Såg program om sömnbesvär igår, och om vad som händer när man får för lite sömn. Och det är en hel del. Bl a kopplades barnfetma till att barn sover mindre nu än förr. Vi är många som har problem med att sova, men sedan x antal år sover jag med hjälp av lugnande och insomningspiller. Och jag mår mycket bättre! Att sova för lite är FARLIGT! Påverkar minnet, reaktionsförmågan, insulinproduktionen, mättnadskänslan mm, mm. Kan intyga att kroppen inte kan skilja på "Behöver sova" och "Behöver äta". När jag var som sjukast, hade förfärligt ont, och var dödstrött men inte kunde sova iallafall, var jag hungrig konstant. Jag gick från middagsbordet till kylskåpet och kunde dessutom gå upp mitt i natten och äta. Nu äter jag rätt sorts mat, så jag slapp åtminstone problemet med kollossal övervikt, men visst vägde jag mer än vad jag gör nu, och som diabetiker är det knappast vad doktorn rekommenderade. Min gymnasietid, en period jag vet att jag sov alldeles för få timmar per natt, minns jag som i ett dis. Är jag diabetiker p g a mina sömnproblem? Antagligen är det en starkt bidragande faktor, jag sov alldeles för lite redan som barn. I programmet sades att vi alla sover för lite, det samhälle vi byggt gör att vi inte kan sova ut tillräckligt och alltså lider av sömnbrist allihop! Nå vad gör man då åt saken? Ingen aning. Svaret kommer idag, i nästa program. Lovar att rapportera.Nu, kära vänner, måste jag ta fram dammsugaren och ta strid med de större dammråttorna, sedan skall jag gå och lägga mig och se om jag inte kan sova middag.
Bild: Vår australiensiska flaskborstbuske. Tack Eva! Den lever och frodas och har precis flyttat in i huset efter en sommarsejour i uterummet.
