|
Lägg till bildtext |
Har försökt se
Forsytesagan TVÅ gånger i mitt liv utan att lyckas få se slutet. Talar nu om den "gamla" fina inspelningen i sv/v från 60-talet, den "nya" vill jag inte veta av. I ren desperation har jag lånat hem hela historien (6 böcker) och har nu satt igång. Dessvärre är
Galsworthys böcker en besvikelse. Filmatiseringen är MYCKET bättre, vilket kan bero på att den är anpassad till nutid i sitt berättande, man slipper mycket av det "pladder" som dessvärre vidlåder äldre litteratur. Är bara på bok ett, men den är filmatiserad sida för sida - minus pladdret - precis som
Sagan om ringen. Man ser varenda scen framför sig när man läser.
Galswortyhs böcker har väsentligt större persongalleri - ett misstag som filmatiseringen rättat till.
Galsworthy började skriva på sin
Forsyte-saga 1906 och fick Nobel-priset för den 1932. Det är så vitt jag kan lista ut sin egen samhällsklass han beskriver, analyserar och kritiserar. Själv gjorde han skandal genom att ha ett förhållande med sin kusins hustru. Paret gifte sig sedan, efter hennes skilsmässa. Kan
Galsworthy möjligen haft sig själv som modell för
Jo Forsythe?
Dagens blommor till den arma
Irene Forsyte - hon har det verkligen inte lätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar