Har inte bara problem med tiden - det gäller verkligheten också. Glömmer ibland vad jag gjort och sagt - men jag kommer ihåg vad jag läser. Åtminstone om det är välskrivet. Alltså är litteraturen verkligare än "verkligheten". Åtminstone för mig. Särskilt är litteraturens påhittade verklighet verkligare än vardagens verklighet. Är det inte underbart hur roligt man kan ha i andras världar, och hur man kan ta sig dit utan att anstränga sig? Bilden är från omslaget till en av
Feist/Wurts böcker om
Mara - Lady of the Acoma. Här med sin barbar-slav, han med röda håret och sin militäre rådgivare - han med de stiliga plymerna. Lägg märke till hennes lika stiliga skiftnycklar som pryder frisyren.
Idag blir det mycket fantasy, men det blir i
Wurtz egen värld, där dimvålnaden härskar sedan femhundra år tillbaka. Magiker verkar här bli hur gamla som helst och de har alltså levt i denna dimma i femhundra år. De är glada, det finns hopp om att dimman lättar, vilket århundrade som helst nu. Tänk det, ni, innan ni klagar på vädret ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar