eller snarare plötsligt igår, 13,05 - där satt jag och upptäckte att den film med Elizabeth Taylor och Katherine Hepburn med ovanstående titel jag ville se var inspelad i sv/v. Min fasa. Men jag satt kvar, och det var helt omöjligt att gå därifrån. Vilka skådespelare, vilket manus (filmatisering av en pjäs från 1959 av Tennessee Williams, (Linje Lusta, mm)), och inte minst - vilka kläder! Otäckt, välregisserat, spännande och tänkvärt på många sätt. Och scenografin var fantastisk! Lika slående när det handlade om Hospitalet, Djungelträdgården eller det Exklusiva Huset. Flmen visades med anledning av Elizabeth Taylors död, och visst var hon bra, men jag får nog säga att behållningen var minst lika mycket Katharine Hepburn. Vilken fantastisk skådespelare, otroligt snygg dessutom, och som den kvinnan bar upp kläder! Imponerande, minst sagt. Läser vidare om Månstenen, och jag tar tillbaka att Wilkie Collins inte håller Dickens klass. Han är inte lika sentimental och här finns mer ironi, hela tiden med värme. Mindre socialt patos men ibland med en viss social skärpa. Vad sägs om: "Själva roten och upphovet till det hela var att Rosanna Spearman hade stulit, och eftersom hon hon inte tillhörde den sortens tjuvar som bildar bolag inne i City och själ från tusenden i stället för att bara stjäla från en enda, så slog lagens representanter ner på henne, och fängelset och uppfostringsanstalten följde i deras spår." Boken känns väldigt modern i språket, det måste vara en relativt ny översättning. Annars brukar det ha sina sidor att lästa 1800-talets författare. Ehuru många gånger synnerligen underhållande, oftast lika synnerligen omständliga.
Bild: Vet inte vad det här är för blommor, men de finns på Botaniska trädgården, det är jag säker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar