Fick äntligen sett första avsnittet i den här nyhopkomna serien om kommissarie
Morse som ung. Tänkte först att - Nu är de desperata, har idétorka, vill dra nytta
Morse-serien, osv, osv. Och så är det säkert, vilket inte hindrar att den här serien faktiskt är riktigt bra. Nu var det ju skådespelaren
John Thaw som så att säga "gjorde"
Morse-serien, tillsammans med sin assistent
Lewis (
Kevin Whately).
Lewis har nu egen serie och den är väl så bra som serien om
Morse. Bättre manus och roligare spel mellan
Lewis, nu kommissarie och hans assistent. Den här nya serien är mer brutal, sekvensen där en riktigt obehaglig typ får vad han förtjänar var faktiskt riktigt roligt. Jag hejade på från soffan, och då är jag ändå väldigt blödig. Kul med tidsaspekten också, vi förflyttas ju bakåt i tid med allt vad det innebär av rekvisitaproblem. Bra manus, kanske lite långsamt tempo i början, men det tog sig mot slutet. Tänker absolut se nästa avsnitt. Men denna urmjölkning av
Colin Dexters Morse-romaner!! Det är inte mycket stämmer med böckerna längre och det är nog bara bra. Jag tyckte böckerna var för dystra och ointressanta.
Läser nu en nyinköpt
Maria Lang;
Vår sång blir stum, utgiven 1960. Här är hon som bäst, i studentmiljö och i
Skoga, Här är
Almi Graan (hennes alter ego) med och
Puck och
Einar Bure. Hon mördar friskt med alla medel,
Maria Lang, i den här boken medelst sockerdricksflaska.
Bild: Mina små blåsippor, det slår ut nya blommor varje dag. Bilden är från igår. Idag har vi grått, kallt och blåsigt. De växter i vår trädgården, blåsipporna.
Sune, den förre husägaren, som planterat dem där, lovar på heder och samvete att de är tagna från
Småland, innan de blev fridlysta där också.
... och när jag med beklagande hade läst ut sista sidan på min deckare gick jag ut och kollade brevlådan och där låg TVÅ nya gamla! Hurra för
Bokbörsen! :-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar