Filmerna

Bild ovan: Favoritfilmstället Bergakungen
This is it: Det har ju varit så mycket skriverier runt denna film. Jag hade inte tänkt se den, men nu blev det så ändå. Den är absolut sevärd. Fantastiska musiker och de bästa dansare jag sett på länge. MJ själv? Nja, rösten är svag och timingen är inte riktigt där. Man kan inte begära att en 50-årig sjuk man? ska kunna mäta sig med de bästa unga showdansare världen kan visa upp just nu. Och jag blir inte riktigt klok på vad det är jag ser. MJs ansikte är en mask och gesterna så onaturliga så jag kan inte ens avläsa kroppsspråket. Men musiken (och musikerna) är lysande, MJ var en enastående artist. Det kan ingen ta ifrån honom. Filmen är välgjord, och gjord med respekt. Och god underhållning är det. Ja, jag tror också att han är ersatt i några dansavsnitt. Men spelar det någon roll?
Inglorious Basterds: Rolig bagatell. Visst hade det varit kul om det hade varit sant? Gillar egentligen inte när man tar sig så här stora friheter med historiska sanningar. Här är lögnen så uppenbar att det är ok. Brad Pitt är lysande odräglig. Är det inte märkligt att han spelar odräglig så ofta och så bra? Här är det verkligen roligt. Och det är klart att blodet skvätter genom hela filmen för att utmynna i ordentlig mordorgie på slutet. Det är ju Tarantino som sköter regin.
2012. Behållningen är effekterna och idéerna de sista 15 min. Den eviga amerikanska hyllningen till kärnfamiljen är verkligen svår att stå ut med. Dessutom innehåller filmen alldeles för många "narrow escapes". Men effekterna är bitvis riktigt bra.
Min behållning efter denna filmmaraton är Brad Pitts "italienska", hans utstickande haka, några undergångsscener ur 2012 och Michael Jacksons låtar som jag fortfarande hör i mitt inre.