Då kan jag ligga i sängen och läsa så länge jag vill, ev äta frukost där också och så att säga gå upp stegvis. Eller eventuellt inte gå upp alls! Fast förr eller senare så blir det ju dags att sätta på
tvn . . .
Hänger mig i dessa dagar i sällskap av Dorian Grey åt att fundera över hur tider, seder och moralbegrepp förändras. Dorian Grey hör hemma i slutet av den förrförra seklet och då var synd och skuld verkligen på tapeten. Vem skulle på allvar använda begreppet synd idag? Och vad är synd idag? Dorian Grey vältrar sig iallafall i synd och i slutet av 1800-talet var det mycket som räknades dit. Nu får man liksom inga detaljer, så det är svårt att veta vad han egentligen gjorde. Eftersom det är Oscar Wilde som skriver, så kan vi förmoda att Dorian ägnade sig åt homosexuella relationer, (skrivs inte ut, men homoerotiken flödar!) på den tiden inte bara syndigt och omoraliskt, det var dessutom olagligt. Stackars Dorian Grey och stackars Mr Wilde. Men det är nog inte bara det; det som i boken beskrivs som nyfikenhet på livet uppfattar jag som nyfikenhet på missbruk och misär. Tänk så tiden förändrar begrepp! På 1800-talet fanns dessutom en misär som var bottenlös med organiserad barnprostitution bl a, och narkotikan flödade. Då också. Dorian var dessutom shopoholic och Mr Wildes frossande i beskrivningarna av guld och ädla stenar, tyger och andra dyrbarheter är minst sagt vältaligt. Det säger en hel del om Mr Wilde också, han som anser att konstnären inte kan spåras i sitt verk! Hittar honom tydligt i bokens alla tre huvudpersoner som man kan karakterisera som Den Onde, Den Gode och Den Vackre, för att parafrasera Clintan-filmen. Jodå, Oscar Wilde var en sammansatt personlighet. Dorian Grey är en av de få romaner från sin tid som går att läsa utan problem även idag. 1800-talets stil är annars påfrestande pratig och omständlig. Mr Wilde är liiite omständlig, men inte så att det stör.
Bild: Mina älskade orkidéer. Igen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar