Lycklig hästägare

Här är den fina hästen igen och nu är den min på riktigt.
Skulpuren är gjord av Johannes Nielsen, en falkenbergare som sedan tre år tillbaka bor i Peking. Som han upplever som konstens huvudstad just nu. Märkligt med tanke på att Käre Maken och jag var där i augusti. Och fick samma känsla av att det är i Peking allt sker. Att komma tillbaka till Europa och Sverige var som att komma tillbaka till något föråldrat, visserligen med tyngd, stil och kraft men utan den frammåtanda och enorma skapartglädje som finns i Kinas huvudstad.
Åter till konstföreningens vinstutdelning. Förra året var det dragning och vinstutdelning på samma gång. En tidsödande och ganska långtråkig historia eftersom det är ca 100 vinster. I år gjordes lottningen på ett styrelsemöte och man fick hem ett brev om att man hade vunnit och turordningsnummer. Och att det skulle bli ett vinstutdelninsmöte. Så där satt jag igår i Sparbankens utställningslokal och väntade på min tur. De fyra första tog sina tavlor i enlighet med prislistan och så var det dags för vinnare nr fem, hästen. Men kvinnan som vunnit gick rakt förbi den lilla skulpturen och tog en, i och för sig hyfsad, tavla i stället. Då började jag vädra morgonluft och hoppet steg. Nr sex gjorde lika dan't, och nu började jag hålla andan. Nr sju, jodå det gick bra och när nummer åtta gick mot tavlorna var hästen min! Hoppas jag inte tjöt. Men jag nästan dansade. Hästen var det konstverk jag helst ville ha. Och så förstavinsten förstås. Men hade redan ställt in mig på ett guldfärgat glasklot som jag var ganska säker på att ingen skulle ta före mig. Och så får jag min häst. Hurra! Nu måste jag bara hitta en fin förvaring för den. Skulle kunna tänka mig en plexiglaskub att sätta på väggen. Någon som har en över?