Mysteriöst

Nu blommar den snart, Evas amaryllis. Tack Eva! Detta är verkligen ett nöje som varar. Och inte mindre än tre stänglar har den! Själva löken är vackert försilvrad och ett verklig mysterium. Man behöver i alla fall inte fundera på om man borde vattna, det är nämligen helt omöjligt. Lovar dokumentera den lovande fortsättningen :-)

Planerar blomsterhandelsbesök idag, vill gärna ha fler amaryllisar. Vita får det bli i år igen.

Kan inte nog rekommendera bibliotekets inköpslistor! Går igenom dem varje vecka. och reserverar. Får härigenom tips på böcker som annars aldrig skulle kommit min väg.  Har nu en lång lista godbitar att vänta.
Surar samtidigt oerhört på människor som inte lämnar in sina lånade böcker! Väntar fortfarande på Cassandra Clares City of Glas. Har lånat de två sista i serien, men man måste ju läsa i följd. Funderar på att köpa in boken, men det känns inte roligt det heller. Lämna tillbaka boken, människa! Hur bara kan du ha så dålig stil???

Egendomligt ljus

Korta dagar och släpljus. Det gäller att komma ut innan dagsljuset försvinner om man vill ta några bilder. Det lyckades vi med igår, Hamlet och jag. Vackert väder, men kallt.

Har just läst ut Peter Mays både lovprisade och prisade Svarthuset, den första boken i en trilogi om polisen Fin Macleod. Utspelar sig på en ö i Yttre Hebriderna, växlar mellan nutid och barndom och visar vådan av att växa upp i ett litet, slutet samhälle. Det gäller verkligen att ta sig därifrån! Boken kom på svenska nu i november. Måste säga att den var lite seg att komma in i, särskilt efter Sharon Boltons bländande chock-inledningar, men ok, det är välskrivet om än i maskulinaste laget för min del, lite för mycket branta klippor och seglande i storm och kanske en och annan "överraskande" vändning för mycket i berättelsen. Det här med "överraskningarna" är väl inte maskulint precis,  det är en trend. Som jag tröttnat på. De två andra delarna finns på engelska: Lewis-man och Chess-men. Väntar med lätthet ut översättningarna.

Det gäller däremot inte Sharon Bolton! Har beställt de två böcker som ännu inte finnas på svenska från min favoritleverantör Bokus. Fördelen med att köpa böcker på engelska är att det är SÅ mycket billigare. Upplagestorleken, ni vet. Skynda er, Bokus! Väntar otåligt.

Båda bilderna är tagna vid samma tillfälle och samma inställning på kameran. Visst är det konstigt?
På bild nr 2 där Hamlet inspekterar vrakgods är sanden i det närmaste rosa.

Zappa

spelade Zappa i Kongresshallen i Svenska Mässan i Göteborg igår. Det var verkligen en helt underbar föreställning. Musiken är som ett kompakt, komplicerat nätverk av toner och dessutom rolig. Avancerad jazz och Bröderna Marx på Cirkus ungefär. Det är en samling fantastiskt skickliga musiker och jag hade verkligen roligt. Faktum är att jag skrattade högt några gånger. Jag vet verkligen inte varför, men skrattade gjorde jag.
Fick veta att Dweezil var med i Skavlans tv-show i helgen, ett program jag vanligtvis undviker, men som jag nu skall leta upp på SVT-Play.

En bild från morgonens hundpromenad längs havet också. Det var många hundar på stranden idag i det vackra vädret. Det gillade inte Hamlet alls, han surade och ville hem.

Sömnlös

Vaknade kl 3 i natt och kunde inte somna om. Och Sharon Bolton är inte direkt till någon hjälp. Att läsa hennes Livrädd mitt i natten gör en inte sömnig precis. Det är så spännande och så otäckt så det är inte klokt! Detta är Lacey Flint nr 2. Den första, Nu ser du mig har jag redan läst ut. Var bergfast övertygad om att jag visste vem mördaren var eftersom jag hade läst den tredje boken först, men hade naturligtvis fel ändå. Oj, så skicklig Sharon Bolton är!

Såg dokumentären om Jobs (Apples grundare) häromdagen. Det är den sämst gjorda dokumentär jag sett, fick mig att tvivla på varje faktauppgift. Missförstå mig rätt, Jobs var säkert en skicklig affärsman, men dokumentärens upplägg gör inte mig särskilt imponerad.

Nu, mina vänner, måste jag sätta igång. Käre Maken har lovat köra mig till Göteborg idag för Zappa plays Zappa-konserten. Själv vägrar han gå, och jag får väl hålla med om att det inte är allas musik. MEN DET ÄR MIN!

Hurra! Äntligen hemma

Äntligen har mina Bolton-deckare anlänt från okänd fjärran ort till mitt bibliotek! Måste iväg och hämta dem, men jag bakar bröd och det måste bli klart först. Så irriterande!

Bild: En av mina oktoberkaktusar om jobbar på att bli novemberkaktus. De tappade alla blommor nästan omedelbart när de kom på plats, och jag var rätt sur på det. Nu tänker de blomma om igen och då är de raskt förlåtna. Fantastisk röd färg på dessa, precis som på min favorit nedan, i närbild.

Nu är det alltså ingen idé att räkna med mig på ett tag: Två Bolton-deckare, tror det är Lacey Flint 1 och 2, konserten Zappa spelar Zappa på Svenska Mässan på lördag och barnbarnskalas på söndagen. Min sociala kalender är fulltecknad ;-)
Hör av mig om jag hinner. Önskar er fina dagar, allihop!

I stor stil

Ibland går mina reservationer på biblioteksböcker lite för fort. Dvs jag läser inte riktigt allt som står. Var idag och hämtade en Jan Mårtenson-deckare jag inte trodde jag läst eftersom det fanns en del 1 och en del 2. Visade sig vara en bok uppdelad i två delar, satt i jättestor och dessutom fet stil. Underbart bra för människor med synproblem men totalt oläsbart för oss andra. Gör nu inget, jag hade läst den förut, men jag känner mig ändå blåst på konfekten. Får väl medge att det är mitt eget fel.
Väntar fortfarande på Bolton-deckare, två st. Det står i mina reservationslistor att "de är på väg". Varifrån kan man undra, de har varit "på väg" i tre dagar nu.
Från Umeå med cykelbud, kanske?

Bild: Ni känner väl igen den rödlackade blomman från affären? Nu är den min!  Nu står den på hedersplatsen bredvid läsfåtöljen. Blir glad bara jag ser den.

Läser alltså om gamla böcker i brist på annat. Raymond E. Feist och Janny Wurts Empire-serie. Den är absolut läsvärd, fantasy med japansk samurai-touche, mycket viftande med svärd, massor av intriger och riktigt underhållande. Vår hjältinna Mara är listig som en räv. Är inne på den tredje och sista boken, de två första har jag redan läst om.

Otålig!

Hur kan man skriva så spännande som S. J. Bolton? Har just sträckläst hennes Odödlig, den tredje deckaren om Lacey Flint. Man får tyvärr inte alltid böckerna i ordning från biblioteket, men vad gör väl det? Man misstänker alla, och har till slut fel ändå. Otäckt suggestivt, oerhört skickligt. Det är helt omöjligt att lägga boken ifrån sig,  har knappt haft tid att äta. Och nu väntar jag på nästa bok. Rappa på, biblioteket, jag kan knappt bärga mig!
Väntar också på en fantasybok av Clare, City of Glass. Var utlånad till den 15e, men jag har inte hört ett ljud än. Avskyr människor som inte lämnar in sina böcker i tid, det är så oförskämt. Är faktiskt noga själv, särskilt med böcker som jag anar att andra står i kö på. De lämnas in direkt efter läsning. Gäller de flesta böcker jag lånar, går efter nyinköpslistan. Har inte så långt till biblioteket heller.

Bilden är från i somras. Växten med blå blommor i bildens övre mitt ville min man ha bort, så vi försökte. Och försökte. Och försökte. Helt omöjligt, den dyker upp igen överallt! Nu gillade ju jag den så det gör inte så mycket.

Rov

Så underbart det är att få lägga vantarna på en ny riktigt bra författare. Och det är J. S. Bolton verkligen. Läser hennes första bok Rov. "Ett  mästerverk" skriver The Times och det har de så rätt i. Man är fast från första sidan och det är som väl är många sidor. Otroligt spännande! Intrigen är invecklad men inte helt otänkbar, och till och med våra nordiska troll är inblandade. Det hela utspelar sig dessutom på Shetlandsöarna och det känns som om man är där. Det har jag aldrig varit, men skulle faktiskt vilja komma dit nu efter Sharon Boltons vackra beskrivningar. Har redan bok nr två hemma och beställt ytterligare två från biblioteket.

Såg sista avsnittet av kanal 8s deckarserie Father Brown igår. Hoppas så de spelar in fler avsnitt. Så trevligt sällskap den serien har varit.

Bild från i somras, våra vackra nyponrosor.

Fuskar och Lackar

Hej på er! Fuskar idag, denna billacksröda växt, lika overklig som novemberrrosen, lever fortfarande sitt liv i blomsteraffären. Och av någon anledning känns det som fusk att lägga ut blommor därifrån. Lite för enkelt, helt enkelt ;-) Tror dock jag måste ge den ett hem och frasen "Det lackar mot jul" ringer i öronen.

Gårdagen, Kära Vänner, tillbringade jag på Odontologen, alltså på Tandläkarhögskolan i Göteborg. Det var nog bara två och en halv timma, men det kändes som hela dagen.

Är oerhört nöjd med att jag anmälde mig dit, mina tänder är nu inspekterade från alla möjliga och omöjliga håll, flera gånger dessutom och det känns väldigt betryggande. Rara elever (och deras lärare) petar så försiktigt på en och funderar och diskuterar. Men det är faktiskt ganska jobbigt, och idag är jag mer än lovligt trött.  Var i Göteborg ganska tidigt igår och trodde jag skulle hinna med så mycket och jag hann INGENTING! Vill nu snabbt tillbaka. Falkenberg i all ära, här är underbart, men man kan inte shoppa här.

Skall nu till biblioteket och hämta ut böcker. Fick tips i DN om JS Boltons thrillers och nu har de två första kommit. Hennes hemsida är en fullträff! Berättar när jag har läst hennes böcker.

Skall dessutom se dokumentären om Steve Jobs idag har jag tänkt. Apples grundare, ni vet. Har alltså fullt upp. Ha en fin dag allihop, vi ses!

Novemberrosor och kamratfester

Tänk att rosor kan blomma så vackert i november! Känns nästan overkligt.

Läser om Dorothy Sayers Kamratfesten i väntan på min tur i kön på biblioteket. Läste den visserligen i våras, men en riktigt bra bok kan läsas om, och på hur många sätt som helst. Intrigen utspelas i Oxford och jag älskar deckare i universitetsmiljö. Här har vi inte bara mysteriet och romantiken, här debatteras många olika ämnen dessutom. Kvinnans rätt till utbildning och yrkesliv, riktigt ruskiga tankar om "rashygien" (betänk att boken skrevs 1935 och inte ens England var befriat från dessa teorier), möjligheten att bota sjukdom genom kärlek och positivt tänkande (intet är någonsin nytt) och så ventileras forskningsmoral och forskningsetik ordentligt. Fortfarande aktuellt och långt ifrån självklart. Troligtvis mindre självklart nu än då. Bokens huvudtema är integriteten, den känslomässiga såväl som den intellektuella. Dorothy Sayers är (var) dessutom väldigt rolig, och jag ser fortfarande hennes Lord Peter som Hugh Laurie med blonderat hår.
Tänker nu fortsätta med Lord Peters Smekmånad. Inleds med helt obetalbar brevväxling.

Mycket mat

Delikatessostpaj det här: det är lite sojamjöl i degen, den blir sprödare då. Så är det lite olika grovt rivna ostsorter, en hel del bladspenat, förgyllt med några skivor chèvre och valnötter överst. Äggstanningen gör jag på sojamjölk, Alpros osötade. Blanda i osten och bladspenaten i äggstanningen  och häll alltihop i det förgräddade pajskalet. Av någon obegriplig anledning blir det bättre så. Försvinnande god paj det här och en av husets absoluta favoriter!

Hade en härlig tv-söndag med Downton Abbey (reprisen), Father Brown (min favorit) och ny The Mentalist. Fick till min fasa höra att det är sista Father Brown-avsnittet på söndag. NEEEJ!!! Måtte de spela in fler säsonger. Nu har jag Miss Fisher kvar, men henne måste jag koppla in datorn för att se.

Så är Húrins Barn avslutad. En bister historia. Romantisk, våldsam, poetisk. Väl läsvärd, skriven i vuxenton till skillnad från Sagan om Ringen och då särskilt Bilbos äventyr. En prosadiktcykel i Tolkiens underbara fantasyvärld,  med rötter i fornnordiska sagor och medeltidsromantik.

Vart har Anrell tagit vägen?

Ägnade gårdagen åt matlagning, Kära Dottern och hennes Henrik var på besök. Hade bestämt menyn till Anrells köttfärslimpa. Det låter nog så prosaiskt, men den är himmelsk - jag försäkrar. Emellertid har Anrells receptsamling försvunnit från nätet och jag blev alldeles förskräckt. Hade jag gjort min sista köttfärslimpa??? Hittade emellertid receptet i bloggen Lottas Kök. Här är det:
"1 kg köttfärs, 1 st gul lök, 2 st ägg, 1 dl ströbröd, 1,5 dl mjölk, 1 dl grädde, 2,5 tsk salt, 1 tsk vitpeppar, ca 50 g smör, 1,5 tsk soja
Blanda ströbröd, mjölk och grädde samt hälften av saltet och pepparn i en skål. Knäck i äggen och blanda väl. Låt massan stå och dra ett par minuter.
Skala och finhacka löken och häll den i skålen. Tillsätt köttfärsen och blanda väl. Tillsätt resten av saltet och pepparn, så att det fördelas jämnt i smeten.
Smörj en ugnsform med hälften av smöret. Dela upp smeten i tre lika stora delar och forma tre ”limpor” av dem. Ett tips är att doppa händerna i kallt vatten för att smeten inte ska fasta på händerna då den formas till limpor. Placera ut de tre köttfärslimporna i formen.
Smält resten av smöret. Tillsätt sojan och rör om. Pensla därefter varje köttfärslimpa med smör- och sojablandningen innan den gräddas i 200° ca 40 minuter mitt i ugnen.
Den buljong som bildas i ugnsformen till följd av ugnsstekningen tas tillvara för en gräddsås. För att få saftigare köttfärslimpor samt mer buljong så bör du hälla på ett par dl vatten i formen efter halva stektiden."
Gör en gräddsås till, servera med kokt potatis, grönsaker och svartvinbärsgelé. Husmanskost som ren delikatess.

Húrins barn kom visst ut på svenska redan 2008. Ny är den på mitt bibliotek. Lite konstigt, faktiskt. Borde den inte köpts in för länge sedan? Brukar kolla alla bibliotekets nyinköpta böcker och ställa mig i kö och då tror jag att de är nyutkomna, men så är det tydligen inte. Det är roligt att återbesöka Tolkiens värld, men boken är ojämn i rytmen och inte minst språkligt. Inte så konstigt, dels höll Tolkien själv på att skriva på den under massor av år, dessutom har ju sonen Christopher (tack och lov!) satt samman det hela. Ojämnheten är lite störande, men försumbart i sammanhanget. Det är alver och dvärgar och äventyr och medeltidsballad och jättehärligt!

