I dag skriver Carin Hjulström om samma historia som Cecilia Verdinelli skerv om i söndags. I samma tidning. Och som jag kommenterade i måndags. Vill i sammanhanget påpeka att jag är dj-ligt tacksam att jag INTE fått cancer. Trots eventuella möjligheter till personlig utveckling. Om sjukdom skulle utveckla personligheten är jag färdigutvecklad. Det behövs inte mer. Tack, det räcker nu. Hit, men inte längre. Kan tänka mig andra sätt att utvecklas. Vinner gärna lite pengar, t ex. Det tror jag skulle utveckla mig mycket gynnsamt.
Det luktar Pollyanna om det här positiva tänkandet. (Om någon kommer ihåg denna fullkomligt olidligt positiva idiot från min barndoms flickböcker. Som lyckades reta gallfeber på mig redan då.) Hoppas på det bästa kan man ju alltid göra, men förvänta det värsta, är mera min melodi. Då kan det negativa tänkandet göra att man blir positivt överraskad.
Teaterkritik: Landet utom sig – Glansfullt och humoristiskt med stänk av
allvar och vemod
-
Landet utom sig Av/regi och koreografi Anna Vnuk efter Lars Tunbjörks
bilder Scenografi och kostym Jenny Kronberg Ljus Johan Sundén Mask Rebecca
Afzelius M...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar