Självpåfyllelse

A propå mina havrekakor med flagad mandel lite längre ner i bloggen: Minns ni pojken med guldbyxorna? Guldet struntar jag i (nåja, det vore väl rätt ok det också) men just nu vill jag ha en burk som hela tiden fyller på sig själv med havrekakor. De har en väldigt snabb omsättningstakt här i huset. Och det är jag som äter flest! :-)

Det är verkligen roligt att läsa om kinesisk politik före revolutionen. Det måste ha varit ett veritabelt helvete att leva under dessa förhållanden men det är roligt att läsa om, särskilt den megabegåvade T. V. Soong som med något så när ärligt uppsåt försökte få ordning på landets ekonomi. Enligt amerikanskt koncept. Det gick så fullständigt åt skogen vad han än hittade på, och det borde verkligen ha fungerat. Men inte i Kina. Varje ny reform hoppade runt och bet honom i handen. Arme man! Till slut tog hans svåger, Ai lings man Kung över finansministerposten. Vet inte hur det går för honom, så långt har jag inte kommit. Om familjen Soongs döttrar finns en kinesisk saga som börjar: "Det fanns en gång tre systrar. Den ena älskade pengar (Ai ling), den andra älskade makt (Mai ling) och den tredje älskade Kina (Ching ling)". Jag vet hur det gick för Ching ling. Hon blev Nationalkongressens vice talman. Hur mycket detta var en hederstitel vet jag inte. Men hur det gick för den giriga och den maktlystna det har jag ingen aning om. Det är bara att läsa vidare.

Bild: De polkafärgade papegojtulpanerna igen.