Scottish och Brittish

Bakade scottish shortbread häromdagen. Här är receptet:

 175 gram smör rumsvarmt

50 gram florsocker

175 gram vetemjöl

50 gram maisenamjöl

1/4 tsk salt

arbeta samman allt till en deg och rulla till en rulle och plasta in och lägg i kylen över natten. Skär 0,5 cm tjocka skivor och dela rundeln på mitten så att det blir en halvmåne. Bakas 175 grader i ca 15 minuter tills dom fått lite färg i kanterna.

Har tagit receptet från bloggen Livet på Backastrand.

Försvinnande goda blev de, men kanske inte riktigt som jag ville ha dem. Har mina misstankar mot florsockret. Gjorde nog dessutom mina lite för små. Skall experimentera vidare, det blir ju goda resultat hur man än bär sig åt i den här genren. :-)

 

Såg K-special om Nordic Noire igår, alltså om nordiska (danska och svenska) deckar-serier för tv som slagit till utomlands. I Storbritannien har det utbrutit skandinavisk deckarfeber med start i Ystad och Mankels Wallander. Som ju så förtjänstfullt spelades in i Sverige, med brittiska skådespelare och Kenneth Branagh i huvudrollen. Gick så bra att BBC4 köpte in den svenska serien. Kruxet här heter SUBTITLES. Ett okänt begrepp för engelsktalande publik. Men det gick över förväntan och startade en hype. Bron, t ex och Brottet, svensk/danskt och danskt. Det är de gedigna manuskripten och de komplexa karaktärerna som gör det, tydligen. Och att historian får ta tid.

Det förfärliga här är att jag inte gillar Wallander (åt helvete för dystert) och inte har sett ett enda avsnitt av de andra serierna. Måste nu ge mig iväg och skaffa åtminstone Bron, säsong 1, det var den som verkade sevärd i mina ögon. Se programmet om ni har tid. Så roligt att höra det nordiska sättet att vara prisas, för en gångs skull. För att inte tala om svenska språket som engelsmän till min stora häpnad finner så vackert.
Själv föredrar jag Brittish Cosy framför Nordic Noire.