Fler orkidéer

Den här lilla godingen fanns också på orkidéutställningen. Barkbiten den klamrar sig fast vid är inte större än en Iphone, så växten är verkligen inte stor. Men så vacker!  Kanske inte min bästa bild, dock. Skall idag till Expert för att kolla min blixt som inte fungerar. Skall också till Göteborg och min Kära Dotter för att se hur hennes nya soffa ser ut. Käre Maken städar bilen åt mig, man tackar! Huliganen har varit på biltur några gånger och lämnat tydliga spår.
Käre Maken såg film på Silver igår, The Station Agent. En film lågmäld om vänskap och om att även om man är ensam är det bättre att vara flera. Han rekommenderar den varmt. Själv hade jag verkligen önskat se filmen, men kl 21 är jag för trött och måste förpassas till sängen. Läsa går fint, men film orkar jag inte med, till min besvikelse.
I Janny Wurtz serie om ljus och skugga är vi nu ute på den i alla fantasyserier obligatoriska färden genom landet. Till häst, naturligtvis, det är alltid till häst. Precis som vapnen alltid är svärd. Gärna smidda i en dimhöljd forntid av ett sedan länge utdött folkslag med magiska krafter. Våra vänner blir just överfallna av ondskefulla, mordlystna, drakliknande odjur. Personligen vill jag gärna ha mina drakar intelligenta och gärna roliga. De ska kunna kommunicera också. Är för det mesta ganska förtjust i drakar, men de här är totalt charmlösa. Den värld våra vänner färdas genom på sina förbaskade hästar är drabbad av dimma och mörker,  solen har inte lyst på 500 år. Minsann. Vill inte förringa, hon skriver bra, men just detta känns inte så fantasifyllt, annars är storyn poetisk, med halvbröder, släktfejder och underbara magiker. Fantasy är förvånansvärt förutsägbart. Det är inte fantasi i betydelsen originellt, bara i betydelsen uppdiktat.