Är nu så förtrollad av Robert E. Feists Midkemia-saga att jag inte har minsta lust att göra något annat än att läsa vidare. Feist lyckas verkligen vara originell, faktiskt inte så lätt som man skulle kunna tro. Just nu är jag mitt i en värd där onskan har segrat och som han uppfunnit verkligt bra. Utan att ta i på alla plan, som det är så lätt att göra. Bärare av Ondska heter denna trilogi. Verkligt ruskigt, och med logiken i behåll. En plats utan medkänsla och kärlek. Aztekiska dödsoffertanken har dragits ut till ytterlighet. Brrr! Det enda jag kan klaga på är hans bristande språkkänsla vad namnsättningen beträffar. Japanska blandas med slaviska och engelska med rent påhittade. Ja, ja, det är en marginell brist i sammanhanget. Allt annat är bra, personerna lever, de har fel och brister men många fattar man sympati för ändå. Storyn är spännande och "trovärdig", leder dessutom frammåt. Fler och fler världar öppnar sig. Nästa del i detta gigantiska världsdbygge heter Stjärnalvernas stad. Det låter ju helt underbart och dessutom lite vänligare, men boken är första delen i Demonkrigen.Måste nu samla ihop mig och ta mig till ICA. Maten börjar ta slut och jag har ingen hjälp av Käre Maken, han tittar på finalen i Australian Open. Nadal mot Djokovic. Kan ta hur lång tid som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar