Har just läst Charlotta Ödmans Snälla, vilda barn Om barnen i Astrid Lindgrens böcker. Mycket underhållande och givande läsning. Astrid Lindgrens böcker är inte bara underhållning för barn, de är också instruktionsböcker för vuxna om hur barn bör behandlas. Det härliga här är att man ju faktiskt läst alla de böcker som analyseras. Inte för att jag håller med om allt i Charlotta Ödmans analyser, men faktiskt det mesta. Astrid hävdade att förälderns uppgift är att se till att barnet känner sig tryggt och framför allt älskat "så kommer folkvettet av sig självt". Det håller jag med om helt och hållet.
Hittade Charlotta Ödmans bok i ett superlyckat biblioteksbesök igår. Fick med mig SEX böcker hem, någa riktigt stora och tjocka. Dessvärre cyklade jag, och korgen blev mer än överfull. (handväskan och kameran också.) En jobbig hemfärd, men nu blir det svårt att få mig ur huset innan böckerna är utlästa. Bland mina fynd finns en av mina favoriters - Carina Burman - biografi om Klara Johansson. Betr Carina Burman; jag läser allt hon skriver, hon har ett härligt språk med kraft, poesi och färg i, och hon väljer alltid intressanta ämnen. Om man vill ha en mjukstart kan man ta sig an Baylons gator, en härlig 1800-talspastisch om den absolut underbara detektiven Euthanasia Bondeson. Här besöker hon världsutställningen i London 1851. Skall till biblioteket igen på måndag morgon för att låna Astrid Lindgrens "flickböcker" ( en genre med oförtjänt dåligt rykte) om Kati. I dag skulle de rubricerats "feel-goodlitteratur". Helt i min smak. Minns att jag i tidiga ungdomsår läste Britt-Marie lättar sitt hjärta - långt bättre bok än titeln anger. Men den utgavs 1944, då var titlar så där "käcka".
Bild: Från Världskulturmuseet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar