Rusk och mys

Kära Vänner: Årets enda höstbild. Tagen den dagen solen sken. OK, det kanske har varit flera dagar, men det är så det känns. Regn idag igen och när man har en liten hund med lågt underrede och mycket päls gäller det att gatorna är torra när man skall på längre promenad. Annars måste han i badkaret. I är inget problem, det är när han skall ur det blir värre. Lille Hamlet är visserligen inte så stor, men han är tung.

Å andra sidan är jag gärna inomhus och läser Ken Follet. Episkt, som sagt och ett myller av människor att hålla reda på. Han har varit vänlig nog att göra ett register. Och det blir ju många människor när man skildrar historiska skeden ur vardags- (nåja, de flesta har gott ställt/politiska befattningar) människors synvinkel. Vi har engelsmän och amerikaner, ryska amerikaner, ryska ryssar, tyskar, engelska tyskar osv. Väldigt underhållande alltsammans och det var knappt jag kunde slita mig för att se Sherlock Holmes i går kväll.

Men det lyckades, och det var tur. Igår tog han livet av sig själv, sin berömmelse och sitt goda rykte.
Den här samtida Sherlock är på många sätt bättre än originalet. Det är inte ofta man kan skriva det. Ser den med stort nöje. För andra gången, det är repriser.

Jodå, de röda rosorna är nyfotograferade. Blommar fortfarande. Vid vår garagevägg.