Såg igår Brian De Palmas Den Svarta Dahlian. En krånglig sepiabrun film. Hade vissa planer på att se den när den gick på bio 2007, men det blev liksom inte av. Utspelar sig under 40-talet, bygger på en bok av James Ellroy. Snygga kläder, välgjorda miljöer, inte oävet skådespeleri (Scarlett Johansen m fl) men manuset! Överansträngt och därmed blir filmen inte särskilt spännande. Men snygg, kan ses av det skälet.Bra manus har däremot den urgamla (1969) filmen Örnnästet. En blågrå film. Baserad på Alister MacLeans roman, han skrev själv manus, och där gjorde han ett fint jobb. Hamnade mitt i den av misstag igår och såg den från mitten. Med en väldigt ung Clint Eastwood och en medelålders Richard Burton. Svårslaget, faktiskt. Minns när jag såg den första gången, jag var inte gammal och det var den bästa film jag sett! Kunde knappt sitta still. Den är fortfarande en höjdare. På flera sätt. En hel del scener där vi som lider av höjdskräck har ordentliga problem. Tänker nu kasta mig i nostalgins virvlar och se början, TMC 10.10.
Har beställt jätteförstoringar på några foton för att hänga på väggen. En skall till Kära Dotterns lägenhet, en behåller vi själva. Gick fint via datorn och Expert, bilderna är klara när vi kommer från skidresan.Stora bilden: Från Trädgårdsföreningen i Göteborg förra våren. Nu snöar det hos oss, men det är inte långt kvar nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar