måndag 18 februari 2013

Ormar och äpplen i Paradiset

Mina krusiga vita papegojtulpaner tillhör förstås äpplena. Som krås på linneskjortor. Mina favoritmodeller just nu.
Ett annat smaskigt äpple just nu är Barbara Wood och hennes romaner. I den romantiska genren, där jag tycker bäst om hennes miljöer. Hon har gjort sin research väl, så vitt jag kan bedöma och alltid får man lära sig något nytt. Den senaste jag läste utspelade sig i ett australiensiskt 1800-tal och hennes framställning av den aboriginska kulturen var både sympatisk spännande. Och jag fick veta att Walsing Matilda inte alls är den dansanta dam jag föreställt mig utan det knyte luffare bär med sig på sin vandring. En visa om att gå på luffen, alltså. Det hade jag ingen aaaning om. Den roman jag läser nu gör sitt avstamp i 1800-talets Kina och landar i kinesisk-amerikansk nutid. Det handlar som så ofta i hennes böcker om medicin, här är det örtmediciner. Fascinerande alltsammans.
Andra goda äpplen är Käre Maken och Huliganen. Den förstnämnde målar nu köket för vilket jag är honom evigt tacksam och oj, så mycket fortare det hade gått om inte den sistnämnde hjälpte till! Han är överallt och får gärna färg på tassarna. Den lilla ormen i mitt Paradis är jag själv. Just nu är jag så nedsatt att jag inte ens tål den mildaste sjukgymnastik. Det finns dagar det är jobbigt och smärtsamt att ta sig från frukostbordet till soffan. För någon som en gång (ok, det var länge sedan) varit vältränad är det en katastrof och det skrämmer mig faktiskt. Det blir inte bättre, det här. Nåja, det är tur att jag alltid vill ligga och läsa, ända sedan barndomen och Enid Blytons Fem-böcker. Då åt jag massor av popcorn också, vill jag minnas, det har jag slutat med, men oj så mycket jag hinner plöja igenom. Det är det här med inget ont som inte har något gott med sig . . .
Ha en fin dag!
PS: Nike Markelius som jag skrev om här om dagen går en match mot Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och Steg 3 i DN. Det handlar om alla människors rätt till ett respektfullt bemötande och det här märkliga som benämns arbetslinjen och som tvingar ut sjuka människor på en arbetsmarknad som inte vill ha dem, den vill ju inte ens ha friska ungdomar. Sjuka människor behöver inte straffarbete och arbetslösa behöver inte meningslös sysselsättning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar