På stranden idag

med kaffe, kanelbullar, tidningarna, vindskyddet och Käre Maken.Vi hittade en fin grop uppe på klitterna där vi kunde rigga vindskyddet. Det behövdes, tro mig, det blåste som sjutton. Måtte vädret hålla i sig. Skall man tro min app blir det regn i morgon igen. Nu är ju väderappen inte direkt ofelbar, så det finns fortfarande hopp.
Läser del två i Susan Howatchs St Benet-serie. Utspelar sig i ett Thatcherianskt 80-tals-London, främst i den del av London som såg Thatcher som sanningen och ljuset, d v s finansdistriktet. Det är roligt med alla uttryck: High-Flyer, Fluffettes, Boardroom Barracudas, t ex. Det här är en av mina favoritserier och nu var det länge sedan jag gick igenom den. Det gör att det är jätteroligt att återknyta bekanstskapen igen.
OBS att bilden inte är tagen med min vanliga kamera. Det syns alltför väl!

Städar

bland mina bilder. En sorts Sisyfosarbete, för jag hinner ta nya under tiden. Man hittar mängder av bilder som man inte en minns att man tagit. Syrenen här till vänster, t ex. Och vilka skall man slänga? Är man säker på att de inte kommer till användning någon gång? Och Eva - jag har hittat dina krokusar! Ett drygt halvår för sent bara.
Har vallfärdat till biblioteket idag och bokat Ellen Key-biografin. Dessutom har jag lånat om början på Feists Midkema. Skall bli roligt att läsa om. Det har hänt så mycket emellan så jag minns inte riktigt hur det var. Läser bara om början, i väntan på att nästa bok skall komma ut.
För att fortsätta mina tips till torrisar; Tvål och duchtvål är inget man kan använda - det skall stå -olja på produkterna. Det finns en liten detalj jag inte lyckat lura ut och det är - Vad sjutton gör man med sina naglar som bara spricker? Äter massor av kosttillskott, och dessutom bra mat, så det är knappast näringsbrist. Har nu inköpt nagelbandsolja och något stärkande att måla på på apoteket. Vi får väl se hur det går, hör av mig om det hjälper.

Törnrosa

Törnros?

sov i 100 år, och det skulle jag nog också behöva.
Såg säsongens nyinspelade Midsomer Murder igår. Roligt. Prilligheten nådde nya höjder och det säger inte lite. Morden var verkligen fantasifulla, särskilt det där med stocken. Min enda lite svaga protest är att manusförfattarna inte lyckas komma upp till originalets småperversitet med någon större övertygelse. Böckerna är HELT FANTASTISKA, och det är säsong 1 av tv-serien också.
För att återgå till törnrosasömnen; jag är helt värdelös på det här med att sova. Ända sedan jag var liten, har det meddelats mig av en samstämmig släkt som för övrigt inte är överens om någonting. Sover sedan ganska många år tillbaka med hjälp av piller. Fungerar så att när de inte hjälper längre får man göra ett uppehåll, ju längre ju bättre. I måndags kväll glömde jag mina piller och sov naturligtvis uruselt. Släckte ljuset sådär kl 1 och det kändes inte som om jag sovit någonting alls på hela natten. Vred och vände mig, nervös som en katt och vansinnigt irriterad, jag trodde ju jag tagit mina piller och kunde inte fatta varför de inte fungerade. Nu är det ju så att man sover mera än man tror, men i mitt fall utan djupsömn. Nästa dag helt förstörd. I natt har jag, med mina piller, sovit som en prinsessa! Så underbart det känns att vakna utsövd. Hurra!
Käre Maken fyller år nästa vecka. Har bokat in oss på spa som present. Vårt stiliga Strandhotell har en sprillans ny spa-anläggning, så vitt jag förstår går det hela i turkiskt-bad-stilen men verkar faktiskt ännu flottare än det fina spa jag besökte i Turkiet. Ritualen tar flera timmar. Han vet inget än, och ni skvallrar väl inte?

Grattis alla ni som kan det här med att sova, och en skir liten ros till tröst åt oss andra.

Hinkvis

Vi har inte finaste semestervädret precis. Regnet strömmar ner som ovanstående rubrik. Vilket får våra kärlekspelargoner på uteplatsen att lysa klarare än någonsin. Syns inte riktigt så bra på bilden som jag hade önskat, men ändå; välkomna hit, här sitter man bra i skydd för vätan!
I väntan på min första bokjournal från Böckernas klubb läser jag om Susan Howatchs fantastiska St Benet-serie. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Skriven i det närmaste i chick-lit stil, men med en allvarligare underton. Och tack och lov utan den här påträngande vara-glad-filosofin. Scenen är engelska kyrkan under 1900-talet. Ställt samman med Anthony Trollopes serie om 1800-talet i tankarna. Roande, rafflande, rörande. Och tänkvärt.
Från bokklubben vill jag köpa den så omskrivna Ellen Kay-biografin. Hon var samtida med Calle Larsson och nu när jag ändå är inne på 1800-talet så passar det ju fint. Kan bara inte fatta varför jag inte får någon tidning. Skriver nu surt mail och hör efter om de vill sälja några böcker.
Ha en fin dag. Hoppas att du, kära läsare har bättre väder än vi.
--------------------------------
Jaha, om jag gjort rätt i mina sökningar så har inte Böckernas Klubb min Ellen Kay-biografi av Ambjörnsson. Så konstigt, den är precis deras genre. Dessutom upptäckte jag att min fantasy-bok av Feist inte kommer ut i pocket förrän i november. AAAAGHH!  Så hur gärna vill jag spara de 150:- i mellanskilland? Och hur mycket köper jag egentligen böcker för per månad? Är det rimligt? - Nej naturligtvis inte, men skulle man hålla sig till det rimliga skulle livet bli alltför trist!

Mer om Larsson

Akacia. Utanför Göteborgs Konstmuseum

Är nu klar med  Per I. Gedins fina Carl Larsson-biografi. Sommarbilden här bredvid får stå som motvikt till Carl Larssons dystra sida. Han hade några egendomligheter för sig: Bl a klagade han alltid på sina dåliga finanser. Egendomligt eftersom han tjänade i snitt och dagens penningvärde ca 2 miljoner om året. Visserligen hade han stor försörjningsbörda, men man tycker ju ändå att det borde räcka till. Han hade också mörka perioder, något som blev tydligare med tilltagande ålder. Svårt att tro när man ser alla de ljusa, glada bilderna från det Sundbornska familjelivet. Han försökte också dölja det och lyckades så väl med detta att inte ens hans barn visste om det. De sista åren var dystra för honom, han ansåg sig sviken och övergiven av alla gamla vänner. Rabaldret runt hans Midvinterblot bidrog, monumentalmålningen som gjordes för att hängas i Nationalmuséets trapphus, men refucerades. Vännen Zorn, som gillade tavlan, erbjöd sig att betala de 30 000:- (1918 års penningvärde - en rejäl summa idag!) Carl Larsson skulle ha för verket, bara man hängde den på plats, men museinämnden tackade nej. Då kontrade Zorn med att erbjuda 40 000:- till ett Carl Larsson-stipendium. Heder åt Zorn! Får väl säga att jag också tycker att målningen är konstig. Har inget emot varken färger eller sätt den målats på, det är det konstiga motivet: Ett kungligt människooffer som skulle stå för svensk forntid. ????  Calle rullade ihop sin målning och åkte hem. Arg och besviken. Målningen, som så småningom såldes, har en egendomlig historia, men nu hänger den faktiskt på den plats den en gång målats för. Nationalmuseum köpte in den 1992. För 14,7 miljoner. Undrar om Calle Larsson skrattar däruppe i sin himmel?
Biografin är rikt illustrerad och trycket är mycket bra. Har några favoritbilder: Först och främst Ateljeidyll/Jeune mére. Pastell på papper 1885. Karin med äldsta dottern. Vackraste bild av mor och barn jag sett. Bruden. Akvarell 1883. En rörande ung, vitklädd Karin i vildvuxen trädgård. Så är ju faktiskt alla Sundbornakvarellerna helt ljuvliga, om än lite slitna. Älskar särskilt Frukost under stora björken. Akvarell 1896. Där sitter hunden med vid frukostbordet, precis som Hamlet. Tankarna går till Astrid Lindgren och hennes i Carl Larssonsk anda illustrerade idyller, men Calle Larsson var först! Sundbornakvarellerna står ju fortfarande som idealbilder för det svenska hemmet och för familjeliv  och -lycka än idag - mer än 100 år senare.

