Piiip!

Mitt kök har förvandlats till ett pipande inferno. Har inhandlat ny micro - pip, pip-pip-pip, ny äggklocka - pip, pip, pip, pip. Piiip. Och ny vattenkokare - pip - pip. Micron tjatar dessutom om man inte stänger av den: Pip. Pip. Börjar känna mig jagad.

Har gett upp Stefan Hagels En saga om sorg. Blir helt enkelt inte engagerad trots en del bra uppslag. Häxorna, t ex, med sina gripar. Läste istället Veronica Roths Four. Som är överblivet material från hennes Divergent, Insergent, Alligient. Händelserna är sedda med Four som berättarröst, inte som i trilogin, ur Tris perspektiv. Fullt läsbart, men kanske mer för den engagerade fan-cluben. Ger dock insikter i hur Veronica Roth har tänkt när hon skrev, och hur hon arbetar. Såå imponerad av dessa unga fantasy-författare som kommit upp den senaste tiden: Suzanne Collins,  Marie Lu, Cassandra Clare och då Veronica Roth. Det finns säkert fler. Önskar att de kom i min väg. Vill så gärna ha en ny fantasyserie att läsa, och det är INTE Stefan Hagels saga jag vill ha. Funderar nästan på att läsa om Raymond Feist och hans Midkemia-saga. Han skall komma ut med en ny, och jag väntar och väntar, men det tar så lång tid.

Läser nu Colin Forbes. Ni förstår att jag är desperat.

Bilder: Rosor och orkidéer, orkidén är en favorit i repris. Romantiskt så det förslår.