Fjärran från målet

. . . som alltid har varit Latmansvisan. Ni vet:

"Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.

Tisdag ser jag mej omkring, mej omkring, mej omkring,

Onsdag går jag ut och vankar,

Torsdag sitter jag i tankar,

Fredag gör jag vad jag vill,

Lördag se'n hör helgen till

Sällan har detta mål känts längre bort. Dagen har tillbringats i min mammas lägenhet i Göteborg där jag städat och städat och städat tills jag inte orkade längre. Här har jag bara skrapat lite på ytan, känns det som. Gick så upp till Kära Dotterns dito där hon och Käre Maken målade och spikade lister. Vi finputsar och stylar för snar försäljning. Med våra gardiner, vår matta, överkast, en av mina bilder osv. Här hemma är det nu ganska kalt. Lovar att lägga upp Hemnetlänk när det blir dags så får ni se hur det blev.

Det finns inget hopp om nästa vecka heller. Min perfekta önskevecka har inte en anteckning i kalendern, inga åtaganden, inga måsten. Nästa vecka är helt fulltecknad! Fy och Usch! Men det blir väl andra tider.

Drömmen är att jag skall få ägna mig åt Mary Stewarts Merlin-saga. Jag längtar. Hon har ett vackert språk och hennes naturbeskrivningar gränsar till lyriken. Liksom hennes historia gränsar till fantasyn. Som jag verkligen behöver nu, verkligheten har börjat bli lite för verklig för min smak.

Väntar nu på att Downton Abbey skall börja, 21.30. Hur skall jag kunna hålla mig vaken? Det enda som går på tv är melodifestivalsuttagningen och det är ett program som känns passerat och ointressant redan innan det gått. Kära svt: Befria oss helt från denna förlegade dinosaurie på bästa sändingstid eller tänk om! Det håller helt enkelt inte måttet. Varken musikaliskt (särskilt inte musikaliskt) eller på något annat sätt.

Bild: Blommor från Göteborgs Trädgårdsförening, för länge sedan vissnade nu. Gun, kommer du ihåg? Hinner jag ta nya bilder? Inte en chans.