Det du inte såg . . .

Min kinkiga - -men vackra - engelska pelargon

. . . visade sig vara en hel del. Har nu läst ut Patrik Sjöbergs biografi med ovanstående titel. Det är väldigt lätt att tycka om Patrik Sjöberg. Han har tagit hjälp med skrivandet av Markus Lutteman och det är ett lyckat samarbete. Jag är imponerad. Man "hör" Patrik Sjöbergs röst när man läser och språket är stundtals helt underbart. Vad sägs om hans kommentar betr den beramade kokain"skandalen" under VM -95, där Sven Nylander till slut påstår att han använt kokan 6-7 ggr "Då" säger Sjöberg, "har jag varit med 8 av de gångerna". Det är lite för mycket fokus på skandaler och tråkigheter, nu inkluderar jag här inte avsnitten om Viljo Nousiainen och dennes övergrepp på sina adepter som ju boken till stor del har tillkommit för att berätta om. Här märks det tydligt hur svårt det är för Patrik Sjöberg att tänka på dessa kränkningar och hur komplicerat det är för honom med den lojalitet och tacksamhet han ändå känner. Heder åt Patrik Sjöberg för att han gör detta, trots att det uppenbart är så plågsamt för honom. Beträffande boken som helhet tycker att hade gärna fått dröja sig kvar vid sina succeer och sin karriär lite mer. Patrik, det är ok att glädjas åt och att vara stolt över sina framgångar!  Herr Sjöberg var verkligen en lysande idrottsstjärna på sin tid, och en lysande, rakryggad person är han fortfarande. Och rolig, det måste jag säga, man har roligt i hans sällskap. Har lagt till hans blogg i min blogglista längre ner till vänster. Jag vill fortsätta ha roligt.
Vi vinterbonade våra växter igår, satte stora krukor i säckar med isolering för att de inte skall frysa och tog dessutom in pelargonerna. Vilken tur - det var frost inatt, för första gången. Har nu förvaringsproblem, de skall stå ljust och svalt, ca 15 grader. Det får bli gästrummet, det är det enda jag kan stänga av och strunta i att ha värmen på. Får väl strunta i att ha gäster också, de klarar knappast 15 grader. Har vid det här laget 10 pelargoner, så alla får inte plats i gästrummet, några får klara vintern med elementvärme bäst de kan.
Läser nu Barbara Vines Trappornas hus. Jag tycker om den, vilket är mycket märkligt, jag har aldrig tyckt om Ruth Rendells böcker och det är samma person.