Grannens gräs

Kära vänner, idag har vi varit och inhandlat ännu mer belysning till vår snart blommande rosenapel. Har tänkt fotografera den till er, under förutsättning att jag lyckas hålla mig vaken tills det blir tillräckligt mörkt.
Bild 1: Något oskarp men just därför härlig bild av tulpan som jag egenhändigt planterat för något år sedan. Det borde komma upp massor av likadana, men det gör det INTE.
Tragglar på med Finch Hatton. Nu handlar det om jakt och safaris. Massor av människor med för mycket pengar och för lite vett åkte till Kenya och sköt vilt på allt som rörde sig. Vår hjälte talade redan då om finessen med fotosafaris och värdet av viltvård. Vi talar här om tiden kring 1920 -30. Han var ute i god tid, och rätt hade han, synd bara att ingen lyssnade (tillräckligt mycket). En hel del restriktioner kom faktiskt till stånd, men ett meningslöst slaktande var vad det var. Jag har faktiskt svårt för att läsa det här, man blir så ARG 80 år i efterhand, och särskilt meningsullt är ju inte det.
À propå att Pattie Smith fått Polarpriset: I motiveringen bskrivs hon som "en Rimbaud med Marshall-förstärkare". Lysande!!
Är grannens gräs grönare? Jo, här hos oss får man nog medge att så är fallet. Det beror på att de klipper det så regelbundet, minst en gång varje sommar. Det fina med en föga botanikintresserad granne är att vår trädgård framstår som ett under av ordning i jämförelse. Och så är det ibland, men långt ifrån alltid. Dock har de fin rosenripps, lilla bilden. Har krupit runt i granens buskage enbart för er skull. Hoppas ingen såg mig!