Vacklar nu mellan Carina Burmans Kärleksroman, Arne Dahls Viskleken, en Judith Lennox, att göra klart i tvättstugan och hundpromenad. Det är en underbar dag idag!
Bild: Rosor, blir aldrig för många!

Nya cocktails

Har lagt in ett par nya bilder på Cocktails-sidan. Text kommer. Varsågoda.
Bild: Absolut inte någon cocktailklänning.

Post op

Hej på er! Har IDAG (visst är det lite sent?) drabbats av post operationsblues. Jag som var så pigg! Nu tänker jag ligga i sängen, läsa och äta kanelbullar. Planen var annars att lägga upp nya sidor, en om Världskultur-museets utställning Kimono, en om en glasutställning i Stenungsund 2009 som så många söker på. Sidorna kommer, och jag har fler bilder än de jag redan lagt ut, men kanske inte just idag.
I morgon skall jag till Göteborg för att bl a se Rhösskas omgjorda Cocktailutställning och förhoppningsvis ta några bilder där också. Vi ses!
Bild: Blommor till oss.

Sensommar

Konstaterar att det är sensommar, det finns inte så värst mycket blommor att fotografera, men väl annat vackert.
Igår var det slut på min favoritserie Från Lark Rise till Candleford. Så sorgligt, men någon gång måste det kanske ta slut. Hoppas på en sequel, vill så gärna träffa alla mina trevliga "vänner" igen. En verkligt rolig och charmig serie. Har du missat den? Skaffa den på DVD, det är den värd. Min absoluta favorit i serien är Minnie, som ständigt säger fel saker och den stela brevbäraren som alltid vill göra rätt och som till sist faller för en liten hund, ganska lik Hamlet faktiskt, som blir totalt bortklemad av den stroppige men rare brevbäraren och hans fru. Roligt och tröstrikt att se att det finns hundar mer bortskämda än vår. Om än bara på tv.
Har idag opererat handen. Skriver fort som attan innan bedövningen släpper. Fortsätter läsa om Shakespeare och hans tid, men det är tveksamt om jag fattar något. Fortfarande tämligen dimmig.
Bild: Från trädgården. Vet inte vad det är.

Kära vänner: Mer om er

Har haft ett väldigt snärj. Hamlet skall medicineras två gånger om dagen och han slåss för livet. Detta TÄR på mig, och möjligen på hunden också. Tror dock att hans öroninflammation håller på att ge med sig.
Har läst klart Carina Burmans Klara Johanson-biografi. En intressant, lärorik och trevlig bekantskap. Tack, Carina. Utan dig hade jag aldrig fått träffa K. J. Nu har jag börjat på en bok om Shakespeares liv och tänkesätt. Intressant. Visste ni att Shakespeare kom från ett område i England som stått under danskt välde och att mycket av språket dröjt sig kvar? Märks väldigt tydligt för oss nordbor och gör det faktiskt ännu lite roligare att läsa. Min plan är att så småningom se massor av Shakespeare och jämföra olika uppsättningar. Har dessvärre för svårt med koncentrationen just nu, men det blir förhoppningsvis bättre. Nöjer mig för ögonblicket med Spooks, säsong 1, som jag inhandlat på Ginza för det facila priset av 99:-. Absolut lysande agentserie, MI5 förstås. Bra manus, bra dialog och rolig är den också. Har visserligen sett säsong 1 förut, men missat de efterföljande. Tänker köpa in dem också.
Har tagit bort räkneverket. Det fungerade inget vidare. Ni får nöja er med att tro på mitt ord: Bloggen har ca 150-200 sidvisningar i veckan, de absoluta flertalet från USA. Det är vad Blogspots egen statistik visar. Kul och förvånande.
Bild: Trädgården en regnig morgon. Idag skiner solen.

En Hamletdag

Hamlet har forslats till Varberg och vetrinär idag. Han gillar inte transporter, oavsett hur de går till och innan vi var framme var vi helt slut allihop. Det visar sig att husets Huligan hade inflammation i båda öronen och antagligen ganska ont. Inte att undra på att han är retligare än vanligt. De blev tvungna söva ner vår lille ängel, han värnar om sin integritet vill jag lova. På vägen hem var han forfarande hög som en skorsten och flinande lyckligt medan matte kliade hans öron. Det är den bästa bilresa vi upplevt i Hamlets sällskap. Nu återstår 12 dagar av örondroppsmedicinering. Hur skall det gå till?
Läser vidare om Klara Johanson. Denna språkkunniga dam, som översatte från latinet, engeskan och tyskan såväl som franskan medgav att "parlerandet" av det franska språket var en helt annan sak, något hon upptäckt vid ett Parisbesök. Så fort hon försökt några fraser började butiksbiträdena till hennes förlägenhet genast tala engelska.
Har idag sett program med den fantastiska fysikprofessorn Stephen Hawking. (Kolla själva får ni se!) Här är det verkligen andens seger över materian. Beundrar honom kollossalt, inte bara för hans arbete, utan för att han är en sådan enastående modig människa. Han är förvånansvärt rolig också!
Bild: Huliganen när han är som mest änglalik.

Universeum 10 aug. Riskzoner och Destination X.

Såg två utställningar, ingen av dem översvallande intressant i mina ögon. Den första var rubricerad RiskZoner, kreerad av den spanska samtidskonstnärs-gruppen Caixa. Som titeln anger en dystopisk historia. Vilket inte hindrar att några av inslagen var både välgenomtänkta, välgjorda och intressanta. Det var nattsvart i lokalen och jag hade naturligtvis inte med mig blixt, så bilden ger inte rättvisa åt de verk jag ändå fotograferade. För att de inte var så deprimerande i sitt budskap som de andra. Ovan en samanställning av flera kinesiska storstäders skylines. Av Liu Jianhua. Till vänster ett verk av Jana Sterbak. Där fanns också sevärda videos. Är lite less på det obligatoriska dystopiska ämnesvalet/budskapet i samtidskonsten. Kära vänner - Har ni ingen framtidstro och ingen vilja att skapa/visa på något positivt lär världen verkligen bli så dyster som ni förutspår. Med pekpinnar kommer man inte långt, hur intressant gjorda dessa än är. Utställningen pågår till 30 oktober.
Så var det Destination X. En utställning om vårt resande och möjligen varför. Har sådana oerhörda problem med att lägga in bilder så jag gör egen sida.
Kolla till vänster!
Inser såhär i efterhand att det var utställningen Jordlingar jag borde ha sett:
På Tellus Jordlingarna bo
De stökar, leker, bråkar och sover i ro
Deras tankar och drömmar far
Till en plats helt underbar!
För barn och vuxna. Det får bli nästa gång.

Nytt

Har lagt up ny sida idag. Om Muranoglas. Det är så många som söker på det och allt de fick för besväret var en enda liten bild på ett visserligen väldigt snyggt glas, men ändå. Så jag har gjort en specialsida med de bilder jag hade. Kolla listan till vänster.
Är fullt upptagen med Carina Burmans boigrafi om Klara Johansson. Den är jätteintressant. Man får sig till livs massor om studentlivet i Uppsala i slutet av 1800-talet. Bara 30 kvinnliga studenter på hela universitetet. Men de verkade ha kul!
Har till slut lyckats få vår nya DVD-spelare att fungera. Medförde att vi igår äntligen fick sett The Tourist med Angelina Joulie och Johnny Depp, favoriter båda två. Vi missade den när den gick på bio. Dessvärre fick jag inte till bildformatet riktigt förrän vi sett färdigt filmen vilket gjorde att båda två blev tämligen knubbiga. A.J. är fantastiskt snygg i vilket format som helst, men J.D. blev väl gubbig. Vilket slöseri! Filmen är riktigt bra. Spännande och rolig. Och så Venedig på det. Underbart! Dessutom har jag lyckats lösa fyra extremsvåra sudokos. Av fyra. Känner mig som Einstein.
Bild: Mer granit från Värlskulturmuseets utsiktspunkter.

Barn och vuxna

Har just läst Charlotta Ödmans Snälla, vilda barn Om barnen i Astrid Lindgrens böcker. Mycket underhållande och givande läsning. Astrid Lindgrens böcker är inte bara underhållning för barn, de är också instruktionsböcker för vuxna om hur barn bör behandlas. Det härliga här är att man ju faktiskt läst alla de böcker som analyseras. Inte för att jag håller med om allt i Charlotta Ödmans analyser, men faktiskt det mesta. Astrid hävdade att förälderns uppgift är att se till att barnet känner sig tryggt och framför allt älskat "så kommer folkvettet av sig självt". Det håller jag med om helt och hållet.
Hittade Charlotta Ödmans bok i ett superlyckat biblioteksbesök igår. Fick med mig SEX böcker hem, någa riktigt stora och tjocka. Dessvärre cyklade jag, och korgen blev mer än överfull. (handväskan och kameran också.) En jobbig hemfärd, men nu blir det svårt att få mig ur huset innan böckerna är utlästa. Bland mina fynd finns en av mina favoriters - Carina Burman - biografi om Klara Johansson. Betr Carina Burman; jag läser allt hon skriver, hon har ett härligt språk med kraft, poesi och färg i, och hon väljer alltid intressanta ämnen. Om man vill ha en mjukstart kan man ta sig an Baylons gator, en härlig 1800-talspastisch om den absolut underbara detektiven Euthanasia Bondeson. Här besöker hon världsutställningen i London 1851. Skall till biblioteket igen på måndag morgon för att låna Astrid Lindgrens "flickböcker" ( en genre med oförtjänt dåligt rykte) om Kati. I dag skulle de rubricerats "feel-goodlitteratur". Helt i min smak. Minns att jag i tidiga ungdomsår läste Britt-Marie lättar sitt hjärta - långt bättre bok än titeln anger. Men den utgavs 1944, då var titlar så där "käcka".
Bild: Från Världskulturmuseet.

Klar!

Faktiskt inte bara klar, jag är fullständigt färdig! Göteborg igår. Tillbringade dagen hos frisör på Södra Vägen, är nu ljusbrun i håret istället för blond och känner inte igen mig själv. Är trött på att behöva färga det varannan månad (mitt hår växer som ogräs!), framför allt är jag trött på att betala! Nu är tanken att den nya utväxten inte skall synas så tydligt, men plötsligt saknar jag mitt ljusa hår. Funderar på slingor, men vill inte betala dem heller. Lunchade sedan på Världskulturmuseet (tack Gun) och såg två utställningar där, en samtidskonst- och Destination X om resor, mer om dem kommer.
Har läst färdigt Kajsa Grytts Boken om mig själv. De första drygt 100 sidorna speglar troligen en tid i Stockholm som kanske var intressant för den som upplevde den, men ärligt talat, knappast för någon annan. Det privata lyfter inte till det allmängiltliga och stilen känns krystad. Så börjar hon äntligen slappna av runt sidan 120 och berätta rätt upp och ner och DÅ börjar språket flyta och hennes berättelse blir levande och intressant. Märkligt nog är hon som bäst de hon beskriver sitt arbete inom psykvården och sitt engagemang för interner. Förvånansvärt. Förstår inte denna uppradning av vem hon känner och vem hon haft sex med, det identifierar knappast henne, pekar på sorgligt dålig självaktning, något hon har klart för sig att hon har men jag betvivlar att hon inser vidden av och jag beklagar. Men man tycker om henne. Hon vill i grunden väl. Tycker bara inte riktigt att det räcker till en bok.
Bild; Gothia Towers.

Svart/vitt

Har avnjutit gammal svensk film från 1960. I sv/v. För att filmen var baserad på Maria Langs deckare Tragedi på en lantkyrkogård. Såg så oerhört fram emot att få se vilka som skulle spela Puck Bure, Einar Bure och Pucks pappa professor Johannes M. Ekstedt. Och vad händer??? De tre rollerna är strukna!!!! Jag tror jag blir . . . Och den jag har att skälla på på här är författarinnan själv, det är hon som skrivit manus och därmed lurat mig på konfekten! I alla fall hade svenska skådespelareliten ställt upp. Sif Ruud, Hjördis Pettersson, George Fant, Sigge Fürst, Karl-Arne Holmsten m fl. Annan titel också: När mörkret faller. Roligt var det ialla fall. Alla TALADE VÄLDIGT TYDLIGT och på rikssvenska, denna egendomliga dialekt som endast talades i radio, på tv och på teatern, och som jag älskar att härma. Min man säger att de konstigt nog lät precis likadant i Polen. En märklig tid.
Återgår till en annan tid: Stockholm 1975-85, en annan märklig tid, åtminstone i Kajsa Grytts värld. Hittills en massa namnrabblande (det finns ett väldigt fult ord för denna mentalitet), hittills vansinnigt ointressant, men det har sagts mig att boken blir bättre, så jag kämpar på. Gillar (och delar) hennes engagemang för psykvård och drogrehab, här är hon riktigt bra. Såg en intervju med Kajsa Grytt i tv för en tid sedan, då hon gav ett sympatiskt intryck. Hittills gör mig hennes bok besviken.
Kära vänner: I morgon skall jag till Göteborg för att fixa håret, (det behövs, tro mig!) gå på Världskulturmuset, äta lunch och helst fotografera lite gatukonst åt er.
På återseende!
Bild: Min ruta.

Om Er, kära läsare

Till min oerhörda glädje och häpnad är ni en internationell samling. Denna veckan har jag dubbelt så många besökare från USA som från Sverige. Ni finns också i Tyskland, Ukraina och Singapore. Bl a. Verkligen fantastiskt! Så väldigt roligt att ni hittat hit. Singapore är mitt drömresemål just nu. Planerar resa i höst och Singapore står överst på listan. Tveksamt dock om jag får ihop pengarna och lyckas övertala Käre Maken, han gillar INTE att flyga långt.
Är nu klar med Antonia Frasers bok om Louis XIV. Man får nog ha epoken som intresse för att ta sig igenom den, men då ger den en hel del. Antonia Fraser är historiker, jag har tidigare läst om Louis XIVs tid ur både konstvetenskapligt och dräkthistoriskt perspektiv. Särskilt det sistnämnda är rena drömmen för den modeintresserade. Hon skriver väl, mrs Fraser, hon är naturligtvis tränad att skriva, det är dock för mycket fakta och för många namn, naturligtvis helt oemotståndligt för en akademiker, men inte lika oemotståndligt för läsaren. Kul var det i alla fall. Tänker nog läsa om hennes Marie Antoinette snart. Nu läser jag Kajsa Grytt. Inte lika kul.
För att återgå till Er, kära läsare: Har tre räkneverk, de visar aldrig samma, och hänger sig gärna en gång i veckan. Ni verkar vara ca 150 enskilda per vecka, med variation. Absolut flest var ni när jag skrev om dieter ;-).
Bild: Från mina älskade ängar.

Historia och historier

Får genom historikern Antonia Fraser perspektiv på en historia från min konstvetenskapliga utbildning: Det underbara franska slottet Vaux Le Vicomte (kolla själva, namnet är en länk, men det syns så dåligt på bloggen) byggdes av herrarna Le Vau, Le Brun och Le Nôtre och blev så lyckat att byggherren, en minister Fouquet, blev satt i fängelse efter invigningen - ingen skulle ha ett finare slott än kungen. Kungen, Louis XIV, satte sedan arkitekterna i arbete med att bygga Versailles. Historian är nog så sann, han blev mycket riktigt satt i fängelse, Och dessa herrar byggde Versailles, men man glömde tala om att Fouquet hade missbrukat sin ställning och dragit ihop sin otroligt stora förmögenhet på kronans bekostnad och genom att ta mutor. Han blev alltså placerad där han hörde hemma! Visst är det roligt, men också lite betänkligt, hur olika professioner framställer samma händelseförlopp?
Bild: Fyller år idag. Blommor till mig. Och er, förstås. Det här är enda sättet att få tulpaner i augusti!

Så konstigt

Fortfarnde förskräckt över att man kan göra om en bok så totalt i filmversionen som Agatha Christies Hemligheten på Chimneys. Det var knappast till det bättre, Dame Agatha kallas inte för inte intrigernas mästare. Hennes version är en champangebubblade ironi över engelsk utrikespolitik och engelsk överklass, skriven 1925 och fortfarande läsvärd. Men man måste ha tidsaspektien i minnet, detta var under imperiets dagar. Filmens behållning var Hatfield House och skådespelarprestationerna, verkligen inte intrigen. Hade jag haft hand om Dame Agathas litterära arv hade jag ALDRIG tillåtit en sådan förvanskning.
Dessvärre är tv4s Marplekavalkad slut, nu kör de vad jag hoppas är kvalitetsfilm vid 4-tiden på eftermiddagen istället.. Idag är det Lavendelflickorna (det är därför jag tror att det kommer fler filmer av lite högre klass) med två av mina favoritskådespelerskor: Judi Dench och Maggie Smith. Se den! Själv har jag den i mitt rikliga filmförråd. Skall i morgon till Göteborg och Movieline för att köpa fler filmer, bl a den utomordentliga serien Spooks. Den repriseras, men alltid för sent för min smak.
Läser nu Antonia Frasers Louis XIV och kärleken. Ett underbart ämne och en underbar tid. Dessvärre gör Antonia Fraser historikers kardinalfel: För många namn! För många ovidkommande händelser! B0ken hade vunnit på ett mer sovrat material. Inte ens jag som ändå kan epoken rätt väl, har lätt för att hänga med. Dessutom är boken i torraste laget. Obegripligt nog.
Bild: Fler rosor, hur skulle det kunna bli för många?

Hus

Gårdagens Miss Marple (The secret of Chimneys) var inspelad på Hatfield House. Så fantastiskt roligt att se hus, trädgård, inredning. Googla så får ni se, ni lär inte bli besvikna. Storyn, däremot var omarbetad till oigekännelighet. Helt i onödan, originalet duger bra som det är. En av Dame Agathas få romantiska berättelser. Tänker läsa om den så snart jag hinner. Väntar nu på att klockan skall bli 15.50 och nästa Miss Marple.
Kära vänner, det är alldeles för varmt för att sitta här och skriva. Ha en fin dag, så ses vi imorgon!
Bild: En gammal ur "arkivet"! Minns inte vad det för för sort, men visst är det vacker färg?

Svamptider

Torkar nu Karljohan-svamp i ugnen. Nix, jag har inte varit ute i skogen. Jag är ALDRIG ute i skogen. Vi har hittat dem i trädgården.
Gårdagen tillbringades på stranden, inte så vanligt som man skulle kunna tro med tanke på att det är 500 m dit. Oftast är det så mycket annat man vill göra. Skall nu ut och "dead-heada": Ett uttryck jag passande nog lärde mig i en deckare. Betyder att man klipper bort överblommade rosor så att det blir mer kraft till de nya.
Idag är det dubbelt Dame Agatha: 16.00 regerar Miss Marple på tv4, 21.00 gör Hercule Poirot detsamma på kanal 9. En bra dag för mig.
Läser vidare på min Judith Lennox-bok, men det får räcka med romantiken för ett tag. Tänker ta itu med Antonia Frasers Louis XIV och kärleken. En härlig tid, särskilt vad den manliga klädedräkten beträffar: Siden, sammet, krås och spetsar. Och UNDERBARA peruker! Det var roligare förr.
Bild: Vackra blommar från hundpromenaden. Har ingen aaaning om vad de heter.