PS: När saker försvinner från nätet brukar det betyda att det kommer en bok. Man kan alltid hoppas!

Aldrig nöjd

I morse sken solen, och det var inte bra det heller. Obarmhärtigt avslöjandes husets städkondition. Vi började putsa så noggrant och fint i ena hörnet av vardagsrummet. Så gick solen i moln, och det man inte ser har man inte lika ont av. Så vi gick  ut med hunden istället. Tveksamt om vi blir klara till jul i den här takten.

Bilderna är från hundpromenaden.

Helen Turstens Mina Mindre Mord och Mysterier är en liten pärla. För en göteborgare är det extra roligt med miljöbeskrivningarna. Återbesökte med hennes hjälp Landala Egna Hem där Kära Dottern gick på dagis, Wavrinskys plats och Guldhedstorget där jag känner varje kvadratmeter. Riktigt trevligt. Och den rara pensionären Mauds jättelägenhet i ett av stenhusen vid Vasaparken har jag ju också besökt. Hon skriver bra, Helen Tursten, underhållande, charmigt och hennes personer känns äkta och levande. Enda felet är att novellsamlingen är alldeles för tunn!
Hade gärna läst fler berättelser.

Suck!

Det är stadigt ett regnmoln placerat över Falkenberg på varenda väderkarta hur långt fram igenom som helst. Helt ok för min del om jag har något bra att läsa, men det har jag inte. Väntar på att Käre maken skall komma från golfbanan för att transportera mig till biblioteket.

Lyssnade på lunchföreläsning med New York-baserade grafiska designern Hjalti Karlsson på Rhösska igår och såg den utställning han ställt samman över sina arbeten i samband med att han fått Torsten och Wanja Söderbergs stora designpris. Han arbetar dels avskalat, ganska stramt  alternativt i en sorts spretig grafitti/serieteckningsstil. Hans stort uppdragna tecknade porträtt förde tankarna till Romeros Modesty Blaise. Men tunnare. Och vassare. Och inte lika kärleksfullt. Och på det hela taget i en ganska sval färgskala. Hmm . . .  det är inte det att det inte är bra, men det är lite för kallt och kantigt för mig.

För att återgå till litteraturen: Läser om en gammal Dorothy Sayers-deckare. Köpte en box av de böcker där Harriet Vane är med som gavs ut för något år sedan. Egentligen tycker jag bara om de två sista i serien, men det här är Drama kring ung dansör, en så oerhört knepigt konstruerad mordgåta att man tappar intresset. Den här sortens 10 000-bitarspusseldeckare håller liksom inte längre. Tempot är helt enkelt för lågt och det är en väldig massa pratigt resonemang, och tja - jag vill alltså till biblioteket. Där skall jag hämta upp Helen Turstens Mina Mindre Mord samt en på svenska nyutkommen Tolkien, som från faderns ofullständiga manus sammanställts av sonen Christopher. Húrins barn heter den.
Bild: Min favorit-havochstrandbild från i år. Funderar till och med på att göra en papperskopia.

Alltid något nytt

Har läst ut Karin Ersson Ekstam och Lotta Malkars trivseldeckare Fasaden. Den tar sig, efter en alltför pratig och omständigt beskrivande inledning. Det är lite för många inblandade, men mot slutet lyckas man faktiskt hålla isär dem. Betyder att personkarakteriseringen är bra, de lyckas få sina romanfigurer till levande personer. Och som sagt - alltid lär man sig något nytt. Här om Jobs tyger, ett Leksandsbaserat företag jag inte hört talas om. Som gör underbara mönster och tyger. Några av mönstren leder tankarna till Julius Frank. Fast mer sagobetonade och vackrare, åtminstone i mina ögon. De har webbshop, kolla bara! "Fruktträd" och "Rabarber" är mina favoritmönster. Gillar bokens  miljöer också, väl beskrivna och i trivseldeckare utgör detta en stor del av nöjet. Bra gjort! Väntar nu på nästa bok, skall visst komma i februari.

Väntar på att Cassandra Clares  City of Glass skall lämnas in till biblioteket. Utlånad till den 15e nov och just nu känns det ganska långt dit. En tur till Skuggjägarnas gömda hemland (det är där glasstaden ligger) utlovas och det ser jag verkligen fram emot. Det är ju så att miljöerna är en stor del av nöjet även i Fantasylitteraturen. I bästa fall. Landet lär ligga mellan Frankrike och Tyskland, lite i likhet med tåget till Hogworths, vars perrong har ett skall vi säga -  mellannummer.

I morgon, Kära Vänner, skall jag till Göteborg för att avnjuta en lunchföreläsning på Rhösska muséet. Föreläsningen hålls av grafiska designern Hjalti Karlsson, som fått ett stort designpris.

Det var en mörk och stormig natt . . . .

Jo, jag vet. Sämsta meningen att börja en roman med. Men nu är det så att det har faktiskt varit en mörk och stormig natt. Vinden ven, havet dånade och regnet smattrade på taket över uteplatsen. Och jag sov inte särskilt mycket. Läste istället ut City of Ashes och det var dumt gjort. Nästa bok i serien, City of Glass, är utlånad och visserligen står jag först i kön men det hjälper inte nu. Detta är problematiskt med fantasyserier, det gäller att få tag på alla böckerna, det är roligast att läsa i följd.
Måste alltså göra avbrott och läser istället vad som rubriceras som trivseldeckare, nämligen Karin Ersson Ekstam och Lotta Malkars Fasaden. Utspelar sig i Dalarna, i välbärgad miljö som sig bör. Inget litterärt mästerverk precis, men den tar sig. Gillar genren trivseldeckare.

Downton Abbey är lika trevligt som jag minns det, känns som att besöka gamla vänner. Väldigt rika gamla vänner en del av dem, skall tilläggas. Så roligt att serien är tillbaka, förstår knappt hur jag klarat mig utan den. Father Brown är en fantastisk serie, lika välgjord varje gång. Kläderna varierar mellan absolut gräsligt och absolut underbart. Det är Lady Felicia som oftast står för det underbara. Och i The Mentalist blev det bröllop. Riktigt rart. En lyckad dag framför tvn, alltså.

För att återgå till fantasygenren: Fantasy (liksom deckare) kommer i alla former och alla kategorier; för vuxna, för barn, som allegorier. Mycket av den samhällskritik som skrevs i öststaterna före murens fall skrevs som systergenren science fiction. Den svartaste fantasy jag läst är skriven av den unge ryske författaren Nick Perumov och jag kopplar ihop Svetlana Alexijevitjs Sovjetepos med hans absoluta svartsyn.  Det är en form för berättande, precis som detektivromanen. Kan innehålla allt, kan också dessvärre innehålla absolut ingenting. Cassandra Clares böcker är ungdomslitteratur, välskriven sådan. OK, jag har en och annan invändning, men på det hela taget tycker jag att det är mer än godkänt.

Bild: Frossar fortfarande i sommarbilder. Denna väna lilla stenpartiväxt blommar faktiskt än. Visst är det duktigt av den?

Sommarminnen mm

Tittar på bilder från i somras. Känns nu som från en annan värld. En mycket varmare och mera färgglad sådan. Men nej, jag vill inte ha sommar jämt. Älskar numera årstidsväxlingarna mer än jag trodde möjligt. I yngre dagar trodde jag alltid att jag skulle flytta utomlands, till sol och värme året runt. Idag har jag inte den minsta lust. Det är höst och vår och naturens förändring som gör mig lyckligast numera.

Idag blir det mycket tv-tittande: Downton Abbey (reprisen 13.45)  - jag orkade inte igår. Dessutom ville min Käre Make se en film med Tom Cruise (tål inte karln)  för att den innehöll scener från Dubai och Burj al Khalifa och det är ju alltid trevligt att återbesöka sina semesterplatser via tv.

Så blir det Father Brown, alltid lika trevlig och så nytt avsnitt av The Mentalist. En serie vi följt så länge att vi är tvungna att fortsätta.

Förpassade mig alltså tidigt till sovrummet i går i sällskap av The Mortal Instruments Del 2 och alltför mycket Halloweengodis. Nu drar det ihop sig till slutstrid. Blir det fadermord eller inte? De kvinnliga huvudpersonerna är utmärkta förebilder i den här serien, verkligen varken våpiga eller handlingsförlamade. Bra Cassandra Clare!

Höstligast

En bild av november, varsågoda. Faktiskt tagen i trädgården.

Idag, Kära Vänner, börjar en ny säsong av Downton Abbey. Vilken i ordningen vet jag inte, men nog har det blivit ganska många vid det här laget. Fruktar att serien är över sin höjdpunkt, men med dessa fantastiska skådespelare (Dame Maggie Smith!!) och den helt underbara miljön (Highclere Castle i Hampshire) kan det helt enkelt inte vara annat än sevärt. Mitt problem är att programmet inte börjar förrän 21.30. Jo, jag vet - SVTPlay och repriser - men det är liksom inte lika roligt.
Vi installerar fiberkabel och i samband med detta fick jag ett nytt erbjudande från Telia. Samma kanaler, bredband och telefoni som vi redan har - men billigare. Och dessutom berättar man för mig att jag har SVTPlay i tvn redan nu. Det hade jag ingen aaaning om. Jag har kört från datorn. Se där - man lär sig nya saker hela tiden. Men jag vet fortfarande inte hur man gör :-)

Läser vidare i Cassandra Clares The Mortal Instruments. Det är roligt. OK, hennes huvudpersoner är mer än lovligt korkade ibland, för att driva handlingen framåt. Det tycker jag är att göra det väl lätt för sig som författare. Men mycket action är det. Och mycket känslor och mycket frustration. Sensmoralen i bok nummer två verkar vara att man skall se sig noga för vem man biter när man är förvandlad till en råtta.

Älskade bibliotek!

Mer om The Mortal Instruments som Cassandra Clares New York fantasy-serie heter. Egentligen en ganska traditionellt uppbyggd intrig och visst är mycket plagierat. Det har hon blivit kritiserad för, men jag tycker inte hon plagierar mer än många andra. Det Cassandra Clare gör bra är personkarakteristiken, dessutom finns det roliga, fantasifulla och till och med poetiska inslag. Får en känsla av att hon egentligen är en bättre författare än hon tror själv.

Satte mig igår kväll och beställde resten av serien från biblioteket och redan vid 10-tiden i morse kom mail om att jag kunde hämta böckerna. Vilket jag gjort, minus en som de inte kunde hitta, men nu har den också dykt upp. Vilken underbar institution biblioteket är!

Skall nu börja på bok nr två City of Ashes. Passar fint så här på Allhelgonadagen som möjligtvis har blivit Halloween. Eller är det på söndag - Alla Helgons Dag? Total almanacksförvirring råder. Har godis hemma för säkerhets skull, men tills på söndag har jag säkert hunnit äta upp det. Skall ni ha något godis, ungar, gäller det alltså att komma innan dess.
Bifogar för säkerhets skull ännu en bild på mitt fina spöke. Och så ljungen, nog så begravningsplatsmässig. Ingen av mina anhöriga är jordsatta i min närhet så jag har ingen gravplats att besöka. Och blotta tanken att sas hylla min far på Alla Helgons dag! Säga vad man vill om min pappa - man kan säga en hel del, och jag älskade honom - men något helgon var han inte. Tror jag skall kasta blommor i Ätran istället.