Glädjeämnen och förtretligheter

Läser vidare i Lessings bok om kärlek i väntan på att dimman skall lätta. Hon analyserar och vinklar och vrider och hon har så rätt. Det har hon alltid. Tyvärr, måste jag säga. Bokens huvudperson är 65 år och jag känner mig lika upphöjt nedlåtande vad gäller de förälskelser och den besatthet vi kallar kärlek och jag tror också att de värsta känslorusen äntligen är över. Hormonellt betingat har jag alltid trott, och jag har varit ett värnlöst offer för mina hormoner alltför länge och i alltför hög grad. Doris Lessing menar att jag har fel. HJÄLP! Vill inte ha någon förändring nu, är väldigt nöjd som det är, tack.
Löser korsord också, det var länge sedan. Hittade en korsordstidning med Laleh på framsidan och med ett kryss om Judi Dench och ett om engelska humorserier. Måste vara gjort med tanke på mig. Hur roligt som helst. Men så kom jag till litteraturkrysset och där går jag bet. JAG! Som ändå läser en massa. Kan endast ta mig igenom det om jag går på nätet, men hur kul känns det?
Förtretligheten gäller CandyCruch Saga och nivå 65. Förbannelse över denna nivå!! Har säkert hållit på en vecka. Och dottern kom förbi den igår. Det är inte det att jag saknar ord för att uttrycka mina känslor, det är det att jag inte kan skriva ner dem för då stängs bloggen av.
Bild; Rosenapeln som inte blommar än. Men snart, hoppas jag. Det närmaste kärlek och romantik jag kunde hitta.
Undrar om inte dimman lättar nu? Då skall jag samla ihop mig och släpa ut hunden på promenad. Han ÄR lat, den rackarn.