. . . med hjälp av
Elisabeth Gaskell.
Hustrur och Döttrar heter boken. Tyckte först att den var väl pratig och omständig i stilen men insåg sedan att den är skriven under andra delen av 1800-talet och då var det så man skrev. Försök läsa
Anthony Trollope får ni se. Nu för tiden har vi mer bråttom och orkar sällan ta oss igenom ordmassorna. Med tanke på den tid boken skrevs i är det inte så anmärkningsvärt med pratigheten.
Elisabeth Gaskell är samma tidsandas barn som
Jane Austen, systrarna
Brontë och ovan nämnda
mr Trollope. Hittills andas boken mild ironi över människans ofullkomlighet och möjligen en något vassare dito över kvinnors brist på möjligheter. Här får doktorns dotter - stackars
Molly - en styvmor (
Hyacinth - bara namnet!) på halsen som med uppsträckta armar tar emot möjligheten att bli försörjd. Den i det närmaste olidligt goda och välmenande Molly är bokens huvudperson kring vilket alla historier kretsar. Doktorn hunsas obarmhärtigt av sitt tjänstefolk och ser ingen annan lösning än att gifta sig och låta hustrun ta över problemet. Här finns den blivande hustrun
Hyacints vackra dotter som modern med alla medel försöker hålla kvar i skola i
Frankrike. Här finns den bördsmedvetna släkten
Hamley med två söner, här finns naturligtvis greven och grevinnan i Stora Huset, här finns hemliga äktenskap och trassliga relationer till höger och vänster.Man anar massor av förvecklingstrådar åt alla håll. Underhållande och feel-good, det är vad det är.
Hustrur och Döttrar är den sista av
mrs Gaskells romaner. Hon dog medan hon skrev på slutkapitlet. 1865.
Bild: Min sedum. Som är en släkting till den Kinesiska kärleksörten som nu blommar i de flesta trädgårdar. Har satt mina sedum (jag har två) i krukor med sandblandad jord och inte alltför mycket vattning. Nu får vi se om de trivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar