torsdag 9 maj 2013

Arbete?

Här måste faktiskt ett paradigmskifte till, och hur det ska gå till undrar jag verkligen. Det brukar bli en revolution när det blir som värst och vi har tack och lov långt kvar. Men faktum är att hur mycket man än jagar människor som är sjuka/outbildade, till och med arbetsovilliga så finns det faktiskt inte arbeten till alla. Framför allt inte för outbildad arbetskraft. Den tiden är obönhörligen förbi. Det är knappt så det finns arbeten åt dem som har god utbildning. Det gäller ju att ha rätt utbildning och det i rätt tid, när marknaden ropar efter just DET yrket. Minns den tid då ingen som gick ut arkitektskolorna fick jobb. Toppoäng för att komma in - inget jobb när du gick ut.  Vi måste sluta skuldbelägga arbetslösa. Det är inte helt och hållet deras eget fel, det ingår i systemet. Det är klart att man inte kan slå sig till ro och tänka "jag får ändå inget jobb, så det är ingen idé att jag söker". Så enkelt är det inte, men idag är det stigmatiserande att vara arbetslös och det är inte ok det heller. Det är bättre att de som inte får jobb tar till vara tiden och gör något konstruktivt av den. Förr eller senare . . Och det skall inte vara så skuldbelagt! Alla politiker har fullkomligt klart för sig att arbetslösheten inte kommer att minska. Naturligtvis går det att fiffla med siffror och "arbetsmarknadsåtgärder" men i praktiken . . . Då måste man se till att de som inte lyckas få arbete ändå har det drägligt. Istället för att låtsas gå till storms och säga att fler skall få jobb. Men det bli man inte vald på, och våra politikers främsta mål - det gäller båda sidor - verkar vara att bli valda, inte att ha bestämda åsikter eller att göra något åt problem.
Såg förresten, när jag nu ändå håller på, en serie om den ofattbara skitigheten i våra storstäder förr. Det här fick man minsann inte lära sig på historielektionerna i skolan. Medelåldern bland Paris fattiga före revolutionen var 23 år!! Och undra på det: Seine var som en kloak. Serien finns säkert på SVTPlay; otroligt äckligt men lärorikt.
Ja, ja, jag kallades mycket riktigt Grelber i min ungdom. Grelber var en grinig typ som låg i en stock och väste ur sig elakheter. I den  lysande serien Kvast-Hilda, salig i åminnelse. :-)

Nu skall jag fixa middag. Det blir rostbiff, husets supergoda sås, halländsk King Edward-potatis (den är fantastisk!), haricot vertes, sparris och svart vinbärsgelé. Det ni! Dessutom har det precis slutat regna!
Ha en fin dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar