Konverterar. Från jul till påsk.

 

Har nu äntligen tagit en bild av påsk-krukan vid entrén, nyss var den lätt bedagad julkruka. Nu vore det ju fint om jag hittade ett nytt sidenband till tuppen, det har han förtjänat. Lila, helst. Men det är väl som 17 att jag aldrig lyckas komma ut med kameran när krukan är i solen.

Mina tv-serier igår höll vad de lovade. Särskilt kul är det med rekvisita och kläder i Father Brown. 50-talet som jag älskar att hata. Så är serien väldigt rolig också. På ett stillsamt sätt. Han tänker väldigt fort, Father Brown, och har en underbart jesuitisk inställning till religionen.

Och så en bild från gårdagens promenad: Den långa bryggan vid Strandbadshotellet. Skall renoveras nu i år.

Den förkättrade biografin om familjen Soong skall snart lämnas in på biblioteket, och jag som inte är klar! Mai Ling, gift med Chang Kai-Shek, är nu vid 45 års ålder så sjuk att hon måste fraktas till USA för helrenovering. Då gör hon samtidigt en föreläsnings-turné till förmån för sin otrogne man och hans politiska sak. Det är sorgligt det här med den amerikanska kommunistskräcken. Så fort det dyker upp en kommunistisk falang stödjer man per automatik motståndarsidan, vilka kriminella galningar det än är. Och här var det verkligen illa. Här finansierade USA den man som försåg amerikansk maffian med narkotika. Du milde, skulle man ju kunna säga.

Knarkaffärer

En slående rubrik. inte sant? Nu handlar det om Chiang Kai-Sheks huvudsakliga inkomstkälla och det skall sägas, att hade resten av Kinas export skötts med samma skicklighet som knarkhandeln hade ekonomin blomstrat. Huvudman här var Storörade Tu, ledare för Gröna Triaden, briljant affärsman med total makt och  Chiangs överhuvud.
Den här biografin om familjen Soong handlar alldeles för mycket om Chiang Kai-Shek och alldeles för lite om Ching Ling som var den jag ville veta mer om.

Idag har vi varit på promenad. Fantastisk vårvärme mitt på dagen, och soldis. Duger fint åt mig. Tänk att man kan sitta ute och fika i mars! Vi har inte bara ställt fram klockan, vi har ställt fram solstolarna också :-)

Söndag är min favorit-tv-dag. Father Brown kl 19 på Kanal 8, och Midsomer Murder-repris direkt efter. Inte den gamla serien, den är för det mesta urtråkig med några få lysande undantag. Nej, det är med den nya kommissarien. Mycket bättre manus. Dessutom är Sykes med, och det gillar Hamlet.

Här är några påskbilder, tre veckor för tidigt!

Det blir sällan som man tror . . .

I den här stora Höganäskrukan planterade jag ormbunkar någon gång i somras. Och vad kommer upp? Väldigt söta små exemplar av samma växt som jag lade ut en bild på i torsdags. Inte riktigt vad jag hade väntat mig. Och hur har det gått till? Krukan står långt in i ett rum med glasvägg, visserligen öppet, men det är ett jättehopp för ett litet frö!

Och à propå min klädrensning igår: Vi åkte förbi en lagerrensning. 200:- för ett par Acne-jeans. Visserligen inte årets modell och inte förra årets heller, men det är väl klart att jag köpte. Det fanns ju plats i garderoben :-)

Så är det det här med de urusla tv-programmen. Särskilt före kl 21. Kan åtminstone rekommendera Perception, går på fredagar kl 20.00 på kanal 8. Nej den är inte jättebra, men man blir åtminstone inte arg för att den är så dålig.

Fantastiskt väder idag, skall vara fint i morgon också. Då skall vi till stranden med Huliganen och kaffekorg.

Citronbaby

Har ni sett! Mitt citronträd från i söndags har fått en baby! Och inte bara en . . . och jag som undrade om man skulle pollinera. Svaret på det är väl då - inte i år, i alla fall :-)

Var väldigt duktig igår och sorterade ut två stora kassar kläder ur min garderob till Röda Korset. Har svårt att göra mig av med gamla kläder, även om jag inte använder dem. Jag tycker ju om dem, och i många fall var de ganska dyra. Nu menar jag inte sådant som är utslitet eller trasigt, sådant åker direkt. Nej, det är kläder som liksom inte passar riktigt längre och kläder som helt enkelt inte passar mig. Som en vacker, dyyyr lintunika, t ex. Alldeles för hårt material för mig och jag trivdes liksom aldrig i den. Har skrivit någonstans att jag älskar kläder.- Det är inte riktigt sant. Faktum är att jag är fullkomligt besatt. Och så har det alltid varit. Så jag har ju samlat på mig en del. Tröstar mig med att någon annan får glädje av sådant som bara hängde i garderoben och tog plats (och bara tänk vilket utrymme det blir för nytt ;-)) och om Röda Korset kan få in några kronor så är det ju bra.

Käre Maken och jag har dessutom varit och tränat - fler duktighetspoäng - och jag vet att jag tjatar, men det är sååå fantastiskt att kunna träna igen, och jag mår så bra!

Mina tv-serier

Gammal älsklingsbild i repris. Idag regnar det hos oss och det är ganska kallt, så jag behövde pigga upp mig.

Såg The Mentalist igår. De har faktiskt lyckats bra med att ingjuta nytt liv i serien nu när favoritskurken Red John är ur leken. Gissar att det är Red Johns anhängare som är den nya röda tråden och serien har fått en svartare underton. Kan inte fatta att Grace van Pelt  (Amanda Righetti) lyckas se så olika ut varenda säsong. Den har gången var det knappt man kände igen henne. Lång lugg, gått ner i vikt, mindre - eller åtminstone mindre iögonenfallande make up. Min favorit är annars Kimball Cho (Tim Kang). Som bara har setts le tre gånger under hela serien. The Mentalist själv (Simon Baker) får utvecklas under serien, det är väl därför den är möjlig att följa så länge (första säsongen från 2008) och han är inte odelat sympatisk. Det är nog det som gör det. I min andra favoritserie Bones är alla vid det här laget olidligt präktiga och vartenda avsnitt är politisk korrekt till övertydlighet. Men serien var väldigt rolig från början; Bones är totalt empatilös, socialt inkompetent, saknar humor och är övertygad om att hon är ett geni. Men hon vill så gärna. :-)
 Tyvärr utvecklas hon också i serien, nu är hon i det närmaste normal, och det är inte roligt alls!

Får jag presentera . . . .

 . . . Professor Einstein? En stilig narciss, inköpt för dagen och planterad i kruka vid entrén. Han ser lite hängig ut, men det skall väl bättra sig när jag har vattnat.

Annars är det så att jag hinner varken läsa eller göra något annat, det är mitt stickprojekt som tar en sådan väldig tid. Men snyggt blir det. Skall ta bild när det är klart.

Kommer därför ingenstans med familjen Soong, men jag kämpar!

Idag skall jag se ett nytt avsnitt av The Mentalist, en av de få serier jag har fördrag med. Annars kan jag varmt rekommendera Godmorgon, Sverige! Ett fantastiskt program för den som har möjlighet att se det. Idag en lång intervju med enastående Nour El-Refai, skrattar så fort jag får se henne, och så lysande intelligent som hon är! Är full av beundran, kan bara inte fatta vad hon hade för sig under Melodifestivalen. Det jag såg var inte bra. Nu såg jag ju inte allt. Men annars så . . .

Fixar

I

Idag har jag äntligen gjort om julkrukan vid entrén till påsk-dito. Hos oss varar julen, i alla fall på vissa ställen, till påska. Trodde jag hade bild på julkrukan, den pryddes av en läcker röd flugsvamp i keramik. Den har skatan varit på och kastat på marken (jodå, den gick sönder), så det var ingen idé att ta någon bild idag. Hade konstigt nog ingen gammal heller. Den nya krukan hann hamna i skuggan innan jag blev klar, och bilden blev urtråkig. Skall försöka återkomma på denna punkt. Det blev påskliljor, tulpaner och krokus. Som sig bör.

Bjuder istället på stilig vit krokus. Varsågoda.

I boken om familjen Soong härjar T. V. Soong och hans svåger H. H. Kung vilt med finanserna. En riktig rysare. Otäckt när enskilda människor får så mycket makt, i det här fallet Chiang Kai-Shek. Drev Kina till kommunism, det fanns helt enkelt inget val när de var klara. Intressant att läsa, det här - jag hade inte skeendet klart för mig. Trots att jag faktiskt läst Han Sun Yins fem böcker, men de handlar mest om revolutionen och tiden efter den. Historia är verkligen spännande!

Lycka!

Se här vad jag hittade i min lokala blomsteraffär i går: Ett ljuvligt litet citronträd! Överlycklig över mitt fynd (det var bra pris, faktiskt) och berusad av blomdoften bar jag hem det. Det doftar verkligen helt underbart och faktiskt väldigt starkt. Placerades på hedersplatsen i sydvästfönster i vårt vardagsrum. Nu skall jag bara hitta en fin ytterkruka. Och lära mig hur man skall få det att trivas. Måste man pollinera för att på citroner, tror ni?

Älskar verkligen mina växter, de gör mig så lycklig med sin skönhet, dofterna och sin växtkraft.

Har klippt gräset också ;-) Det var brunt och fult, har stått ute i vinter, hoppas det tar sig.

Idag, kära vänner är det skidskytte på programmet. Björn Ferrys och Carl Johan Bergmans sista tävlingar i deras fina karriärer. Man ber att få tacka för fantastisk underhållning under många år. Undra vad de skall göra nu?

Så blir det Father Brown, kanal 8, 19.00.

Bara glädjeämnen

Funderar just nu över alla enkla, vardagliga saker som gör mig lycklig, och det är en hel del:
- Att jag kan träna igen, faktiskt att jag överhuvudtaget kan röra mig
- Att vårblommorna kommer, den känslan gör mig lyckligare än jag kan uttrycka
- Bra böcker
- Dito tv-program, såg igår ett underbart program på Axess om Fabergé
- Intressanta utställningar, det är i detta nu en modetecknings-utställning på Rhösska som jag har förväntningar på
- Mina bilder (när de blir bra)
- Nybryggt kaffe (gärna med havrekakor :-)), kaffe i alla former, när jag tänker närmare efter
- En tur till Handelsträdgården eller blomsteraffären, man behöver inte ens köpa något, det är roligt bara att titta
- Fågeltillströmningen till vår "buffè för småfåglar", ett väldigt tjatter!

Det finns massor av annat också, men detta är några av de små lättillgängliga, kravlösa och t o m i det närmaste kostnadsfria glädjeämnen som gör livet lite roligare.

Bilden: Tagen i morse i en av rabatterna. Vi la i massor av stenar i rabatten förra året, men lökarna letar sig upp ändå :-)

Filmtajm, men inte än

Längtar nu till 16/4 när Wes Andersons Grand Budapest Hotel äntligen skall visas på Falkenbergs lilla bio. Eller om vi möjligen åker till Göteborg för att få se den. Min humor precis, det vilar ett stilla, skruvat vansinne över allt Wes Anderson gör - helt underbart! Den får bra kritik - fattas bara annat - en femma i Dagens Nyheter.

Bild: Apelsinträd från affären. Önskar det var mitt.

Måste göra paus här, vi skall träna. Återkommer kanske lite senare, om jag har någon ork kvar :-) Ha en fin dag så länge!

Självpåfyllelse

A propå mina havrekakor med flagad mandel lite längre ner i bloggen: Minns ni pojken med guldbyxorna? Guldet struntar jag i (nåja, det vore väl rätt ok det också) men just nu vill jag ha en burk som hela tiden fyller på sig själv med havrekakor. De har en väldigt snabb omsättningstakt här i huset. Och det är jag som äter flest! :-)

Det är verkligen roligt att läsa om kinesisk politik före revolutionen. Det måste ha varit ett veritabelt helvete att leva under dessa förhållanden men det är roligt att läsa om, särskilt den megabegåvade T. V. Soong som med något så när ärligt uppsåt försökte få ordning på landets ekonomi. Enligt amerikanskt koncept. Det gick så fullständigt åt skogen vad han än hittade på, och det borde verkligen ha fungerat. Men inte i Kina. Varje ny reform hoppade runt och bet honom i handen. Arme man! Till slut tog hans svåger, Ai lings man Kung över finansministerposten. Vet inte hur det går för honom, så långt har jag inte kommit. Om familjen Soongs döttrar finns en kinesisk saga som börjar: "Det fanns en gång tre systrar. Den ena älskade pengar (Ai ling), den andra älskade makt (Mai ling) och den tredje älskade Kina (Ching ling)". Jag vet hur det gick för Ching ling. Hon blev Nationalkongressens vice talman. Hur mycket detta var en hederstitel vet jag inte. Men hur det gick för den giriga och den maktlystna det har jag ingen aning om. Det är bara att läsa vidare.

Bild: De polkafärgade papegojtulpanerna igen.

Titta vad jag har hittat!

Åkte idag till vårt lokala Blomsterland för att köpa ormbunkar. Helt vansinnigt, med tanke på vilket ormbunkshelvete vi har i trädgården, men dessa är tänkta att pryda badrummet, och de i trädgården har liksom inte visat sig än. Och titta här vad jag hittade: Underbara orkidéer! Suck, jag har ingen plats, så jag avstod. Men åh så vackra de är. Och så spännande! De på översta bilden doftade, dessutom. Orkidéerna på nedersta bilden är väl mer spännande än vackra, men nog är de lika nära insektsriket som växtriket?

Hittade faktiskt ormbunkar, de är planterade och duschade och står nu i badkaret för att droppa av.

Har i ett anfall av akut galenskap börjat ett handarbetsprojekt. Stickar rektanglar till ett babylapptäcke. I silkesgarn, med stickor nr 3. Jo, jag kan faktiskt, men tålamod är inte min starka sida. Har just räknat ut att bara själva stickandet kommer att ta ca 50 arbetstimmar. Funderar på om inte täcket blir klart lagom till barn nr 2 :-)

Hej på er! Återgår nu till stickning och kaffe. Har bakat fler havrekakor, det hjälper en del.

Vårblommorna

Vill bara lägga ut några blombilder. Det gäller att passa på att njuta av dem. Just nu har våren tagit en liten time out hos oss, och det är inte så roligt att vara ute. Men vårblommorna är tidigare än någonsin, tror jag, så varsågoda!



Har just fått två biografier med posten: Jung Changs Den sista kejsarinnan av Kina och Tuula Karjalainens bok om Tove Jansson: Arbeta och älska. Vet inte vilken jag skall börja med - båda intresserar mig jättemycket! Den första passar ju ganska bra in tids- och platsmässigt med biografin om Soong-dynastin som jag läser just nu, men det kan bli lite mycket. Har dessutom så där en 7 - 8 böcker från biblioteket hemma. Vilket härligt problem!
Hoppas så att våren kommer tillbaka snart så jag kan gå ut och ta fler vårbilder. Hej på er, vi ses!

Tidsbrist och glädjeämnen

Läser biografin om familjen Soong. Handlar mest om Chiang Kai Shek och det är inte någon fördel. Förstår absolut hur frestande det är. Det finns naturligtvis mer dokumenterat och politiskt sett är det naturligtvis intressant. Men det är inte vad titeln anger. Det ligger dessutom ett amerikansk filter över tolkningen. Det ligger alltid kulturella och dessutom tidsmässiga filter över historiska biografier, det måste man räkna med. Och försöka räkna bort. Här är det ett påtagligt tjockt filter.

Till denna biografi krävs te och havrekakor. Har provat mig igenom en mängd recept med varierande framgång och här är mina favoriter: 3 dl havregryn, 0,5-0,75 dl vetemjöl, 50 g mandelspån, 1 tsk bakpulver, 1 msk kanel, rivet skal från 1 apelsin (det är här man äntligen får användning för sin zest) 1-2 msk apelsinjuice, 3 msk honung, 1 msk sötningsmedel, 1 dl raps- eller solrosolja.

Vitsen med dessa är att de är något så när ätbara för diabetiker - och laktosintoleranta också, för den delen. Obs att de blir ganska smuliga, och när man petar ihop dem på plåten har man inte mycket hopp om att de skall hålla ihop över huvud taget. Men det gör de faktiskt. 175 grader 12-15 min. Utgör just nu min huvudsakliga näringskälla. De håller liksom inte, ens i burk (möjligen i frys, har inte provat) så det är lika bra att äta upp dem :-)

Igår startade en ny säsong av Father Brown, kanal 8, 19.00. Helt ljuvlig! I alla fall höll det första avsnittet hög kvalitet, i klass med det allra bästa i första säsongen. Har det hittat rätt form, kanske? Hoppas det. Ser verkligen fram emot nästa söndag.

Just nu räcker tiden inte riktigt till för mig. Det är underbart att kunna träna igen, trött blir jag fortfarande, även om smärtan har gett med sig. Dock tar det ju tid, och dras man med ett trötthetssyndrom har man inte så mycket av den varan.

Bilder: Papagojtulpaner från affären och favoritkrokusarna från trädgården. De sista har jag legat på mage för att föreviga, och så väldigt varmt är det inte än :-)

Upp och ner

Käre Maken åkte till Polen i morse och nu känns världen lite upp och ner. Är ju van vid att ha sällskap och att någon snällt kör mig hit och dit, så jag känner mig lite övergiven. Käre Maken har massor av ärenden att uträtta, hoppas ändå han får tid att gå några rundor på fina Amber Baltic Golfclub, det skall bli vackert väder i helgen.

Har tränat på gymmet idag, men jag fick ta cykeln. Dit går väl an men hem är det vad skidåkarna skulle kalla för lätt slakmota och det är inte lika roligt. Men så duktig jag känner mig! Dessutom var jag helt ensam i bubbelpoolen. Vilken lyx för 10 kr!

Måste passa på att gratulera Björn Ferry till gårdagens seger i skidskyttesprinten. Bara idén att Ferry skulle vinna en sprint och det dessutom med en bom! Vi hade ingen möjlighet att se tävlingen live, men såg ett sammandrag på Eurosport, där kommentatorn verkade uttråkad, inte hade mycket information och inte fattade att Ferry hade gjort ett kanonlopp förrän ganska långt in i tävlingen. Det gjorde inte Ferry heller, så det kanske är begripligt.

Nu, mina vänner , skall jag hänge mig åt The Soong Dynasty. Skriven av Sterling Seagrave, som växte upp i Burma vid gränsen till Kina och som levde halva sitt liv i Asien. Historiker, författare och journalist. Har också skrivit Yellow Rain, en titel som låter bekant, men som jag inte läst.

Bild: En av mina favoritbilder från i somras. Jag längtar dit, till och med till att få rensa ogräs i rabatten.

Tidigt uppe

eftersom jag skulle till vårdcentralen och ta prover. Fastande, vilket är en verklig prövning för mig som behöver frukost, eller åtminstone kaffe för att kunna sätta den ena foten framför den andra och ta mig ur huset. Fraktades efter utstånden provtagning, vägning och mätning i ilfart till vårt Strandbadshotell, som fått pris som Sveriges mest romantiska hotell, för att få frukosten serverad. Underbart, men det är svårt att inte äta för mycket. Känner mig fortfarande som om jag aldrig skulle behöva äta något mer. Någonsin. Men gott var det. Och trevligt.

Hittade bland mycket annat på biblioteket en biografi om Rebecca West, skriven av Fay Weldon. Som är en av mina husgudar. Rebecca West (författare, reporter) var totalt okänd för mig, men allt Fay Weldon har skrivit är intressant och roligt. Så även den här. Skriven som ett brev till Rebecca West år 1914, när denna är 21 år och just har fött sin son Anthony. Den mer än dubbelt så gamle och dessutom gifte H.G. Wells var pappa. Han med Världarnas krig, ni vet. Härligt upplägg och så där underbart vasst som bara Fay Weldon kan skriva. Hon lägger aldrig till rätta och viker aldrig en tum. Hennes En hondjävuls liv och lustar (filmen är slätstruket mjäk jämfört med boken, men filmen är rolig den också) och Landets hjärta rekommenderas varmt.
Nu kära vänner, skall jag ta itu med familjen Soong.
Bild: Fusk och rena önsketänkandet, båda är från förra året. Det är kallt och grått hos oss och jag vill inte gå ut.

Fullt upp

Käre Maken och jag har varit iväg och tränat på Klitterbadet idag. Oj så duktiga vi är! :-) Sedan tog vi vägen om biblioteket där jag lånade ihop en stor hög böcker s a s på måfå, dvs inget jag funderat ut på förhand. Riskabelt, en del böcker går helt enkelt inte att läsa, och sist fick jag med mig tre av den sorten. När jag så skulle skanna in mina lån upptäckte jag att jag hade en reserverad bok som väntade: Sterling Seagraves The Soong Dynasty. 464 sidor gnetigt liten text med massor av fotnötter och hör bara här: "The first full behind-the-scenes accout of the Amazing Soong family, whose wealth and power dominated China and American policy toward Asia 1n the 20th Century." Underbart! Och här har jag att göra ganska länge - och vad skall jag med alla de andra böckerna till?

Kanal 8 repriserar Father Brown, vardagar kl 20.00. Rekommenderas varmt. Hur gulligt som helst och kolla lady Felicias kläder!

Bilder: Fina vårblommor, uppkomna i rabatten, tillsammans med en hel del ogräs.
 
 
 

Vasaloppssöndag

Går upp tidigt för att få se starten varje år. Det är något helt magiskt och fullkomligt overkligt att se 14 000 människor på startlinjen för att köra 9 mil på skidor. Vilken prestation det är, grattis allihop! Och vilket evenemang! Det ser så härligt ut så till och med jag känner en liten, liten aning av lust att vara med. Nu vet jag ju med mig att det är det absolut sista jag skulle kunna - kortdistans är min grej, om jag nu har någon grej över huvud taget ;-) Men det ser fantastiskt ut! Och så vackert det är i Dalaskogarna med massor av snö på jättelika granar.

Läser vidare i Martin Olczaks Akademimorden. Konstaterar att författaren har en lång rad barn- och ungdomsböcker bakom sig, vilket förklarar varför personporträtten känns så pass onyanserade. För så är det ju oftast (alltid) i ungdoms-, för att inte tala om barnböcker och det är ju egentligen inte bra där heller. Nu är det så att boken inte bygger på persongalleriet, den bygger på en idé, och idén är rolig. Särskilt för oss litteraturnördar.

Bilder: Konstig tulpanbild, men jag gillar färgen så den får passera. Och så en av mina älskade orkidéer.

PS: RUT-hunden hälsar - han har ledigt idag.

Rut-hund och Akademimord

Min hjälp vad gäller hushållsnära tjänster; här bär han kuddvar till tvätten. Han är väldigt tjänstvillig och angelägen om att göra sin del. Särskilt duktig är han när det gäller återvinning, städar kartonger och askar. Åtminstone dem det varit leverpastej i. Det är lätt att få vår lille Huligan att bära saker, svårare att få honom att lämna dem ifrån sig. Som väl är tar han mutor.

Läser Martin Olczaks Akademimorden. En lysande idé, mindre lysande genomförd. Svenska Akademiens ständige sekreterare tas av daga på ett tidigt stadium. Nej, inte Peter Englund, mera åt Horace Engdahl-hållet till. Så blir det jakt på resten av ledamöterna, de sammanlagt aderton. Kul idé som sagt, men hans kriminalkomissare är ointressant och man struntar i hur det går för henne. Gäller egentligen samtliga personer som på något sätt saknar liv. Nu dör ju en hel del av dem av efter hand och blir så att säga verkligt livlösa. Gillar dock antikvarien, som är bättre på att köpa böcker än att sälja dem och vars deckarvurm åtminstone jag har lätt att identifiera mig med. Vet fortfarande inte varför Svenska Akademiens ledamöter ligger så illa till. Har inte kommit så långt i boken än. Kan det vara för att de gav Nobelpriset till Alice Munroe när det borde gått till Svetlana Aleksijevitj? :-)