Min utomjording

Såg när jag var barn, nåja, ganska ung i alla fall, en sf-skräckis som hette Trefiderna anfaller. En absolut urlöjlig historia om jätteblommor som gick till attack, men som skrämde mig kollossalt, fast bara på skoj. Med min allt för rikligt tilltagna fantasi kunde jag leva mig in i vad som helst. Nu har jag lite högre krav på utförande, men fantasin är kvar. Bilden på min fina nya blomma för tankarna till filmen. Visst ser det ut som om den skulle kunna segla iväg genom luften, vart den ville? Så heter den Vanda, ett namn John Cleese för evigt lagt beslag på med filmen A fish called Wanda. Fantastiskt vad den mannen har präglat allt han deltagit i.
Måste säga att tredje delen av Feists och Wurtzs  Empire-trilogi är sämre än de båda första. Lite tråkig faktiskt och helt utan den doft av romantik de första har. Här är det bara krig och intriger. Funderar på att lägga den åt sidan, men skall kämpa på en liten stund till.
Vi har kulingbyar i vinden, sol ibland och regnskurar så det bara vräker ner ibland. Vädergudarna måste ligga i krig med varandra. Vägrar gå ut mer idag, man vet inte vad som kan drabba en och min fina nya hatt har redan blåst av två gånger. Hoppas vädret är bättre hos er!
Hej, vi hörs.