Polarpriset

Rosen går oavkortat till Timbuktu

Såg Polarprisgalan igår. Gillar båda pristagarna,  min kärlek till Paul Simon är en långvarig affär. De musikaliska hyllningarna till Yo Yo Ma var väl valda, och denne alltid så artiga och trevliga man uppskattade det hela, det syntes. Den arme Paul Simon var däremot tvungen att stå ut med ganska egendomliga tolkningar av sina låtar, inte ens Laleh var särskilt bra. Det man inte har röst för ska man akta sig för att framföra. Så kom äntligen Timbuktu! Heder åt denne man som inte krånglade till det. Så bra! Roligt och med tempo. Och äntligen såg Paul Simon uppriktigt förtjust ut.
Läser fortfarande om Ellen Kay. En så bildad dam, och så intellektuell. Intressant är det, men det går inte fort.
Kan bero på att jag inte är riktigt vid mina fulla fem, för visst var det bältros jag hade. Inget jag kan rekomendera precis. Har dock satts på behandling och äter tabletter stup i kvarten. Vore fint om detta gick över snabbt, har så mycket som jag vill ha gjort.