Trevlig midsommar önskas er alla!

Regnet strömmar ner nu, men Käre Maken hann plocka ängsblommor till mig innan det började, dagen till ära.
Läser Per I. Gedins  Jag Carl Larsson. Visst passar det väl fint att läsa om den svenskaste av konstnärer så här i midsommartid? En mycket välskriven och underhållande biografi, om än lite rörig i början innan man fått ordning på sammanhangen. Den är inte upplagd i kronologisk ordning utan tematiskt. Som göteborgare är det extra roligt att läsa om relationen till den så sympatiske och generöse mecenaten Fürstenberg. Han som byggde och bodde i Palace-huset i Brunnsparken, ni vet. De många målningar han köpte finns nu till beskådande på Göteborgs Konstmuseum i den kopia av Fürstenbergska galleriet som ligger högt upp i huset, på vänster hand. Väl värt ett besök. Där finns bl a porträtt på Fürstenberg själv och hans Göthilda, både av Calle Larsson och av Zorn. Roligt är också att läsa om den underbara kärleken mellan Carl och Karin, en lycklig historia som varade livet ut. Kan inte låta bli att tänka att det måste ha hjälpt att husfadern så ofta och så länge var frånvarande. "Distance makes love grow fonder". Men jag kanske är cynisk i överkant. Boken är verkligen att rekommendera, jag var inte helt överförtjust i Carl Larsson innan, mest beroende på att många av hans bilder är så flitigt använda att det blir tjatigt. Nu har jag bytt uppfattning! Och ser dem med nya ögon. Och skall tillbaka till Göteborgs Konstmuseum så fort jag kan. Försökte igår. Helt misslyckat. Stängt p g a MTV-galan. Det blir nya tillfälle, och Fürstenbergska galleriet finns kvar.
I sommar har man också en utställning med barnboksbilder. Vill gärna se Rut och Knut, mina favoriter.
Inser att jag tagit ledigt från bloggen en vecka drygt. Ska försöka skärpa mig. Vi hörs :-)

Väderkvarnar

Ännu en bild från min älskade pir. Vindsnurrorna står på andra sidan av Ätrans utlopp. Begriper inte att man kan ha något emot dessa gracila uppenbarelser. Jag tycker att de är vackra, förutom den nytta de gör.
Läser nu Philippa Gregorys I Drottningens närhet. Drottningen här är till en början Mara Tudor, något illasinnat döpt till Bloody Mary. Misstänker att drottingen till sist visar sig bli Elisabeth. Underbar bok och min favorittid i historien. En ren njutning.
Glömde igår skriva att skrubben, om man gör mycket, bör förvaras i burk med lock, annars stelnar blandningen. Bra till händerna, tar bort grov smuts som olja och liknande. Man blir mjuk som silke. Vad gäller hudcrémer så tror jag att det är väldigt individuellt vad som funkar bäst. De crémer jag får på recept är dessvärre inte helt 100 för min del, Naturvivas fungerar bättre. Har nu en som doftar citrongräs. Till håret, som blir torrt och lite fnasiggt i topparna använder jag den nu så populära Moroccan Oil, fungerar och doftar dessutom fantastiskt. Dryg är den också.

I väntan på rosorna

Så här såg det ut förra året. Förväntar mig ännu mer prakt i år, har bjudit alla våra rosor på kaffe - åtminstone kaffesump - i mängder. Kaffesump är inte direkt någon bristvara här i huset. Läste någonstans - säkert i en deckare - att det skulle vara så bra. Ett annat säkert trick är visst att gräva ner en rejäl, fet fisk vid rötterna. Det stod i en Agatha Christie det är jag säker på! Tänker emellertid inte slösa lax på rosorna, den äter jag hellre själv. En makrill kanske? Vi köper nya rosenbuskar varje år, snart får det faktiskt inte plats fler. Riktigt röda skall de vara. Som dem på bilden.
Tänkte dela med mig av lite surt förvärvade tips för oss med torra ögon och snustorr hy och gör en ny etikett att söka på:
De här pudriga ögonskuggorna är besvärliga, och det finns inte mycket annat att köpa. Men om man lägger på dem med våt pensel så går det fint. Inget pulver som hamnar i ögonen och dessutom håller färgen bättre.
Har väldigt torr hud också. Duschen torkar ut och allt insmörjande hjälper bara tillfälligt. Brukar blanda en skrubb av socker och rapsolja plus lite parfymolja, skrubbar först, duschar sedan. Jätteskönt! Man kan naturligtvis använda jordnötsolja eller mandelolja också, bara oljan är luktfri. Lycka till!

Fler foton från piren

Ja, ja, det är väl lite färgförstärkt, men ändå! Visst är det vackert? Som en tavla ;-).
Är idag oerhört nöjd med att min Käre Make inte är särskilt fotbollsintresserad. Gjorde att jag slapp se matchen igår och kunde avnjuta mitt Criminal Minds. Riktigt bra avsnitt igår dessutom. Idag, Kära vänner, blir det ett kort inlägg, tänker mig att gå ut i solen. Funderar på att införskaffa den här nya biografin om Ellen Kay av Ronny Ambjörnsson, den får fantastisk  kritik överallt.
Funderar också på att inhandla lite musik. First Aid Kit och Niki and the Dove är vad jag tänkt. Och Ms Cherry, The Cherry Thing. Möjligen.

Strandängarna och Rebus

Jaha, då har jag äntligen fått se mitt första Rebus-avsnitt. Inte vad jag hade förväntat mig. Var är musiken? Blev det för dyrt? Är lite besviken över att så mycket läses upp istället för att det ageras. Är ju närmast ett fattigdomsbevis i branchen. Lite som i Mike Hammer, men där görs det med stil. Hannah med all sin charm är lite förvånansvärd i rollen, lite för liten och tunn på något sätt. Avvaktar här, man kanske vänjer sig. Manus är ju naturligtvis bra, det är dramatiskt, spännande, tragiskt och faktiskt ROLIGT ocksä. Och det hela är SÅÅ vackert filmat. En fotograf som kan få till och med misär att skimra. Tänker absolut se de andra avsnitten, man har spelat in fyra.
Bilderna är från mina hundpromenader ut på piren. Det är så helt underbart nu när - heter det hundlokorna - blommar med sina spetsmönster och kontrasterar mot de nyutslagna nyponrosorna. Gör mig  lycklig.
Har kollat. Det heter Hundloka. Eller -käx. Hund- i alla fall. Det gillar Hamlet.

Early Bird . . . .

            . . . Catches the Worm heter det ju. Jag vaknade före 5 i morse, men inte fångade jag någon mask. Istället läste jag senaste nytt i min Iphone, där jag har tre morgontidningar som inte bara kommer ut på morgonen,dessutom uppdaterar de hela tiden. Sedan somnade jag om.

Är helt förälskad i min nya hundrunda ut på piren, bilder kommer, men inte idag. Bjuder istället på våra överdådigt blommande rhodedendronbuskar, i år vackrare än någonsin. Någonstans bakom där skymtar vårt köksfönster. Ok, jag ser fortfarande ut, men nästa år så . . .
Idag blir det nybakad valnötskaka till thé och Kommissarie Lewis. I morgon skall vi till Göteborg för att hämta kasserad soffa hos Kära Dottern och hennes Henrik. Den kommer att bli som ny i vår lägenhet i Polen, åtminstone jämfört med den som står där.
Glöm inte Kommissarie Rebus i morgon! Det vimlar verkligen av trevliga kommissarier i tvn.

Främmande fågel

Har haft besök av en liten talgoxe som flög fel och kom in till oss. Inte ett skvatt rädd, hade bara lite problem med att komma ut igen. Antagligen en unge från vårt fågelbo. Kändes som ett äventyr!

Med risk för att bli tjatig, men nyporosorna är helt ljuvliga!

Kan faktiskt inte läsa om Hjort Rosenbergs Lärjungen. Det är inget gott betyg. Beklagar. Tänker också gnälla över en Agatha Christie-film jag såg häromkvällen. Murder is Easy heter den och var den sämsta smörja jag sett på bra länge. Nu brukar jag ju undvika smörja, men ändå . . .  Ett amerikaniserat stycke pekoral som verkligen tog bort all charm Christie brukar bestå oss med. Så jag letade upp boken och började läsa om och detta är något helt annat!! Hjälten (en i filmen olidligt tandkrämsleende lärare i matematik) är i boken en från tropikerna hemkommen pensionerad polis. Bara det. Återkommer i detta ämne, det ligger mig varmt om hjärtat. Filmen är visserligen gammal, men återkommer på tv likt kastade bumeranger, så ämnet är evigt aktuellt.
Vill nu på bio: Prometeus, Snövit, Wes Andersons Moonrise Kingdom, Dark Shadows med Depp och The Artist (om den fortfarande går) är det som lockar. Kräver övernattning i Göteborg, men jag har ett stiligt erbjudande från SAS Radisson, så det skall väl lösa sig. Problemet här heter Hamlet. Han tycker att det är fånigt med bio och lämna sin hund på, visserligen flott, men dock pensionat, när man kan ligga hemma i soffan med hunden och se på tv.
PS: Den lilla talgoxen hittade ut ganska snabbt!

Demonerna igen!

Har nu till min sorg läst klart Feists A Kingdom Besieged. Det visar sig att demonerna har sina demoner The Dreads, som har sina varelser i The Void (Tomrummet, Mellanrummet eller eller möjligen Intet). Demonerna visar sig kunna anta människogestalt, vilket förklarar en hel del mäniskor jag träffat på ;-). Oj oj, hoppas det kommer ut en pocketversion av nästa bok SNART. Det är mycket roligare att läsa böckerna i sträck. Har nu börjat på Hjort/Rosenfeldts Lärjungen men har jag inte läst den förut? Verkar alltför välbekant. Tja, jag får väl läsa om då. Har tagit fina bilder från gårdagens underbara promenad med den motsträvige. Nu ligger han hos mig i biblioteket, med huvudet på tröskeln och blänger mot hallen där han hoppas att hans husse snart skall komma in. Men det dröjer, han spelar seriespel och gick ut ganska sent. Hade en fantastisk dag igår, solen sken, jag hade hur mycket energi som helst och var jättelycklig. Idag är vädret sämre och det tar ner mig från mina euforiska höjder några snäpp.
Byter uttryck med min bosnisk? serbiska? Wordfeudvänninna (hon talar båda språken). "Är du född i en eka?" betyder att du skall stänga dörren! Visst är det kul?
Bild kommer så småningom, trodde jag laddat batteriet, men glömde kolla att sladden var i! Idiotfel nr 1 på teknikernas lista.
Återkommer alltså. Hej så länge, vi ses!
_____________________________________

Nyponrosorna har slagit ut och stranden är krattad och nu är ni välkomna, alla badgäster!

Böcker. Och tv

Har fått mina böcker från Böckernas klubb. Måste säga att den här boken med Engelska uttryck och vad vi säger på svenska var en besvikelse. Det var verkligen bara de vanligaste uttrycken och dem kan man ju faktiskt. Hade väntat mig något roligare, det är ju ett underbart ämne. Tycker om många uttryck, exempelvis det vackra uttrycket When my ship comes in, något jag väntat på att mitt skall göra i hela mitt liv. Uttrycket  måste väl härstamma från imperiets dagar och ostindiefarana gissar jag.
Nu ser jag fram emot att läsa en härligt tjock biografi om Carl Larsson av Per I. Gedin. Jag Carl Larsson heter den. Och Hjort Rosenfeldts kriminalroman Lärjungen. Skall ske när jag läst klart Feists A Kingdom Besieged.  Vi följer en förtjusande ung demonfrökens färd in i vuxenlivet och mot makten. Här introduceras ett helt nytt sätt att få kunskap: Man sliter helt enkelt upp strupen på sin lärare och äter honom/henne, så vet man plötsligt allt han/hon visste. Fungerar med magiker också. Så praktiskt, inte sant? Gör detta universitet och lärosäten överflödiga? Vet inte riktigt, någonstans måste ju den ursprungliga lärdomen komma ifrån. Visst är det kul? På ett tämligen svart sätt. Det har kommit ut en bok efter denna, men den finns ännu så länge bara inbunden, och jag hade tänkt mig storpocket.
Ser fram emot: Ian Rankins Kommissarie Rebus, ny deckarserie på söndagar, kanal 9 tror jag. John Hannah i huvudrollen, bara det, en av mina favoriter, så charmig, helst när han överdriver sin skottska dialekt. Får väl se hur charmig han är här, charm är inte precis kommissarie Rebus främsta egenskap.  Utspelar sig i ett dystert Edingburgh. Bör innehålla - förutom lysande intriger - mycket bra musik.
Bild: Ur egen skörd.

Kastanjefrossa

Grannens vackra kastanj. Och kan ni tänka er, när höll på att fota kom grannen och berättade att trädet var resultatet av att han planterat en liten kastanj som han tagit från ett vårdträd. För 30 år sedan! Är det inte helt underbart? Nu skall jag ta en kastanj från hans träd i höst, så får vi se . . .

Ändrade planer

Det blir sällan som man tänkt . . .  Var i Göteborg i går igen, mina besök överensstämmer helt med Käre Makens jobb. Träffade Eva vid Järntorget, en plats jag sällan ser numera trots alla mina åt i Linnésta'n. Kärt återseende båda! Lyckades i alla fall äntligen beställa porslin, vi har inga thékoppar jag är nöjd med. Har allt annat i Pillivuyt (pust, stavningen!) och det är ju fint om det passar ihop. Kollade i en katalog med frimärksstora bilder, beställningen är alltså en ren gissning. Försökte köpa bikini, andra försöket. Har nu nått den ålder när hur jag ser ut och hur jag skulle vilja se ut inte korrelerar i någon högre grad. Ger inte upp och har nu en ny idé som innefattar "kjol"-typen av nederdel. Det är inte bara problematiskt om man väger för mycket. Man kan faktiskt väga för lite också. Alternativt att det lilla som finns är felplacerat! Tar nya tag, troligen redan i morgon då vi ändå skall tillbaka till Göteborg för att gratulera Elias 6 år.
Men jag får inte tagit några nya bilder! Idag, när jag hade chansen har det regnat. Inte det bästa fotoväder. Ni får nöja er med gammal bild från hundpromenaden för några dagar sedan.