Den vackraste tiden

. . . börjar snart i vår trädgård. Vår rosenapel skall blomma. Här får man hänga med, det är inte många dagar det varar om man har otur. Förra året var det tre dagar innan blombladen började dala, det var så varmt. Hoppas på bättre tur i år, det är svalare. Kommer med rapport i bild, men det är svårare att få fina bilder än man skulle kunna tro.

Vidare om CiXi: Kinas förlust i kriget mot Japan har alltid skyllts på CiXi och hennes återuppbyggnad av Sommarpalatset. (Denna kulturskatt som engelsmännen så grundligt förstörde, helt i onödan.) Hennes biografiker(?) - biograf(?)  - biografist (?) frikänner henne helt. Nåja, kanske inte helt, hon må ha fifflat lite med flottans pengar, men inte i så hög grad att det hade någon effekt. Vilket kinesiska historiken numera medger. Men än idag när man är på guidad tour i Sommarpalatset är det den gamla versionen man får sig till livs. Vid krigsutbrottet hade CiXi för flera år sedan lämnat makten åt sin adoptivson, tillika systerson. Han var bara intresserad av att läsa gamla kinesiska klassiker. Tillsatte sin lärare i detta ämne som sin främste militäre rådgivare. Inte det bästa beslutet. Läraren var ärkekonservativ och ville att allt skulle bli vid det gamla, medan Japan moderniserade och köpte kanonbåtar för fullt. Och lik förbaskat skyller man krigsförlusten på CiXi. Tror nog att det faktum att hon var kvinna hade en hel del att göra med det.

Bletchley circle

Jo, jo, ni har sett sådana här bilder i massor. Men det går inte att motstå att ta dem! :-) Grannens träd. Med rosa knoppar och vita blommor.

Bletchley circle säsong 2 är en riktig fullträff! (SVT1 söndagar 21.00, ligger dessutom i programbiblioteket, det passar mig bättre.) Såå spännande, såå välspelat! Fattar inte hur jag skall kunna bärga mig till nästa avsnitt. Det är så roligt och tyvärr så ovanligt med en serie där ett gäng intelligenta kvinnor har huvudrollerna. Och jag ser till min stora förtjusning att det faktiskt redan finns en säsong 3 inspelad!

Göteborg igår, tack Gun för trevligt sällskap :-) Fick faktiskt gjort vad jag hade tänkt och hann dessutom med ett besök i min nya favoritbutik Massimo Dutti. Kom hem med ett par nya byxor. Ångrar bara att jag inte köpte två par. Finns på nätet också, tänk på att gå upp en storlek när du beställer.

Oliver och korneller

Njuter för fullt av vår alltför tidiga sommar och passar på att ta lite solbelysta bilder.
Överst vår koreanska blomsterkornell. Undrar så var blommorna är. Bevakar den som en hök! Underst vårt nya olivträd med sin vattenkanna. Skall alltså ha citrusnäring. Och torka ut mellan vattningarna, precis som citronträdet. Sådana växter klarar jag fint, det är värre med de där som skall vara fuktiga jämt. Vattenkannan är inköpt för en ringa penning på Blomsterlandet.

Läser fortfarande Jung Changs biografi om CiXi. Det är en lovsång till denna i historieböcker (och faktiskt även av kinesiska guider) så förtalade kvinna. Så glad att hon får upprättelse. Hon var en mycket begåvad politiker och hon var också en intrigernas mästarinna. Boken, som förvisso handlar oerhört mycket om politiska beslut, är ibland väldigt rolig.

Kära vänner, nu vill jag ut i mina rabatter igen. Det är så roligt att få göra fint, och ännu roligare att orka med att göra fint!
Ha en fin dag allihop! Vi hörs.

Trädgården

Pysslar i trädgården idag igen (läs: rensar ogräs).  Det gäller att passa på dessa fina dagar, innan ogräset tar över rabatterna. Ett ständigt pågående krig. Borde gå vinnande ur striden, men känner mig inte helt övertygad.

Har inhandlat olivträd idag. Skall skötas på samma sätt som mitt citronträd, och när jag nu ändå har det så . . . . Placerats i uterummet, hoppas det skall trivas. Borde förstås tagit en bild, men just nu har jag ingen lust.


Idag - Hurra! kommer min favorit Father Brown och efter honom kommer Käre Makens favorit Michael Kitchen i Foyles War. Ser den gärna jag också. Han är så underbart styvstärkt och lagom stroppig :-)

Morgondagen skall ägnas åt mer rabattpyssel samt tripp till Göteborg. Käre Maken skall göra jobb och jag tar tillfället i akt. Hoppas jag hinner åtminstone hälften av vad jag skulle vilja göra :-)

Rensar ogräs

För den som händelsevis inte vet hur ogräs ser ut bifogar jag bild nedan.
Vi har ganska gott om den sortens växtlighet, och jag har haft planer på att rensa rabatterna på framsidan av huset i tre veckor. Idag blev det av, men bara en timma, det fick räcka. En ringa men dock början. :-) Vi har fått sommar här i Falkenberg och jag har ätit frukost ute, lycklig över allt det gröna och vårens framfart.

 Vi kollar tv-programmen och kan konstatera att det för en gångs skull faktiskt är krock! Det är så sällan man vill se något av det som erbjuds, men på söndag blir det Foyles War (repriser, men det är en serie som tål att ses om) och Bletchley Circle. Den sistnämnda är ny, dvs säsong två och första säsongen var väldigt spännande. Utspelar sig i  England i efterkrigstid, när kvinnan skulle tillbaka från arbetslivet där hon minsann hade dugt bra under kriget och in i köket igen. För att inte ta arbeten från de stackars männen. Som alltid utmärkt scenografi och kostym. Är nu tacksam för svts programbibliotek, vi kan se Bletchely Circle en annan kväll.
Idag kommer Murdoch Mysterys, tidigt, den börjar kl 18.00 i kanal 9 och finns inte i programbiblioteket.

Magnolia

Våra magnolior slår ut. Planterade två små träd förra året, väl vetandes att när träden blir stora är vi långt härifrån :-) De har nämligen ett rackarns bladverk. I vår förra trädgård hade vi en praktmagnolia som var planterad på 40-talet. Vi skyfflade löv om hösten. Man behövde inte ens kratta ihop, det var bara att böja sig ner och ta famnar av löv.

Skall se om jag kan få en bild med mera sol i morgon.

 

Dagen har tillbringats med träning på Klitterbadet som har fått ny detaljplan med massa fina idéer. Utegym om sommaren, utebassäng, påbyggnad för gym på taket. Mm. mm. Ser fram emot dessa projekt. Skall kolla när de har tänkt sätta igång. Men nu är jag trött. Det blir soffan och en dokumentär om Amasonas. Kanske inte så spännande, men det är i alla fall fint foto. Vi hörs!



Sommar?

Våra - kan det vara bigarråträd? står i full blom. Nu väntar vi på de japanska körsbärsträden. Borde inte de komma först? Visst är det en sorts underbart romantisk skönhet? Och visst är det en underbar tid just nu?
Hörde på tv att sommaren redan är här, en månad för tidigt. Åtminstone i Malmö och Göteborg. Nu bor vi någonstans däremellan, sommar kan jag inte påstå att det är. Men ganska varmt och skönt och solen håller just på att jaga iväg molndiset, så det blir kaffe och bok på uteplatsen om en stund.

Läser om Cixi. En kvinna med ansvarskänsla och intelligens. Tog makten efter sin makes död av mycket goda skäl och med inte allt för mycket blodsspillan genom att gadda ihop sig med änkekejsarinnan och en svåger. Ingen dålig prestation i en tid och i ett land där kvinnor knappt räknades. Det här är en verkligt intressant biografi
och ren, oförfalskad nöjesläsning för mig.

De här små sötnosarna på den understa bilden har plötsligt dykt upp i en rabatt. Vi har bott här i sex år nu, och detta är första gången de kommit upp. Och i mängder! Kan det vara någon sorts violer, tror ni?

Chesterton och Kina

Är för tillfället klar med Chesterton, hans person och hans litteratur. Mannen som var Torsdag är på många sätt en fantastisk bok, en skröna i agentromanform, med många bottnar och religiösa undertoner. Tyvärr listade jag ut själva intrigen redan på sidan 86, men det gjorde ingenting, boken var rolig ändå.

Läser nu med stort välbehag Jung Changs Den sista kejsarinnan av Kina. Har tidigare läst Pearl Bucks Kejserlig kvinna, en romantiserad historia lösligt uppbyggd på Cixis (uttalas Sitji) liv. Jung Changs bok är äkta vara, dokumenterad biografi, och jag föredrar verkligheten framför dikten. Detta är alltså kinesisk historia från mitten av 1800-talet, imperialisttider då Europas makter tävlade om att förstöra allt i sin väg. Och lyckades väl i sitt uppsåt. I girigheten och maktlystnadens namn. Skäms när jag läser och hoppas hela tiden - mot bättre vetande - att europeerna skall förlora. Spännande är det i vilket fall.


Den översta bilden, kära vänner, har jag faktiskt inte legat platt på marken för att ta. OBS vinkeln. Har helt enkelt fotograferat en hög vagn med påskliljor på översta hyllan i trädgårdshandeln. :-)Den understa är en vacker rododendron jag gärna skulle vilja ha, bara jag visste var jag skulle sätta den.

Om Torsdag på fredag

Roar mig fortfarande med hjälp av Chesterton. Han lägger fram sina teorier på ett verkligt underhållande sätt, här i form av agentroman. Läser alltså Mannen som var Torsdag. Hur roligt som helst. Chesterton driver framgångsrikt med det mesta.

Lysande intelligent påstods han vara och jag säger då inte emot.

 

Hamlet har varit och fått manikyr och pedikyr hos veterinären, så att han är fin nu i påsk. Ingen kom till skada kan jag stolt meddela, utom möjligen Hamlet, som såg lite stukad ut. Han hämtar sig nog.

 

 

Vi pysslar med hus och trädgård. Det skulle ju vara så fint väder, och det blir det nog. Men lite för sent. Hade planerat rabattröj, men det skjuter jag upp till i morgon. Enligt devisen "Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till morgondagen"

 

Bild: Den vitaste blomman de hade i trädgårdshandeln. Skall pryda påskbordet innan den grävs ner någonstans i rabatterna.

 

Önskar er en GLAD PÅSK med massor av choklad. Det skall jag ha :-)



Detection Club

Kopplingen mellan Chesterton och John Dickson Carr är den celebra Detection Club som bildades 1930 för brittiska detektivromanförfattare. Misstänkte detta igår, men nu har jag kollat! Bland medlemmarna hittar man berömdheter som Dorothy Sayers, Agatha Christie, baronessan Orczy, och naturligtvis de båda herrarna ovan. Chesterton var klubbens förste ordförande och Dickson Carr den förste av de totalt två amerikaner som valts in. Middagar går av stapeln, böcker ges ut och medlemmarna hjälper varandra med tekniska problem i sina respektive romaner. Jodå, klubben finns fortfarande. Så roligt det måste vara!  Och framför allt ha varit. Särskilt under detektivromanens guldålder (1920-50).
Chesterton var anhängare av distributionismen: Enligt distributismen bör ägandet av produktionsmedlen spridas på så många händer som möjligt i motsats till centralisering till staten (i statssocialismen) eller ett fåtal rika storägare (i kapitalismen). Chesterton sammanfattade konceptet: "För mycket kapitalism betyder inte att det finns för många kapitalister utan för få." Det är ju närmast brilliant!

Chesterton känd för sin förmåga att befinna sig på fel plats vid fel tillfällen och att ständigt missa tåg. Han lär flera gånger skickat telegram från avlägsna platser till sin hustru  med lydelsen "Är i Market Harborough. Var borde jag vara?" Varvid hustrun skickade svaret "Hemma!"

Vårbilder. Varsågoda!

Gideon Fell i verkliga livet

Har nu fördjupat mig i G. K. Chesterton, mannen som skapade Father Brown. Om vilken det finns fem novellsamlingar. De finns visserligen inte på biblioteket, men de är utlagda på nätet. Har dessvärre ingen surfplatta, så det är lite svårläst (skrivmaskinsstil, dessutom). Det visar sig att Mr Chesterton dog 1936, så det här med att tv-serien är förlagd till 50-talet är verkligen rätt underligt. Hittade däremot De märklig yrkenas klubb (1989) och agentromanen Mannen som var Torsdag (2007) på biblioteket. Det första är en sorts viktorianska deckarnoveller, mycket underhållande, utgavs första gången 1906, Mannen som var torsdag gavs ut första gången 100 år före den utgivning jag fått tag på. Gissningsvis är de i nyöversättning båda två. Verkligen roligt att Chestertons böcker ges ut igen. Kan man hoppas på en nyutgivning av Father Brown-novellerna? G.K. Chesterton själv har stått som förlaga för Dickson Carrs (Carter Dickson osv) i det närmast otrolige favoritdetektiv Gideon Fell. John Dickson Carr presenterar honom som "jovial, godmodig, temperamentsfull, egensinnig, intelligent, klok och mycket originell. Han har ett ganska särpräglat utseende, med väldiga mustascher, yvig hårman, tjocka glasögon, brett ansikte, stor slokhatt och en vid slängkappa och går med en eller två käppar. Han agerar och uttrycker sig på ett mycket personligt sätt. Han har ett bullrande skratt och är storväxt". Jojo! Och de kände varandra med största säkerhet, fram till WWIIs slut bodde amerikanen Dickson Carr i Europa, och ofta i England. Den första Gideon Fell-deckaren (Hags Nook, läste den i min ungdom, den skrämde nästan livet ur mig :-)) gavs ut året innan Chesterton dog. Han bör ha läst den. Jag hoppas det, det är en mycket kärleksfull beskrivning. Och vilken rolig och kärleksfull gest!

Bild: Det är ju snart påsk, och jag har satt påskliljor i krukor lite överallt. Gräver ner dem i rabatterna när helgen är över, det är nästan det roligaste.

Rara mord och blåa sippor

Rara mord - en paradox i två ord. Men själva tv-serierna är rara och charmiga.

 Har glömt tipsa er om Murdoch Mysteries, en rar kanadensisk deckarserie med en gnutta Sherlock-touche, utspelas i Sherlock-tid och har en liten dragning åt det clairvoyanta. Kanal 9 på lördagar, gissningsvis kl 18.00. Kläderna, mina vänner! Kläderna!
Gjorde en skojtest på Fb igår om vilken tidsepok jag egentligen tillhörde och hamnade i viktorianska England. Och det är ju faktiskt helt rätt!

Min favoritserie Father Brown når ständigt nya höjder. Från en ganska försiktig första säsong har serien nu funnit sin form. Lysande manus! Söndagar kanal 8 kl 19.00. Måste helt enkelt hitta en (eller möjligen många) K. G. Chesterton-deckare. Tv-serien bygger bara på han karaktär Father Brown, inte på de enskilda böckerna. Skall kolla på biblioteket men har ärligt talat inte mycket hopp. Så finns ju risken att tv-serien är bättre än böckerna. Som med Colin Dexters Kommissarie Morse. Böckerna är ärligt talat inget vidare. Men serien!

 Vi har blåsippor lite här och där i trädgården. Just dessa växer i en rabatt med tak över -  kanske inte det mest praktiska. Brukar gå ut och vattna dem ibland när jag kommer ihåg det och det har uppenbarligen räckt. Ljuvliga små saker, blir lika glad varje år när de dyker upp.

Citronodling

Vårt citronträd har 14 små citronfrukter plus en färdig citron. Undrar om det här lilla trädet klarar det? Blommorna må vara ganska oansenliga, men de är vackra, och doften är närmast bedövande. Gör mig lycklig :-)

Befinner mig fortfarande i Karen Blixens litterära värld. Hennes tid i Kenya vet jag det mesta om. Praktiskt taget ALLA som var där gav ut en bok om sin vistelse. Bror Blixen skrev två. Och det finns en del biografier förstås. Den om Karen Blixens älskade  Denys Finch Hatton  av Errol Trzebinski är intressant och Beryl Markhams biografi av samma författare också, ger mycket mer än miss Markhams egen bok. Men nu var det den litterära världen. Drömsk, ödestyngd, fantasieggande och vacker. Och tämligen mörk. Skulle inte gärna ge mig på att analysera, men det är det ju andra som gjort. Man kan bara buga och tacka. Läser med stort nöje.

Andra världar jag gärna vistas i är t ex engelsk mellankrigs- och krigstid. Kan varmt rekommendera Rosamunde Pilchers Coming Home, den finns visserligen i översättning men det är en urusel sådan. Läs originalet. Samt alla Dorothy Sayers Lord Peter-deckare. Fantastiska som tidsstudier.

Och Kina under änkekejsarinnan Tzu Hsi. En remarkabel, kanske inte helt igenom sympatisk kvinna, men fascinerande. Läser allt jag kommer över här. Har just inköpt Jung Changs biografi Den sista kejsarinnan av Kina. Sparar den, den lär ju inte förfaras. Skulle vilja läsa om Karen Blixens sagor först. Det blir en annan läsupplevelse när man läst analyser.

Och snart är det ju påsk. Idag skall vi påskpynta lite. Betyder att vi handlar ett lass med småväxta påskliljor som sätts i krukor här och där. Skall se vad som finns i en påskkasse i källaren också. En massa fina häxor, om jag inte minns fel. De måste ju också upp någonstans. Har redan börjat förbereda inför helgens Annandagskalas. Bakade chokladbiskvier igår. Väldigt roligt. Hittade ett enkelt recept på ICA.se, annars kan man krångla till sitt biskvibakande nästan hur mycket som helst. ICA.ses blev goda. Använde Lindts 70%iga choklad, men skall pröva med vanlig mörk blockchoklad nästa gång. Det är inte det att det blev något fel på smaken, men färgen är inte som jag hade tänkt. Idag skall jag baka min chokladtårta med chokladkräm som jag la ut receptet på lite längre ner i bloggen. Stoppar den så i frysen, sedan är det bara att ta fram och garnera.
Önskar er en fin söndag. Nu skall jag ut och fotografera blåsipporna.

Dansk problematik

Spirande rabatt. Försöker rädda den från Huliganens härjningar, men han gillar också den här rabatten, om än av andra skäl än mina.

Läser vidare i Den främmande förförerskan. Svenska synpunkter på Karen Blixen. Det är mycket på danska här och det borde man ha förväntat sig när boken är utgiven av Centrum för Danmarksstudier. Inte helt enkelt alla gånger. Talade ändå norska någotsånär i min (i dimmor dolda) barndom och danskt och norskt skriftspråk är väldigt lika. Åtminstone den sortens norska jag lärde mig. Ändå sitter jag här och måste ljuda högt ibland, för att fatta. En ganska rolig övning detta. Boken är verkligen intressant, många väldigt väl tänkta och väl skrivna artiklar (och kanske en och annan inte fullt så . . .) Måste nämna Elisabeth Tykesons artikel från 1945 om Livets Tyngd och Dess Bouquet Karen Blixens noveller, en skicklig analys. Och Rikard Schönströms På din mask skall jag känna dig där han talar om Blixens djup i berättarstämman, något som sätter henne i en särställning och som gör hennes berättelser, också för mig, så fascinerande.
I någon artikel diskuteras Blixens ödestro (man måste älska sitt öde), avtalen med ödet, osv. Kan förstå hennes inställning med tanke på hur hennes liv faktiskt gestaltade sig, men jag vet inte, jag . . . :-)
Ha en fin lördag! Vi ses!

Baronessan och nobelpriset

Karen Blixen kallade sig livet i genom för baronessan Blixen. Det hade hon inte fog för, hon och Bror Blixen var ju skilda. Och Bror omgift. Emellertid hade hon verkligen ansträngt sig för baronesstiteln och dessutom betalat dyrt för den. Titeln passade in i hennes märkliga självbild och den image hon skapade sig. Inte helt sympatisk, men dramatisk och spännande. Hon lär ha haft en närmast magisk utstrålning på äldre dagar.
Nobelpriset var hon nominerad till ganska många år i rad, men hennes produktion ansågs alltför ojämn. Konsensus rådde emellertid om att Den afrikanska farmen höll nobelprisklass, men det fanns delade meningar om hennes sagor.  Baronessans nobelpris stupade till sist på att det delats ut för många nobelpris till nordiska författare redan, och det strider mot prisets intensioner. När Hemingway fick priset 1954 sa han att han hade blivit lika glad, ja, t o m gladare, om priset tilldelats (t ex) Karen Blixen. Hon kvitterade artigheten med att säga att hans vänliga ord "give me, I think, as much heavenly pleasure - if not as much earthly benefit - as would have done the Nobel Prize itself". En snygg frasering och faktiskt en charmig drift med den föregivna baronessans föga aristokratiska intresse för pengar.

Ville ta en extra titt på den här bilden, ni har sett den förut. Tänker kanske göra en förstoring. Passar fint in i en serie som hänger i vardagsrummet.

I Baronessans värld

Kommer ni ihåg den här? Min oktoberkaktus som blev november-decemberkaktus också? Det visade sig att den dessutom är en mars-aprilkaktus! Har aldrig varit med om maken till blomningskraft. Stilig färgprakt som passar fint i husets färgskala. Dessutom liknar blommorna paradisfåglar. Enda problemet är att man inte kan flytta dem när de har knoppar eller blommor, då ramlar dessa av.

Läser vidare om Karen Blixen, sedd ur svenska ögon. Dyrkande herrar, en likaledes dyrkande Barbro Alving och en sur Alice Lyttkens. Den sistnämnda fäster jag inget avseende vid, jag läste hennes självbiografi som dels var ALLDELES för lång, dels skriven med en självgodhet och total brist på humor (det ena är väl möjligen en följd av det andra) som förstörde hennes böcker för mig. Boken om Karen Blixen sedd med svenska ögon handlar med nödvändighet om Karen Blixen som författare, inte Afrikaresenären. Den är verkligen intressant, och det blir ännu tydligare för mig vilken enastående skicklig författare hon var. Varför fick inte hon Nobelpriset? Hon var definitivt på tal. Nåja, det kommer väl.
Här framkastas också teorier - en del tänkvärda - en del väldigt konstiga. Och naturligtvis tas hennes syfilis upp. Som det påstås att Bror Blixen skulle smittat henne med. Det verkar osannolikt. Han var knappast den trognaste av män, och om han hade haft syfilis hade halva Kenya och stora delar av skånska adeln strukit med :-) Nej, han skröt inte, han var tyst som muren, men det finns gott om andra källor. I boken påstås att Karen Blixens far var smittad, därmed modern och att Karen bar på smittan från födseln. Idén är Crister Enanders. Tja, varför inte?

Intressesfärer

Några områden är för mig extra intressanta och jag kastar mig raskt över allt som finns att läsa. Ett favoritämne är Karen Blixen och Kenya i Blixentid. Naturligtvis inspirerad av filmen Out of Africa, innan den kom visste jag inte ens att hon existerat. Har läst allt av Karen Blixen förstås, älskar allt hon skrivit, men hon är nog inte för alla. Hon skrev med romantik och svärta, och titeln på hennes första bok: Seven Gothic Tales är en exakt benämning. Rekommenderar faktiskt först och främst Breven från Afrika, där man får en annan, och kanske den sannaste bilden om hennes tid i Kenya än den man får av filmen
Nu har Centrum för Danmarkstudier gett ut boken Svenska synpunkter på Karen Blixen, red Ivo Holmqvist. Gavs ut 2013, nådde i dagarna mitt bibliotek och jag snodde åt mig den direkt! Känner mig som om jag fått en stor ask av de finaste chokladpraliner. Inleds dessvärre av inte mindre än fyra brev på danska från Karen Blixen till Barbro Alving. Min danska är inte vad den kunde vara, men det är bara att kämpa på, litar på att pralinerna bara blir godare.

Andra områden där jag nappar direkt är t ex Elisabeth I och Elisabethanerna. Här har skrivits massor och jag har säkert läst det mesta. En fascinerande kvinna och en spännande tid. Läser gärna europeisk historia från hennes samtid också, allt hänger ihop!
Samlar på Merlinsagor också. Här finns min favoritserie skriven av Mary Stewart, som före denna utsökta serie märkligt nog skrev tämligen  - skall vi säga enkla? romantiska deckare. Det är faktiskt svårt att tro att det är samma författare. Och en begåvad och prisad serie av en av mina favoriter i fantasygenren: Marion Zimmer Bradley, en serie ur feministiskt perspektiv, som lägger tonvikten vid kristendomens inträde i ett hedniskt England.

Bilden: Tagen förra året, längtar efter att mina pelargoner skall blomma. Men var 17 har jag gjort av krukan?

Vilken skillnad

Skumläste igenom slutet av Röd Täckmatel av Christopher Reich. Boken var helt enkelt inte tillräckligt intressant. Thriller/agentroman-genren, lättköpt scenario. Och ointressanta karaktärer. Öppnade i stället Arvet från Stonehenge (2012) av Sam Christer. Som fångar intresset direkt. Så skickligt. Och som tecknar sina karaktärer snabbt och enkelt och lyckas direkt göra dem till verkliga personer. Åh, så härligt! Måste kolla om han skrivit fler böcker.

--------------
Jaha, det fanns fler! The Rome Conspiracy och The Venice Legacy. Hurra! Jag som gillar att resa tillbaka både till Rom och Venedig! Om så bara i fantasin.

Idag har jag dessutom några tv-program jag vill se: Father Brown och Midsomer med kusin Barnaby. Obligatoriskt på söndagarna numera.

Bilden: Krokusarna är från förra året. Årets har redan vissnat.

Blommor från hunden

När Huliganen kom från promenaden hade han dessa fina blommor i munnen. Visst var det snällt? Han kan ha fått någon hjälp från sin husse. Men jag vet inte vad det är. Luktar starkt och tungt av honung. Gissade på hägg, men skall inte blommorna sitta i klasar då?

Försökte se Närkontakt av tredje graden (ni minns säkert tonerna) men det är omöjligt. En väldigt massa gap och skrik och hysteri. Så är den från 70-talet, när alla kvinnor i alla filmer var totalt dumma i huvudet, enbart inriktade på familjen, och skrek hysteriskt i varje situation. Pust! Det är inte bra nu, 45 år senare, men det är något bättre.

Min thriller är ganska fantasilös jämfört med Chiang Kai-Shek och familjen Soong, men vår hjälte åker runt i Schweiz och det försonar mig lite men den något förutsägbara storyn. Det är trevligt i Schweiz :-)

Här är receptet på en verkligt lyckad chokladkaka jag bakade i förrgår. Kan inte lägga ut någon bild, kakan är redan borta!
50 g smör, 3 ägg, 250 g (ca 3 dl) socker, 280g mjöl 30 g kakao (Valrhonas kan jag rekommendera), 2 1/2 tsk bakpulver, 150 g mjölk. Jo, jag hatar också när det är viktmått istället för rymdmått, men jag minns inte alla måtten och det här var vad som stod. Smält smöret, vispa ägg och socker fluffigt, vänd i mjöl, bakpulver och kakao. Rör i det smälta smöret och mjölken. Smord form, gärna med flagad mandel i botten. 150 graders ugn, ca 45 min. Prova med sticka, hos mig går det fortare. Låt kakan svalna, och här kommer det bästa: dela kakan och lägg chokladsmörkräm i mellan. Min smörkräm görs på 100 g smör, 1 dl florsocker,1/2 dl sötningsmedel, 2 tsk vaniljsocker och 2 msk kakao. Behövs dubbel sats, eller åtminstone 1 1/2! Tänker göra tårta av den här till påsk, dvs spritsa på lite grädde och garnerna med jordgubbar och stora blåbär, Mmmmm!

Skolkar idag

från träningen. Käre Maken är genomförkyld och jag är trött och har ingen lust att gå själv. Dagen tillbringas med en agentroman från 2008 av Christopher Reich: Röd täckmantel. Eftersom den är från 2008 är det terrorism det handlar om, verkar vara en korsning av Hammond Innes, Trevanian och möjligen Frederick Forsyth. Korsningen gör inte boken bättre, men förhoppningsvis inte sämre heller. :-) Till detta serveras massor av cappuchino och väldigt smaskig chokladkaka som jag provbakade inför påsken igår.

Fortsätter mitt - var det blålila? - tema. Fast dessa blommor ska vara blå - det är ju blåsippor! Som den förre husägaren påstod att han tagit från Småland innan de blev fridlysta där också. Jag vet inte, jag. Han har ett lurigt drag, Sune. :-)

För att avsluta kommentarerna om Seagraves biografi: Chiang Kai-Shek var naturligtvis inte välkommen att ta över makten i Taiwan heller. Vid den första "incidenten" dödade han och hans armé 20 000!!! protesterande taiwaneser och ytterligare 10 000 dödades innan Chiangs ökända hemliga polis hade lyckats förtrycka befolkningen till tystnad. Allt för att delar av världssamfundet skulle kunna låtsas att Mao och Kina inte fanns.

Fullkomligt färdig

Äntligen klar med Sterling Seagraves biografi om Familjen Soong. Som handlar mest om Chiang Kai-Shek.  457 inte alltför intressanta sidor innan det äntligen blev fyra små vattniga sidor om Ch'ling, som var den som jag egentligen var intresserad av. Hon vann, kan vi väl säga. Under hela Chiangs regim satt hon i det närmaste i husarrest, fängslad av sin egen familj. Hon ansåg att Chiang var en korrumperad skurk och sa det också. Det var ju visserligen sant, men inte så populärt i familjen, hennes maktgalna lilla syster Mai Ling var gift med Chiang och hennes bror T. V. fungerade stundtals som Chiangs finansminister.
När Chiang äntligen insett att han förlorat Kina och gav sig av till Taiwan, blev Ch'ling befriad, hyllad, invald i nationalförsamlingen som en av tre icke-kommunister, vald till vice ordförande och alltså rikets första dam. Hon låg riktigt illa till under kulturrevolutionen (Maos hustru gillade inte riktigt detta med att stå tillbaka i rang) men lyckades ta sig igenom även detta med livet i behåll. Hon adopterade två flickor som hon uppfostrade som sina egna. En av hennes livvakter hade fått sätta livet till och barnen hade ingen försörjning. Den ena lyckades hon skicka till sitt eget gamla universitet i USA, Wellesley,  den andra blev filmskådespelerska. Ch'ling var intelligent, rakryggad, hederlig, en god politiker och ett lysande föredöme. Varför får man inte läsa om henne i skolan?
Resten av familjen hade ju slagit sig ihop med Chiang och deras enda talang verkar ha varit för att lura USA på pengar. Biståndspengar som tämligen oavkortat gick ner i de privata fickorna hos klanen Soong-Kung. Vi snackar miljardbelopp här. I dollar. Chiangs armé hade tack vare USA så mycket vapen under kriget mot Japan att officerarna sålde vapen på svarta börsen, för att inte tala om att de sålde vapen till japanerna!!!! Man tror inte att det är sant. Till slut anade t o m CIA oråd och skrev rapporter. Som ingen lyssnade på. Det fanns en stark Chang Kai Shek-lobby, bestående av inflytelserika män ur Amerikas kristna högerfalang. Och troligtvis, det finns inga bevis här, finanserad av T. V. Soong, Chiangs svåger. Med amerikanska biståndspengar.

Nu skall jag läsa en deckare!

Bild: Är svag för lila, som ni förstår. Våra vårhyacinter som jag äntligen lyckats masa mig ut för att fotografera medan solen fortfarande lyser på dem. Varsågoda.

Testat

Scilla, faktiskt svår att fotografera, blått verkar vara en färg kameran inte klarar så bra. Vi har otroliga mängder av denna söta lilla blomma. Får mig på gott humör.

Och så har jag provat Alpros nya Mandelmjölk. Det låter ju närmast poetiskt och kanske man borde bada i den, (låter som något Kleopatra skulle kunna haft för sig) för till min cappuchino duger den inte. Den går visserligen att vispa,, men kaffet fär en bränd ton. Inte så värst god, faktiskt, men det är ju en smaksak. En verkligt god smaksak är enligt mig kombinationen Fazers nya Runda Björn knäckebröd med brie-ost och St Dalfours marmelad Svarta körsbär. Har slutat köpa kex till ostbrickan, tunna knäckebröd är inte bara bättre för mina sockervärden, de är godare också. Käre Makens och min nya kvällsfavorit.