Rosornas krig

Samma trapphus som i tidigare inlägg. Annan vinkel.

Har nu dessvärre läst ut Philippa Gregorys Den röda drottningen och det utan att mina böcker från SF-bokhandeln hunnit komma. Helt otroligt, detta rosornas krig som pågick jag vet inte hur länge i England under 1400-talet. Kampen om tronen stod mellan huset York och huset Lancaster, och ibland inom respektive släkt. Ständiga krig och vilka intriger! Kungarna hann knappt slå sig ned på tronen innan de blev avsatta, ch ingen hade de att lita på. Till slut segrade Henry Tudor, genom de otroligt listiga bröderna Stanley, som ständigt lyckades hålla sig på den segrande sidan.(Lancaster den gången), Henry gifte sig med en York-prinsessa och husens vita och röda rosor förvandlades till Tudorrosens röda på vitt. Får här säga att ingen fantasy-författare skulle gå iland med att få dessa verklighetens intriger trovärdiga.
Det är genom Margaret Beauforts ögon vi möter denna historia, och det medlidande man i början av boken känner med henne går snart över. En riktig satkärring, avundssjuk, maktgalen och övertygad om att hon hade direktkontakt med gud och dessutom gud på sin sida. Måste ha varit rolig att skriva om. Hon var mor till Henry VII och en svärmor från helvetet åt hans arma hustru. Hittade en bild av henne, vacker, faktiskt, något anemisk. Kan vara alla fasteperioderna. Verkligheten överträffar ständigt dikten.
Såg Kommissarie Banks igår, första avsnittet. Kanal 8, kl 20.00. Repris förstås, men den här serien började så sent i SVT, så jag har bara sett ett avsnitt. Har bara läst några böcker, här är filmatiseringen väl så bra. Nästan lite väl realistisk, är för en gångs skull tacksam för reklamavbrotten, det tar ner det hela lite. Väldigt spännande, man sitter som på nålar.