Kärleken till Frank

Vill bara visa att nyponrosorna fortfarande blommar.
Har nu börjat på en bok om Frank Lloyd Wright, den amerikanska arkitekten. Bland arkitekter brukade striden stå mellan Le Corbusier och Frank Lloyd Wright om vem som var den främste. Förstod aldrig det där, varför kan man inte uppskatta båda? Det är två totalt olika synsätt. Dessutom har det kommit så många nya stjärnor på den himlen. Icke desto mindre, de går båda till historien. FLWs storhet ligger främst i hans förmåga att anpassa huset till platsen (Googla Falling Waters, får in se ett av hans mest berömda hus.) Här gäller det inte Frank Lloyd Wrights nog så berömda verk utan hans privatliv. Om vilket jag inte visste ett dyft. Boken handlar väl egentligen mer om kvinnan i denna dramatiska kärlekshistoria - Mamah Borthwick, intellektuell kvinnosakskvinna och Ellen Keys amerikanska översättare. Som svensk är det extra roligt att få se denna sida av Ellen Key och till och med Mamahs hjälp besöka hennes hus Strand. Det har jag tyvärr inte gjort i verkligheten. Också väldigt intressant att få följa bygget av FLWs Taliesin, mm mm. Paret träffades när Wright kontrakterades för att bygga Cheney House åt Mamah och hennes därvarande man. FLW var också gift och hade dessutom sex barn. Mamah hade tre. Deras kärlekshistoria var en stor skandal i en tid när skilsmässa var näst intill otänkbart. Amerikansk press tangerade här närmast den engelska (som är svårslagen) i sin sensationslystenhet. Boken som otroligt nog är en debutroman är skriven av Nancy Horan och jag kan verkligen rekommendera den.

Turkmenistan 1900-

Min Hortensia igen. Fortfarande inte nöjd med bilden.

Hej! Maria Gustavsdotters Från din syster Lovisa är både intressant och spännande. Om en inte alltför missionerande missionärs öden och äventyr i Turkmenistan, då kinesiskt territorium och med blandad befolkning. Tycker mycket om brevromanen som form, och här är citat ur verkliga brev blandat med romantext. Händelserna utspelar sig lite senare i tid än vad jag trodde. Roligt är det att läsa, Maria Gustavsdotter har ett levande språk och jag läser henne gärna. Hennes bok om Karin Månsdotter var intressant den också, det var naturligtvis inte alls som jag lärt mig i skolan.
Mitt tv-tittande har äntligen fått lite form. Nu gråter jag floder varje söndag kl 11 över Anne på Grönkulla, den fantastiska filmatisering som gjordes någon gång på 80-talet med Megan Follows i huvudrollen. Tror det är kanal 7. Här är filmatiseringen faktiskt bättre än böckerna, och då är ändå böckerna väldigt bra, åtminstone den första. Så kollar jag Mike Hammer kl 17 på tv4guld, (alla har konstiga kläder, måste vara från slutet av 80-talet) och Bergerac kl 20, troligtvis samma kanal. Bergerac är en deckarserie från tidigt 80-tal som jag missade totalt när den gick första gången. Handlingen utspelar sig på Jersey, och bara det är roligt. Välarbetade manus, det gör en hel del. I huvudrollen är en väldigt, väldigt ung  och väldigt, väldigt smal John Nettles. På äldre dagar har han blivit dubbelt så bred och avancerat till Kommissarie Barnaby i Midsomer Murders.
Dagen har annars ägnats åt att betala räkningar. DET ÄR DET VÄRSTA JAG VET! Nu får jag äntligen återgå till min - eller rättare sagt Maria Gustavsdotters  - brevroman.
Vi ses!

Tid - svunnen och försvunnen

Jag fattar inte vart tiden tar vägen - jag hinner inte ens med min egen blogg. Andras skall vi bara inte tala om! Har åtminstone tagit några hyfsade bilder till er, annars är det förskräckligt så många urusla foton jag tagit den sista tiden. Här är en av våra envist blommande rosor på framsidan av huset, varsågoda! Dessa rosor blommar så rikligt så jag kan ta in och sätta i vaser. Så fint det är och så glad man blir av dem!
Ha hittat ny författare. Hon heter Maria Gustavsdotter och skriver om medeltidens Kalmar, kanske något för dig, Gitte? Hon beskriver ett kvinnoöde i 1500-talets borgerskap och hon gör det bra. Ett vackert språk har hon och hon förstår att hålla spänningen uppe. Jag sträckläste. Dessvärre fick jag tag i bok nr 2 i en trilogi, den första heter Dottern, den andra Hustrun och den tredje följaktligen Änkan. Nu får jag läsa i oordning, men det skall väl gå. Maria Gustavsdotter är så vitt jag kan bedöma historiskt korrekt i sin berättelse, känner mig lite tveksam till en del inredningsdetaljer, som stolar och lös inredning i mitten av 1500-talet hos lägre borgerskap, men det är ju mitt ämne, och det är möjligt att jag är lite överkänslig. Han just hemkommit från biblioteket där jag lånat hennes roman om Karin Månsdotter + en annan från annan tid, Min syster Lovisa, troligtvis 1800-tal. I enlighet med min vana att köra slut på en författare i taget. Lånade också en Elisabeth Gaskell, hon med Cranford, serien som gick på tv alldeles för några månader sedan, med dame Judi Dench i en av de bärande rollerna. Gissningsvis är denna bok från samma tidsepok, och England förstås. Älskar dessa tidsresor åt olika håll. Följ med!

Skiftningar i rosa

Visst kan man känna doften av vanilj-jordgubb?

Vill bara presentera min Vipphortensia "Renhy" (Vanille-Fraise) som vi planterade häromveckan. Ångrar nu att vi inte köpte fler, vi hade gott kunnat ha ett par i trädgården på husets baksida också. Det kommer fler bilder på denna min senaste förälskelse, jag är inte nöjde med denna. Hann inte ut medan solen sken, och hur man än mixtrar så blir det inte lika bra.
Läser om Åsa Mobergs biografi om Florence Nightingale. Den kan man gott läsa flera gånger och den borde vara obligatorisk läsning på alla vårdutbildningar. En av sin samtids främsta intellektuella, dessutom en handlingskraftig och praktisk person som åstadkom  så mycket mer än sin berömda sjukvårdsinsats under Krim-kriget. Varför har hon tillåtits blekna bort i historieböckerna? Vill man söka kvinnliga förebilder i historien har vi en lysande sådan här.

Ladies

Är nu klar med Hakelius Ladies. Han har gjort omfattande research, den saken är klar, och bubblar av förtjustning över sina excentriska engelska damer. Några av dem var avgjort trevliga bekantskaper, men några visade - åtminstone som de framställs här -  klara psykopatdrag. Tycker faktiskt inte att det är roligt, bara tragiskt. En hel del slott och herresäten passerade dock förbi, och det är ju alltid kul.
Såg häromdagen First Wives Club, i repris för jag vet inte vilken gång i ordningen. Fortfarande helt underbar, Goldie Hawns parodi på möjligen sig själv är en fullpoängare, helst när hon drullar med cigaretten mellan fullkomligt otroligt uppförstorade läppar. Har du inte sett filmen måste du helt enkelt göra det, har du sett den, se den igen!
Bild: Också engelska ladies: Min engelska pelargon som inte satte igång med blommandet förrän ganska nyss. Excentriskt.

Äppelkaka - årets favorit

Min favoritäppelkaka i år är en variation på Långpannans Lovs Äppelrutor: Går ganska fort att göra och är JÄTTEGOD. Går fint att frysa och är som bäst upptinad men fortfarande kall.

4 ägg
2 dl socker
2 dl sötningsmedel
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
8-10 små äpplen
50-75 g mandelspån
75-100 g smör
kanel
2 msk rårörscker
Vispa ägg, socker och sötningsmedel pösigt, blanda i mjöl och bakpulver. Bred ut smeten i smörpapperklädd långpanna. Skala äpplen och skiva dem tunt, lägg dem ovanpå smeten. Hyvla över smör, strö över mandelspån, kanel och rårörsocker. grädda ca 20 min (tills kakan fått in färg) på översta falsen, 175 grader.
Bild: De äpplen som blev över. Kakan har vi redan ätit upp!

Göteborg igen

Tack Maja för jättegod middag, önskar dig en fortsatt fin födelsedag, här är digitala blommor till dig:
Läser nu Ladies, Johan Hakelius bok om exentriska engelska damer. Hur rolig som helst!
Tänker försöka se K-special om Jan Johansson i kväll, det kan vara ett bra program, åtminstone blir det vacker musik.
Bättrar annars på tidigare inslag, både gårdagens om höstens kläder och det om Tolkien, blir nog klar i morgon hoppas jag. Har lite fler bilder jag tänkte bjuda på.
Önskar nu trevlig lördagkväll och återgår till Hamlet och hans husse i soffan.

Höstmodet

Från Jackpot

Ägnade dagen åt Göteborgsbesök och åt att kolla in höstens mode på NK. Alltid lika bildmässigt arrangerat. Dessvärre var det så, att när jag nu äntligen fått med mig blixt, så var batteriet till kameran på upphällningen. Fick alltså fota utan blixt, som vanligt, och då blir bilderna inte så skarpa som jag skulle ha velat ha dem.

Hunky Dory

Modet är annars rustikt, fullt av tweed, ull, skinn, brunt och brända toner, gärna åt orange. Massor av kavajer och bälten i brunt läder.. Lite "english country chic", inte för att jag tror att man någonsin sett ut så här på engelska landsbygden, men ni förstår nog vad jag menar.
 Inte för att det syns på dessa bilderna, här är det mest skräddat och ull som gäller, trend nr 2.
Jackpot har mycket i svart, grått, inte så vanligt i höst, och med jättefina mönster. Förälskade mig i en
rak, enkel klänning där, med vackert tecknat blommönster.


Så är det alla dessa hopsydda halsdukar, fanns redan förra året, men i år är de nästan obligatoriska.

 Den svart/vit-rutiga kappan är från Karen Millen.



Stilbrytningarna som NK har som tema i sina annonser såg jag inte något av i verkligheten. Annars är ju idén kul!

Har med mycket möda fotograferat så att ni skall se var kläderna finns att köpa, Mycket nöje!

Mer Tolkien och fler träd

Hej!

Vi har haft Katia på besök några dagar (och nätter) och hon dröjer sig fortfarande kvar desvärre. Gör att det är svårt att sova, hon väsnas förfärligt, och att jag inte vill gå ut. Å andra sidan blir det mycket läst.

Fler träd. Göteborgsk rönn från förra hösten.
Skriver man om Tolkien måste bilderna bli träd

Gårdagens tripp till bibloteket gick sådär. Hittade inte Billbos Äventyr, men väl annat. Recenserar i Tolkieninlägget så att allt är på samma plats. Läser nu Carpenters biografi. Den känns pratigare, och man är inte i Tolkienland på samma sätt som i Grottas. Men fler familjedetaljer.
I morgon blir det resa till Göteborg. Tänkte försöka ta lite höstmode-bilder till ert och mitt nöje. Det blir NK och stilbrytningar har jag tänkt.

Läser vidare

Hej!
Bättrar idag på gårdagens inlägg om Tolkien och Sagan om Ringen. Skall idag försöka ta mig till biblioteket för att låna Carpenters biografi och Frodos Äventyr.

Skall också försöka bogsera Vedervärdiga Volvon till skrotning.
Fasar för detta.
Bakar också äppelkakor på grannarnas äpplen, har ett recept jag bara skall jobba lite till på, så kommer jag att lägga ut det.
Önskar er alla en fin dag, på återseende!
Bild: Åtminstone delar av träd. Tolkien älskade träd och de här skulle väl passa fint i Lothlorien?!

I Tolkiens värld

Läser med stort nöje Daniel Grottas biografi om J. R. R. Tolkien. Det finns en story här, där Tolkiens efterlevande (läs Tolkiens son Christopher) har nekat Grotta tillgång till efterlämnade papper och nekat honom så långt det var möjligt att göra intervjuer. Ett mycket märkligt ställningstagande av en akademiker. Det har emellertid fört med sig att Grotta, helt i enlighet med J. R. R:s filosofi att man skall gå till källorna i stället för att läsa vad andra skrivit, har tvingats gå andra vägar. Hans biografi sätter in Tolkien och hans verk i tid och miljö, och han gör det intressant. Beskrivningen av mellankrigstidens Oxford, där Tolkien var professor, kollegorna och vännerna, bl a C. S. Lewis, han med Narnia ni vet, är ett nöje att läsa. Tidsperioden och miljön känns idag nästan lika främmande som Tolkiens Midgård. Tolkien beskrivs som en hopplös föreläsare, han mumlade när han talade, talade jättefort och var dessutom osammanhängande. Men han var populär! Stor charm, stor generositet med sitt kunnande, stor kärlek till sitt (sina) ämne(n), en fantastisk förmåga att kunna lyssna och humor är nog förklaringen. Han har beskrivits som en blandning av Gandalf och Frodo, och påstår själv att han i allt utom sin (ganska ansenliga) längd egentligen var en hob.

Galadriels spegel?

Tolkiens ämne var språkvetenskap, m a p kulturvetenskaplig förståelse, och han var en språkkunnig man. Grekiska och latin (självklart på den tiden), fornisländska, fornsaxiska, mm, mm fanns på repertoaren. Så uppfann han alviska också, och skrev dikter på detta språk. En underbart mångkunnig man på det akademiska området. Hans paradhäst var Beowulf, om vilket jag vet platt intet, tror att det är en medeltida anlo-saxisk diktcykel. Skall kolla. ---- Jodå, en nätt liten dikt på 3183 rader, forn-engelskt nationalepos som egendomligt nog mestadels utspelar sig i Danmark och södra Sverige. Här finns det hjältar, troll och drakar, lätt att koppla till Tolkiens Midgårdssaga. Det tog Tolkien 14 år att fullborda Sagan om Ringen, och när den först lämnades till förlag blev den refucerad. Man kan lätt föreställa sig Tolkiens besvikelse och frustration. Emellertid bad sonen - vd för det familjeägda förlaget - att få läsa manuset. Han insåg att det var ett mästerverk, men ansåg att boken inte skulle gå att sälja. Emellertid var beslutet om utgivning inte hans att fatta, så telegraferade till sin far som befann sig på resa i Japan: "Boken ett mästerverk, men vi kommer att förlora 1000 pund". Fadern telegraferar tilbaka: "Är du säker på att det är ett mästerverk får du förlora 1000 pund". Det var en stor summa på den tiden, och boken sålde som alla vet i fullkomligt ofattbara mängder. Grotta menar att Tolkiens avsikt med Sagan om Ringen-trilogin var att undersöka hur myter skapas i en tid då gamla myter inte längre är relevanta. Tolkien själv menade att det inte fanns någon annan avsikt än att berätta en god historia - vilket inte hindrar att Grotta kan ha rätt.

Rosenapel - det måste ju bli träd som illustration

Det finns ännu en biografi, en officiell sådan, dvs godkänd av familjen, skriven av Humpfrey Carpenter. Skall försöka läsa den också, och jag tror jag skall läsa om Billbos Äventyr, det var så länge sedan. Boken har försvunnit ur mitt bibliotek, vet du något om det Kära dotter? Måste alltså till Falkenbergs B, det är något större än mitt. Får nog läsa om Silmarillion också, men så vitt jag minns är den bitvis underbar, till stora delar fullkomligt oläslig.
Jaha, tog mig en titt på Silmarillion och mitt intryck består. Tänker inte läsa om den, boken är inte  färdig, den består av massor av idéer som inte har sammanhang, och förtrollningen finns helt enkelt inte där. Hittade däremot Sagor från en farofylld värld på biblioteket. Här, däremot är förtrollningen kvar. Särskilt i Blad av Niggle och Sagan om smeden och stjärnan. Den sistnämnda är den sista sagan Tolkien skrev, och den är vacker. För övrigt är det underbar underhållning, helt magiskt! Grottas biografi är min favorit, vacker lay-out och vackra teckningar som gör att man färdas till sagornas och hjältarnas tid, till skillnad mot Carpenters som å andra sidan har foton. Skall vid tillfälle berätta den romantiska historien om paret Tolkien. Återkommer - på denna plats.

Flyttade gränser

Namnsdagsblommor från Käre Maken Doftar helt fantastiskt gott!

Hej på er!
Har avnjutit en morgon med frukost i sängen. Kan inte uttrycka hur underbart jag tycker att det är med just denna lilla lyx, varandes i det närmaste otroligt svårstartad på morgonen. Käre Maken störtade iväg till golfbanan långt innan jag vaknade, när han är hemma blir det en mer ordnad frukostering.
Vi har haft jättefint väder, varmt och om inte strålande sol, så iallafall uppehåll. Helgen har ägnats åt att leka i trädgården. Vi har rensat ogräs, målat grunden (Käre Maken, inte jag) och hjälpt grannarna att äta upp deras fantastiskt goda äpplen. Det är rekordskörd i år.
Precis när jag läst klart Kent Hägglund utmärkta William Shakespeare En man för alla tider repriserade Kanal 8 Shakespeare in Love, en av mina älsklingsfilmer. Gwynneth Paltrows oscarsbelönade huvudroll, den lika oscarsbelönade dialogen och ett underbart manus, mm, mm gör detta till en film man faktiskt kan se nästan hur många gånger som helst. Filmen är full av roliga detaljer och ju mer man vet om tiden och historien ju roligare blir det. Många historiska personer och det mesta är historiskt korrekt, men . . Drottning Elisabeth I satte ALDRIG sin fot på teatern, skådespelartrupperna fick vackert komma till hovet. Repriseringen var för min del en händelse som såg ut som en tanke. Mer om Kent Hägglunds bok: Se 7 sept.
Har också läst klart Bodil Jönssons När horisonten flyttar sig, mycket mycket intressant och jag skall skriva ett eget inlägg om den. Men inte nu. Måste tänka lite först. Helt i Bodil Jönssons anda. Tankar Tar Tid! Har lagt till hennes blogg om ämnet i vänsterkant, så du kan gå in och kolla själv. Bloggen heter I en nygammal tid.
Läser nu en biografi om Tolkien av Daniel Grotta. Illustrerad med underbara sagobilder av bröderna Hildebrandt, man känner sig förflyttad till hoberna i Tolkiens eget Fylke. Läste Sagan om Ringen första gången när jag var så där i fjortonårsåldern. Kan den vid det här laget nästan utantill, men visste väldigt lite om dess publicitetsskygge författare. Det skall det nu bli ändring på.

Nyhetsmorgon

Har haft en härlig morgon framför tvn där jag träffat bl a fantastiskt vackra Lena Endre, aktuell från ett släktforskningsprogram som jag inte sett. Och naturligtvis alltid aktuell för sina skådespelarprestationer, nu just hemkommen från filminspelning i USA, missade filmens namn. Så tog man upp Jägarna 2 som just haft Norrlanspemiär. Den är säkert oerhört bra, en film min Käre Make kommer att gilla, men jag tänker inte se den. Inser redan utan att ha sett filmen att den manstyp som Peter Stormare spelar klarar jag faktiskt inte av att se, ens på film. Som min Kära Vänninna brukar säga: "En viss manstyp måste helt enkelt bort!" Tror att hon talar om att evolutionen skall göra sitt jobb, men själv har jag inte tålamod att vänta.
Fick också veta höstens modetrender, som säger att jag är modern igen: Dressat, maskulint, gärna rött. Betyder att min gamla tweedkavaj + jeans + någon röd accent är trendigt. Ha, ha - sådär har jag nästan alltid sett ut.

Gammal bild från Trädgårdsföreningen i Göteborg. Ville se den i lite större format.
Spaljéäppleblom.

Fick också veta mer om hur arbetet fortlöper i Japan efter katastrofen, en situation som inte följs upp i media som jag skulle önskat, men här var åtminstone lite information. Man pekar på ett alltför nära förhållande mellan kärnkraftsbolagen och den myndighet som ansvarat för energiprogammet. Nu blir det ändring, man har gjort den myndighet som ansvarar för miljön ansvarit istället. Så bra tänkt, men så sent!
Så var det nyheter förstås, förfärliga sådana. Det är ju så sorgligt när unga människor förolyckas. Sänder tankar till Stefan Livs familj, och till alla andra anhöriga som mist sina nära.

På Elisabeth I:s tid

Kent Hägglunds bok om William Shakespeare En man för alla tider handlar åtminstone hittills mer om "Tiden", d v s den tid Shakespeare levde i, än om vad Shakespeare skrev. För den som älskar Elisabethanerna är boken ett riktigt fynd. Och det gör ju jag. Man får veta det mesta om de villkor skådespelare och andra teatermänniskor levde och arbetade under, man får också veta en hel del om vad folk tjänade, vad saker kostade osv, osv. En biljett till teatern visar sig ha haft ungefär samma pris då som idag, om man räknar om penningvärdet. Teaterkostymer var emellertid OERHÖRT dyra, dyrare då än idag. En årslön för en outbildad arbetare var 1 pund, en kostym kunde kosta 80 pund.Varje teatersällskap kunde sätta upp ca 40 olika pjäser per år, en ganska fantastisk prestation. Bara tänk att lära in alla repliker. Den tidens teater innehöll mer av schablonroller, men ändå! Man får också veta hur London såg ut, London Bridge var FANTASTISK!! Kantad av hus på upptill fyra våningar, med butiker i botten och bostäder ovanför. Hade inte klart för mig att bron var fullt så pampig, men detta slår det mesta. Förfärligt synd att den är borta, tror att det var den som försvann i ramsan "London bridge is falling, down, falling down . . . " ni vet.
Nähä, det var fel, den bron som föll ner var visst ännu äldre, och de som såg till att den föll var visst vi. Dvs vikingarna, på oss kan man med rätta skylla det mesta som föll ner på den tiden. 1000-talet ungefär.
Boken avslutas med en kort redogörelse för alla Shakespeares pjäser, intrigen i blixtfart, svenska uppsättningar, mm. Väldigt informativt, man inser att det händer väldigt mycket, gärna identitetförväxlingar, intriger om makt och MASSOR av mord. Verkligen skilt från dagens teater där det mest PRATAS.
Så här långt är boken en verkligt rolig läsupplevelse. Tänker nu återvända till den tillsammans med ännu en kopp cappuchino. Nutiden verkar inte ha mycket att komma med, det stormar och spöregnar - inte ens Hamlet vill ut.

Ljuvlig bild från i våras - vår rosenapel i blom.

Hej så länge, vi ses imorgon!

Madame de Staël en tour

Har nu läst färdigt Germaine de Staëls Tio år av landsflykt. Det är en reseskildring, full av politisk kommentar och analys. Också full av kritik mot Napoleon, som hon anser vara Hin Ondes ställföreträdare på jorden. Hon missar inte ett tillfälle att skriva något elakt om honom. Roligt faktiskt, och fullt begripligt; han förföljde henne verkligen på det mest utstuderade och nedriga sätt. Madame de Staël von Holstein var gift med Sveriges diplomatiska attachè i Paris, Erik Maguns S. v H. och dotter till Jaques Necker som varit Frankrikes finansminister under l'ancien régime. Boken beskriver hennes resa runt i Europa på flykt undan Napoleons allerstädes närvarande arméer. Resan går genom Schweiz, Österrike, Polen, Ryssland på väg mot Sverige och båt till England. Med häst och vagn, väl märk - resan tog två år. Hon beskriver underhållande och insiktsfullt det hon ser, hon är öppen och aldrig fördomsfull i sina iakttagelser. Möjligen något partisk i sin förtjustning över både den ryske tsar Alexander och den svenske kronprinsen Bernadotte, men så var de dessa båda som till slut befriade henne från hennes ärkefiende. Skall se om jag kan hitta hennes roman Corinne på biblioteket, det vore roligt.
Dukar frukostbrickan, återvänder till sängen, backar ytterligare 200 år tillbaka i tiden och läser om Shakespeare, närmare bestämt Kent Hägglunds William Shakespeare En man för alla tider.
Vi ses! Bild: Till minne av en tid som verkar flytt, alldeles för snabbt i mitt tycke.

Regnet, det bara öser ner . . .

Kära vänner! Igår hade vi medelhavsvärme, idag ösregnar det. Lite jobbigt eftersom Käre Maken har åkt till golfbanan med den enda fungerande bilen och jag måste till vårdcentralen för att ta stygn. Cykla i ösregn är inte riktigt min grej. Annars är cykeln det perfekta fortskaffningsmedlet här i Falkenberg, allt ligger inom 10 min på cykel, och här är i det närmaste helt platt, åtminstone för en f d göteborgare. Som minsann vet vad backar vill säga, efter att ha bott både i Strömmensberg och Johanneberg. I dessa båda stadsdelsnamn står ändelsen -berg inte för inte.
I medelhavsvärmen igår planterade vi igår ett underbart vackert träd. ja, det skall iallafall bli ett träd, 2,5 meter står det på etiketten. Nu är det 1,5 och jag väntar otåligt. Bild kommer, idag vill jag inte ut frivilligt.
Frukosterar i sängen tillsammans med Madame de Staël, ett angenämt sällskap, trots bokens dystra innehåll. Hon skriver om förföljelsen under Napoleons regim, hade inte klart för mig att han var så nyckfull och så despotisk, men där ser man; alltid har man något nytt att lära sig.
Beklagar idag att Friidrotts-VM är slut. Vilken fantastisk underhållning det har varit! Nu är det stiltje på sportfronten för min del tills skidskyttet börjar. Hör du det, Helena Ekholm, jag väntar och längtar till säsongsstart!

Bild: Den vackra damen har ingenting med texten att göra, annat än att jag tänker lägga till den och några andra till Kimonosidan. Jag tycker helt enkelt bara att bilden är fin.

Höst!!!

Älskar hösten! Helst klara, soliga dagar men lite kyla i luftern. Där är vi inte än, men visst har hösten börjat. Längtar nu efter 15 sept, det är det datum när hundar äntligen får promeneras på stranden igen. Hamlet längtar också.
Engmansidan är klar, varsågoda, kolla till vänster. Beklagar bara att jag inte hade fler bilder.
Läser vidare på madame de Staëls memoarer.Vilken kvinna! Analyserna är glasklara, och man förstår att hon var jobbig för Napoleon. Hon är inte nådig, varken  när det gäller hans person eller hans hans politik. Det är naturligtvis lätt att vara klok i efterhand,  hon var klok och  samtida.
Bild: Stiliga flugsvampar.

Kjell Engman

Idag är det glaskonstnären Kjell Engmans tur att få en egen sida. Det handlar om en fantastisk utställning jag såg i Stenungsund 2009, och det är fortfarande många som söker på den. Är väldigt nöjd med bilderna, som fått precis rätt sagoskimmer över sig. Det är svårt att ta bilder i ett i det närmaste kolmörkt rum, och blixt hade fördärvat alltihop.
På litteraturfronten ar jag fortsatt med Astrid Lindgrens ungdomsböcker. Nu var det Britt-Marie lättar sitt hjärta- en sorts föregångare till Saltkråkan-filmerna, åtminstone vad persongalleriet beträffar. Minns att jag läste den som barn, men det är också allt jag minns. Boken är helt ljuvlig, det är synd att hennes ungdomsböcker så fallit i glömska, de är Lindgrenskt roliga och propagerar för det rättvisa och medmänskliga, utan pekpinnar. Så ledsen att hon inte skrivit fler, nu är tyvärr min utflykt i ungdomsböckernas värld slut. Läser nu Germaine de Staëls Tio år av landsflykt. En bok om hennes förvisning från först Paris och sedan Frankrike under Napoleons regim. Kom inte och säg att jag inte varierar mig!
På återseende!

Ny Kimono-sida

är vad jag jobbar med idag. Beklagar bara att det är så svårt att redigera text och bild. Nu har jag visserligen ett nytt användargränssnitt, men det förbättrar dessvärre inte  redigeringsmöjligheterna..
 -------------------
OK, sidan är, om inte helt klar, så åtminstone läsbar! Kolla listan till vänster.

Läser Judith Lennox. Vid det här laget känns det som att komma hem, jag har läst igenom allt hon publicerat, och det har jag gjort under de senaste två månaderna. Det är inte helt rättvist mot Judith Lennox, faktiskt.
Har också google-översatt bloggen till engelska för att se vad det egentligen är ni, mina kära engelskspråkiga läsare egentligen får er till livs.  "Good Lord " - som min vänninna från Manchester skulle ha sagt - vilken egendomlig röra! Hoppas ni kan reda ut det hela ändå.
Bild: Supakitch och Koralie, självportratt.