Positivt tänkande

Läste igår i en artikel i GP av Cecilia Verdinelli om en kvinna som när hon diagnostiserats med bröstcancer gick till en stödförening och fick höra att hon skulle tänka positivt så skulle allt gå bra! Ett sådant dj-la sätt att skuldbelägga den redan drabbade - inte nog med att man fått cancer; om den inte försvinner är det ens eget fel eftersom man inte tänkt tillräckligt positivt! Och så skulle man vara tacksam för att sjukdomen gett tillfälle till personlig utveckling! Alltså, själv drabbad av både det ena och det andra (inte cancer, det har jag tack och lov sluppit) kan jag intyga att det inte är något att vara tacksam för. Det är något man måste finna sig i och det är lämpligt att göra det bästa av situationen. Men tacksam? My ass!

Mer blommor till oss alla: Är det inte en söt liten utomgjording som vinkar i mitten?