Vill bara visa att nyponrosorna fortfarande blommar.Har nu börjat på en bok om Frank Lloyd Wright, den amerikanska arkitekten. Bland arkitekter brukade striden stå mellan Le Corbusier och Frank Lloyd Wright om vem som var den främste. Förstod aldrig det där, varför kan man inte uppskatta båda? Det är två totalt olika synsätt. Dessutom har det kommit så många nya stjärnor på den himlen. Icke desto mindre, de går båda till historien. FLWs storhet ligger främst i hans förmåga att anpassa huset till platsen (Googla Falling Waters, får in se ett av hans mest berömda hus.) Här gäller det inte Frank Lloyd Wrights nog så berömda verk utan hans privatliv. Om vilket jag inte visste ett dyft. Boken handlar väl egentligen mer om kvinnan i denna dramatiska kärlekshistoria - Mamah Borthwick, intellektuell kvinnosakskvinna och Ellen Keys amerikanska översättare. Som svensk är det extra roligt att få se denna sida av Ellen Key och till och med Mamahs hjälp besöka hennes hus Strand. Det har jag tyvärr inte gjort i verkligheten. Också väldigt intressant att få följa bygget av FLWs Taliesin, mm mm. Paret träffades när Wright kontrakterades för att bygga Cheney House åt Mamah och hennes därvarande man. FLW var också gift och hade dessutom sex barn. Mamah hade tre. Deras kärlekshistoria var en stor skandal i en tid när skilsmässa var näst intill otänkbart. Amerikansk press tangerade här närmast den engelska (som är svårslagen) i sin sensationslystenhet. Boken som otroligt nog är en debutroman är skriven av Nancy Horan och jag kan verkligen rekommendera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar