Tar den här bilden varje år. Skärpan har hamnat lite konstigt, ser jag. Beror på att jag måste kravla i rabatten för att kunna fånga denna vackra lilla växt. Gillar kontrasten mot rosenapelns bark. Dena väna blomma har det föga poetiska namnet ruta, och hade säkert hamnat på min hovdams lista över saker med fel namn. Följer nu med spänning hennes eleganta flört med Hans Excellens Överste kammarherren. Dikterna viner i luften och man undrar: ska hon öppna när han kommer och knackar på dörren om natten eller inte? Eftersom väggarna består av rispapper lär hon få göra det tyst i så fall, annars är relationen snart en offentlig hemlighet. Boken är helt ljuvlig. Ibland är dock historierna helt poänglösa för en stackars europe i 2000-talet. Då finns en riklig notapparat att tillgå. Ibland hjälper inte noterna, det är helt obegripligt ändå. Men roligt! Orkar inte läsa alla noter, det får bli vid nästa läsning, för nog kommer jag att läsa om.
Idag ska jag se
Downton Abbeys julspecial i repris, för visst var det där vi slutade sist? Hoppas fortsättningen kommer i höst. I morgon (tror jag) kommer nya avsnitt av
Bones. Jo, visst har stinget gått ur den här serien, men har man nu sett vartenda avsnitt så får man följa med till slutet. Har väldigt svårt för
Boots och kan inte fatta att den underbart intelligenta (men humorfria)
Bones fastnat för denne jubeltönt. Minns dessutom att en av de roligare diskussionerna i fikarummet på
Chalmers utmynnade i att man faktiskt måste vara intelligent för att ha humor, och att humorn är ett tecken på intelligensen. Hoppas verkligen att det är rätt, jag tycker att det mesta är vansinnigt roligt!
På återseende, kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar