Måste alltså göra avbrott och läser istället vad som rubriceras som trivseldeckare, nämligen Karin Ersson Ekstam och Lotta Malkars Fasaden. Utspelar sig i Dalarna, i välbärgad miljö som sig bör. Inget litterärt mästerverk precis, men den tar sig. Gillar genren trivseldeckare.
Downton Abbey är lika trevligt som jag minns det, känns som att besöka gamla vänner. Väldigt rika gamla vänner en del av dem, skall tilläggas. Så roligt att serien är tillbaka, förstår knappt hur jag klarat mig utan den. Father Brown är en fantastisk serie, lika välgjord varje gång. Kläderna varierar mellan absolut gräsligt och absolut underbart. Det är Lady Felicia som oftast står för det underbara. Och i The Mentalist blev det bröllop. Riktigt rart. En lyckad dag framför tvn, alltså.
För att återgå till fantasygenren: Fantasy (liksom deckare) kommer i alla former och alla kategorier; för vuxna, för barn, som allegorier. Mycket av den samhällskritik som skrevs i öststaterna före murens fall skrevs som systergenren science fiction. Den svartaste fantasy jag läst är skriven av den unge ryske författaren Nick Perumov och jag kopplar ihop Svetlana Alexijevitjs Sovjetepos med hans absoluta svartsyn. Det är en form för berättande, precis som detektivromanen. Kan innehålla allt, kan också dessvärre innehålla absolut ingenting. Cassandra Clares böcker är ungdomslitteratur, välskriven sådan. OK, jag har en och annan invändning, men på det hela taget tycker jag att det är mer än godkänt.
Bild: Frossar fortfarande i sommarbilder. Denna väna lilla stenpartiväxt blommar faktiskt än. Visst är det duktigt av den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar