Bron

I min strävan att uppdatera mig vad gäller Nordic Noire ser vi nu Hans Rosenfeldts Bron. Säsong 1, jo, vi ligger efter. För er som inte varit i varken Köpenhamn eller Malmö kan jag berätta att ingen av dessa städer går i den grå-brun-gröna skalan. Vackra städer båda två, med stora parkområden (Malmö) och underbart vackert centrum (Köpenhamn). Malmös trivsamhet motsvaras av Köpenhamns storstadslyx och flärd. Detta framgår inte precis i serien. Grå misär är vad som framställs. Nu fattar jag faktiskt att serien inte är tänkt som turistreklam, men det är helt otroligt hur man har lyckats få till denna makalösa dysterhet. Varken danskar eller svenskar ser så bleka, grå och olyckliga ut som de filmas här. I alla fall inte hela tiden :-) men skall det vara Nordic Noire så skall det. Dysterheten blir stundtals nästan komisk. För övrigt måste jag säga att jag är imponerad. Välarbetat och begåvat manus, spännande och med otäckt tänkvärt budskap.

Behållningen är i hög grad att alla personer verkligen är s a s uttalade personer, dvs, att de har egna liv och inte bara är staffage. Gör berättelsen till en komplext sammansatt väv. Den verkliga höjdaren är Saga med sitt  (kollossalt överdrivna) Aspergers-syndrom. Det blir verkligen roligt emellanåt, samtidigt som man grips av en oerhörd sympati för henne. Sofia Helin gör en underbar gestalt här. Personligen föredrar jag människor som Saga framför hennes i mina ögon alltför slickade danska kollega. Opålitlig är han också. Fy, det värsta jag vet! Och oj, glömde berätta att musiken är fantastisk! Har signaturmelodin i huvudet hela tiden är jag skriver, och det är bara positivt! :-)

Ser också Miss Fishers Murder Mysterys. Här frossas det i lyx och flärd. Kontrasten mot Bron är närmast halsbrytande. Helt underbart! Har hittat första säsongen på Movieline. men känner mig inte övertygad om att den har subtitles. Måste alltså dit och kolla. Nästa gång i Göteborg.

Bild: jo, det är en bro. Jag står under den. Den understa bilden är lite lyx för ögat som kompensation. Representerar Miss Fisher.