Läser på om Den Onskefulla Familjen Borgia och jag känner en viss besvikelse och en viss oro; har en nerladdad serie med samma namn och med Jeremy Irons, gissningsvis som Roderigo Borgia, sedemera påven Alexander VI. Fruktar nu att serien bygger på boken jag läser, den kom ut 2008 i original, översättningen kom ut i dagarna. Man hinner gått och väl göra en serie här emellan. Och så rolig är inte boken. Alexander VI var visserligen totalkorrumperad och det är ju kul, men han var varken den förste eller den siste med den egenskapen i det ämbetet. I sin tid snarare pragmatisk än något annat. Det var liksom så det gick till. Dessutom älskade han sina barn; söner till påvar brukade kamoufleras som "brorsöner" (rätt likt moralen i Kalle Anka) och döttrar existerade knappt. Alexander VIs älskade dotter Lucrezia är hittills en förtjusande bekantskap; Intelligent, vacker och en förbluffande lydig dotter. Visserligen lyckades hon få ett av sina äktenskap upphävt genom att påstå att hon fortfarande var oskuld efter flera års äktenskap samtidigt som hon var gravid i 6e månaden, dock utan hjälp av sin man, men detta är ju närmast en prestation, och dessutom pappa påvens idé. Sonen Cesare, däremot, är inte guds bästa barn men jag tror inte han var det sämsta heller. Nåja, boken är inte slut än, så det finns hopp.
Bilderna: Till höger: Den vackert blå lilla klockan växer överallt, även i vår trädgård. Bilden till vänster: Ja, ja, jag vet att denna blomma är med varenda dag, men jag absolut ÄLSKAR färgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar