Tidsbrist och glädjeämnen

Läser biografin om familjen Soong. Handlar mest om Chiang Kai Shek och det är inte någon fördel. Förstår absolut hur frestande det är. Det finns naturligtvis mer dokumenterat och politiskt sett är det naturligtvis intressant. Men det är inte vad titeln anger. Det ligger dessutom ett amerikansk filter över tolkningen. Det ligger alltid kulturella och dessutom tidsmässiga filter över historiska biografier, det måste man räkna med. Och försöka räkna bort. Här är det ett påtagligt tjockt filter.

Till denna biografi krävs te och havrekakor. Har provat mig igenom en mängd recept med varierande framgång och här är mina favoriter: 3 dl havregryn, 0,5-0,75 dl vetemjöl, 50 g mandelspån, 1 tsk bakpulver, 1 msk kanel, rivet skal från 1 apelsin (det är här man äntligen får användning för sin zest) 1-2 msk apelsinjuice, 3 msk honung, 1 msk sötningsmedel, 1 dl raps- eller solrosolja.

Vitsen med dessa är att de är något så när ätbara för diabetiker - och laktosintoleranta också, för den delen. Obs att de blir ganska smuliga, och när man petar ihop dem på plåten har man inte mycket hopp om att de skall hålla ihop över huvud taget. Men det gör de faktiskt. 175 grader 12-15 min. Utgör just nu min huvudsakliga näringskälla. De håller liksom inte, ens i burk (möjligen i frys, har inte provat) så det är lika bra att äta upp dem :-)

Igår startade en ny säsong av Father Brown, kanal 8, 19.00. Helt ljuvlig! I alla fall höll det första avsnittet hög kvalitet, i klass med det allra bästa i första säsongen. Har det hittat rätt form, kanske? Hoppas det. Ser verkligen fram emot nästa söndag.

Just nu räcker tiden inte riktigt till för mig. Det är underbart att kunna träna igen, trött blir jag fortfarande, även om smärtan har gett med sig. Dock tar det ju tid, och dras man med ett trötthetssyndrom har man inte så mycket av den varan.

Bilder: Papagojtulpaner från affären och favoritkrokusarna från trädgården. De sista har jag legat på mage för att föreviga, och så väldigt varmt är det inte än :-)