I Venedig

Tyvärr bara i fantasin. men det är gott nog så, sällskapet är så trevligt. Donna Leons deckare är riktiga godbitar, och här har jag tur; Dödligt arv  (2002) verkar handla om under kriget mer eller mindre stulen konst. Det är svårt att få till en intrig som tilltalar mig mer. Har inte läst den här innan, förstår inte hur boken kunnat undgå mig. Det är nog det här med att jag läst en del titlar på originalspråket och titelöversättningen är sällan rak. Föredrar att läsa Donna Leon i svensk översättning. Har lite problem för amerikansk engelska, uppfostrad med den brittiska varianten som jag är. För den som tror att det är samma språk kan jag bara säga att så är det inte alls!

Presenterar min sommakruka här till vänster. Innehöll vissnade påskliljor fram tills härom dagen när jag äntligen tog mig tid. Vår tupp skall få ny kravatt, han skymtar i skuggan bakom krukan med röd julrosett. Nu är frågan: Lila eller grön?

Kluster och paradoxer

Klusterteorin gäller den här gången Donna Leon. Amerikanskfödd deckarförfattare som lever i och skriver om Venedig. Som jag älskar (det gör väl alla?) och har besökt flertalet gånger. Lånade en bok av henne när jag var på biblioteket härom dagen och i går hade Dagens Nyheter en stor artikel om henne. Visst är det märkligt? Har nog läst det mesta hon skrivit. Staden spelar en stor roll i hennes alster och man lär sig mycket om det italienska samhället genom hennes böcker. En märklig detalj är att Donna Leon inte tillåter att hennes böcker översätts till italienska (hon skriver på amerikansk-engelska). Hon vill vara anonym i sin stad!

Paradoxen heter Karin Ersson Ekstam och Lotta Malkars senaste deckare om Zara Stolt, företagskonsult i den högre skolan. Intressant och välskrivet, lite tröttsamt med det berättartekniska greppet att berätta i efterhand, men det får passera. Det finns ett underliggande intresse för konst och design i deras berättelser, plus ett stort kunnande om företagsvärlden. Hoppas damerna får stor publik, det tycker jag att de förtjänar.

Skall nu gå in i biblioteksregistret och reservera Donna Leons senaste, den är jag säker på att jag inte läst. Ha en fin dag, allihopa, vi hörs!

Karen Blixen-hype

Helt otroligt! Nu dyker hon upp överallt. Läste nyss, som ni vet, en bok om Karen Blixen sedd med svenska ögon, en nyutgiven historia från Inst för Danmarksstudier. Så är det den deckare jag just läst ut - Kristina Appelqvists senaste: Minns mig som en ängel. Snälldeckare i ängslig men trevlig medelklassmiljö med Karen Blixentema.
Idag har Dagens Nyheter ett helt uppslag med den intrikata och spännande damen. En mycket läsvärd artikel av Moa Matthis som handlar om den då dödsmärkta Karen Blixens möte med Marilyn Monroe, Hollywoods sexgudinna och Carson McCullers. Ett välfotograferat och omskrivet möte.
På något sätt kommer allt i kluster. För er som möjligen inte vet så mycket om Karen Blixen kan jag varmt rekommendera filmen Out of Africa. Visserligen är historian Hollywoodiserad, men det mesta är sant.

Kristina Appelqvists titlar är ofta bra, det var titeln jag föll för när jag först hittade henne - De blå damerna hette den.

I den lilla fågelholken på översta bilden finns nu talgoxungar. Det piper och kvillrar när man går förbi och föräldrarna jobbar som slavar för att hålla sina små med mat.
I våningen ovanför bygger skatorna bo. De småpratar med varandra, kan det var om designen? Vår rosenapel har alltså förvandlats till tvåfamiljshus, och det finns en viss risk att vi har fått stökiga grannar på översta våningen :-)

Vi ser om en gammal serie från 2003 på Axess om Spionerna från Cambridge. Fredagar 20.00. Endast engelsmän gör ett ömsint och nyanserad porträtt av sina största landsförrädare.  Roligt och spännande är det, med emellanåt lysande dialog. Absolut värd att se om.

 

Varmt!

Kära Vänner! Vi har rena tropikvärmen. Fattar inte att det kan vara så varmt redan i maj. Känns som i sommarvärmens juli. Och jag som har så mycket att göra. men det går helt enkelt inte - det är, som sagt, för varmt.

Sätter mig i skuggan och läser i stället. Är klar med Mårtensons Juvelskrinet. Han är verkligen sympatisk, Mårtenson. Gillar särskilt att han har sin katt på borden vid frukosten. Gör det lite enklare att leva med att vi har Hamlet sittande vid bordet på egen stol när vi äter vår :-)

Läser nu Kristina Appelqvists Minns mig som en ängel. Den har jag fått stå i kö för. Det är svårt att förstå, den är inte särskilt välskriven. Personerna är svåra att hålla isär, främst för att de är så lika och saknar just - personlighet. Namnen också, för den delen. Lockelsen för mig är att det är universitetsmiljö. Det är min bakgrund från Chalmers som spökar. En miljö jag älskar att hata och jag inbillar mig att Göteborgs Universitet hade varit bättre. Det är säkert inte sant, men det är ju roligt att tro det. :-)

Fler magnoliabilder. Måste passa på, de tappar snart bladen.

Magnolia

Våra magnolior blommar fortfarande. Helt fantastiskt! Det är, som ni ser, inte praktmagnolior. Det är någon annan sort som jag har glömt vad den heter.

 

Läser fortfarande Mårtensons Juvelskrinet och här gäller det att läsa på, det står folk i kö efter mig på den här. Som deckare betraktat är den rätt värdelös, men Mårtenson filosoferar över än det ena, än det andra; politik och politiker, tv-program, mm. Och det gör han genomtänkt, roligt och med udd. Han lyckas lära mig något nytt i varje bok också. I den här var det om den svenska juvelerare Bohlin, som var leverantör till tsarfamiljen och vars ättlingar fortfarande är i branschen, jag vet inte hur många generationer senare. Han har en ny dietmetod också och det är tur för  Mårtenson äter gott, böckerna igenom. Den heter Fyra M-metoden: Mindre Mat, Mer Motion :-)  Låter underbart förnuftigt. Mitt fantastiska recept på fröflarn som ligger någonstans i bloggen har jag fått från en av hans deckare. Glöm bara inte flingsaltet! Det har jag gjort alltför många gånger och det blir inte bra :-)

 

 Så har jag trasslat in mig i Bletchley Circle. Trodde avsnitten gick på söndagar och att de så las ut i programarkivet. Men nix! När jag skulle titta på sista avsnittet i måndags visade det sig att det kommer idag. Nåja, den som väntar på något gott . . .  men jag vet inte det. Den som väntar för länge kan ju faktiskt tröttna ;-)

Frukost med Mårtenson

Äter frukost i vårt uterum (nåja, halvt uterum) med Jan Mårtensons senaste deckare Juvelskrinet. Här vankas ryska juveler från Fabergé och Bohlin. Och jag njuter i fulla drag. Antikhandlare Homan är ute och äter lunch med en gammal kursare (eller studentkamrat) som har problem och då vet man direkt att kursaren inte blir så mycket äldre. Det är som folkupplysare på det konsthistoriska planet Mårtenson är som bäst, även om han tillhör det fåtal deckarförfattare som skriver bättre ju äldre han blir. Och man får ju hålla med om presentationen i inledningen; Jan Mårtensons meritlista är svårslagen :-) Hans deckare är lättlästa och underhållande, hans biografi är väldigt intressant läsning. Rekommenderas.

Hade min favoritdag igår vad tv-programmen beträffar; Father Brown och Foyles War. Till detta serverades rabarberpaj, det var heller inte dumt ;-) Problemet med rabarber för oss diabetiker är att syran kräver mycket socker. Löser detta med att blanda i äpplen och att ha i häften sötningsmedel hälften socker. Och så gör jag smulpaj med mer än hälften havregryn. Fortfarande inte så nyttigt, kanske, men vansinnigt gott blir det!

Vi jobbar på i vår trädgård. Käre Maken renoverar staket och var tvungen att ta bort den stora syrengrenen. Som jag raskt la vantarna på.

Porten

till underjorden, kanske? Eller till en annan värld? Mystiskt och fantasieggande.
Egentligen är den en rotvälta på kommunens mark. Så glad att man låter den vara kvar.

Läser Roths Insurgent. Bättre än inledningsromanen Divergent, mer fart, mer komplex intrig. Lite bökigt dock med alla falanger som dessutom alla har förrädare. Vår hjältinna är dock underhållande. En sammansatt personlighet ;-)
 Har bara några sidor kvar, sedan skall jag ta mig an en rad nyutkomna deckare jag just hämtat från biblioteket. Kan inte nog lovorda systemet med reservationer.
Och insurgent betyder rebell. Eller kanske snarare dissident.

Ser fram emot kvällens Father Brown. Kanal 8, kl 19.00. Och därefter får vi veta vad Mr Foyle skall ta sig till efter kriget. Om vi nu inte hade sett serien när den sändes första gången. Ha en fin söndag, så hörs vi!

I syrenernas tid

Vi har massor av syrener. Och fler lär det bli. Syrener förökar sig som 17 och vi tänker inte hindra dem på något sätt.
Vi har vackert väder, och svalt. Ger underbart lång blomning.

Dock är blomningstidens höjdpunkt för rosenapeln över. Rosa regn med varje vindpust och rosa blombladstäcke på marken är vad vi har istället. Vackert det också.

Den stora händelsen just nu är att Gamla Mamma har fått lägenhet på Älvgården ute i Vessigebro. Små söta hus som ligger i en halvcirkel runt ett äldreboende där även hemtjänsten finns, och där man anordnar aktiviteter och har matsal dit hon kan gå. Maten lagas på plats, kan ni tänka er. Nu lever Gamla Mamma (som sedan länge vägrar laga mat) på kommunens plastförpackningar varierat med frysta färdiglagade rätter från Dafgårds/Findus som inte gör någon lycklig, precis.

Det lustig här var att jag satte upp den gamla tanten på bostadsbolagets på kölista för två veckor sedan, blev tillsagd att det skulle ta 3 - 4 år men gjorde en intresseanmälan mest för skojs skull, för att se hur processen gick till. Och så får hon lägenheten!Undrens tid är alltså ännu inte över.

Nu skall vi "bara" ta itu med flytt och renovering av den gamla lägenheten. Men det skall bli riktigt roligt. Kanske inte flytten, då. Men resten.

Mer Halmstad

Slottets innergård. Byggt på 1600-talet, ligger vid Nissan med fina promenadstråk runtom. Rustikt och mer medeltid än stormaktstid. Passar fint i vilken traditionell fantasy som helst. Skulle gärna vilja se hur det ser ut inuti. Har en passion för slott :-)

Annan intressant byggnad, men av färskare datum, är Halmstads fina bibliotek. Här var det väl mer blommorna och gradängen jag ville visa. Husarmen till vänster i bild sträcker sig ut över älven och står på pålar.



Läser vidare i Roths Divergent. Jag vet att jag sagt det förut, men  . . .  All denna smärta! Alla dessa skador, alla dessa blåmärken! Misshandel som initieringsrit till vuxenvärlden?



Fler Halmstadstulpaner

Hur lockande är det? Uppenbarligen väldigt lockande, för böckerna säljer som smör. Och det är en trend, alla dessa Young adult urban fantasy-böckerna är smockfulla med blåmärken. Själv kan jag behärska min förtjusning över just detta.

Prodigy

Marie Lus Prodigy tilltalade mig inte riktigt lika mycket som den inledande romanen Legend. Älskade dock hennes beskrivning av de företagsdominerade staterna, företagsmakt utdraget till sin komiska men förskräckande spets. Bra gjort, Marie Lu!  Hon fick till ett spännande slut också, som gör att man omöjligt kan låta bli att läsa den avslutande delen Champion som kom ut i november förra året. Borde väl vara översatt och klar när som helst nu.
Har börjat på Veronica Roths Divergent. (Intressant det här att man slutat översätta boktitlarna till svenska.) Hon skriver bra, det gör hon, men idén . . . jag vet inte riktigt. Människor uppdelas i olika, ganska märkliga kategorier, förenklande nedmontering av personligheter. Tja jag har bara börjat. Det kanske tar sig.

Ser Konstdeckarna på tv, SVT2 18.00. En underbar serie med min Fiona Bruce som undersökande journalist och konstkännaren Philip Mould, också han från Engelska Antikrundan, som expert. En bransch full av fiffel och rackarspel och verkligt spännande är det. Och det skall sägas - det finns verkligt goda förfalskare därute. Det här programmet känns som om de gjort det bara för mig - konst och deckare i ett  :-)

Bilderna är fortfarande från Halmstad. Där finns faktiskt andra blommor än tulpaner.

Tulpanfestivalen fortsätter

Käre Maken och Hamlet beundrar en av de fantastiska rabatterna. Eller vad det nu är Hamlet gör, jag är inte riktigt säker.
De magnifika höga tulpanerna med gula blommor i klasar heter kejsarkrona. Finns i två färger, en svagt brunrosa också. Har aldrig sett något liknande, och oj! så gärna jag skulle vilja komma över några lökar! Det är det visst fler som vill, rabatterna bevakas dygnet runt :-) Halmstad, mina vänner, det är dit ni skall åka! Tror nog att tulpanerna klarar sig en vecka till, det är ju ganska svalt ute nu.

Har som vanligt ägnat kvällarna åt min favoritsysselsättning, titta på tv. Eurovision Song Contest är kanske tillräckligt kommenterad, men jag är förundrad över hur enastående vacker jag tycker att Conchita är. Ett estetsikt lyckat försök av naturen att göra människan till hermafrodit? Och vilken röst! En självklar vinnare, med eller utan skägg. Synd bara att det franska bidraget (penntrollen, om ni minns) inte blev bättre placerade, det hade de förtjänat.

Father Brown i söndags var en otäck upplevelse. Bestialisk, faktiskt. Blev väldigt orolig att det skulle vara säsongsavslutningen men blev lugnad på den punkten av programpresentatören som utlovade fler avsnitt de närmaste veckorna.

Så var det Foyles War, där kriget faktiskt tog slut och det helt enkelt måsta vara avslut. På hela serien, skulle man kunna tro. Men en enig brittisk publik protesterade och jag vet att det finns fler avsnitt. Hoppas så att de sände med början nästa söndag. Alltid lika trevligt att se Michael Kitchen och Honeysuckle (!) Weeks.


Bilderna är inte riktigt så som jag skulle önska. Det var ganska mulet och jag har fått fiffla lite för att få upp ljuset. Bilderna då blir inte riktigt så skarpa som om solen hade lyst över blomsterprakten. Hoppas ní uppskattar bilderna ändå.

Tulpanfestival i Halmstad

Halmstad står för värdskapet för årets tulpanfestival. Innebär att man ägnade 2013 åt att gräva ner 100 000 tulpanlökar. Överdådet är verkligen praktfullt. Svårt att förmedla i bild, men jag gör mitt bästa :-)

Den officiella höjdpunkten var nog tänkt att vara  i fredags, men vi var där igår. Och det var inte en dag för tidigt. Denna märkliga vår gjorde att tulpanlökarna tjuvstartade och många är snart överblommade. En fantastisk upplevelse var det, vi är glada att vi hann ner. Ni som vill se det hela får skynda på, annars får ni vänta tills nästa vår, det flesta tulpanerna är perenna. Halmstad är en fin liten turiststad med inte bara tulpaner, det finns gott om skulpturer också. Och trevliga gågator, massor av caféer och glasskiosker.

Det kommer fler bilder, detta är bara en liten försmak :-)

Plågsamt

Passa på att njuta av bilderna, Kära Vänner! Vår rosenapel har just börjat fälla sina blomblad. Vi kommer att få ett intensivt rosa blombladsregn över vår uteplats om någon dag. sedan blir det konstiga små äpplen i massor. Till mössens stora glädje ;-)

Läser fortsättningen på Marie Lus Legend, alltså Prodigy. Oerhört intrikat men alls inte omöjlig intrig. Fortfarande spännande, men jag tycker nog att historien har tappat lite fart.

Funderar lite över alla dessa unga kvinnor som skriver nattsvart Urban Fantasy/Science fiction. Som alltså har en hel del gemensamt.

Dystopiska framtidsscenarier och så allt detta VÅLD, för att inte tala om de SKADOR som uppstår. Blodet flyter och det gör ont. I det närmaste hela tiden. Det sexuella hålls på en närmast sensuell nivå. Kan ha att göra med huvudpersonernas ålder, men i mina ögon är romanernas relationerna mer önskad fantasi än verklighet. Nu är Fantasy och Science fiction underligt nog i det närmaste asexuella genrer, men vi talar om tonåringar här. ;-)

Kära Vänner, jag skall nu till Halmstad som bara ligger 3 mil från oss och som har värdskapet för årets Tulpanfestival. Där använde man hela förra året till att trycka tulpanlökar i jorden och nu skall vi se resultatet. Gissa om jag tänker ta kameran med mig?

Lysande!

Marie Lus Legend har gått från en relativt svag inledning till att bli intressant och nu måste jag säga att hennes roman är lysande. Spännande och givetvis med budskap. Det har nästan all fantasy. Men här är det humanistiska och antimilitära budskapet glasklart. Har fått slita mig från boken för att skriva till er, och jag måste snart tillbaka :-) Och jag har egentligen inte tid att läsa, verkligheten gör sig påmind. Nu har jag som motto i livet att noggrant sätta nöje framför nytta, så prioriteringen är klar ;-)

Emellertid måste vi till Vessigebro, ett sött litet samhälle ca 1 mil från Falkenberg. Där skall vi titta på en lägenhet till Gamla Mamma. Anmälde henne till vårt lokala fastighetsbolag för en vecka sedan i tron att det skulle ta flera år att få en äldrebostad. Och nu står hon på 4de plats. Vet faktiskt inte om tanten vill flytta när det kommer till kritan, men jag måste ju veta vad som är föreslaget så hon vet vad hon har att tacka nej till.

Såg Thor The Dark World härom dagen. En svulstig men rolig historia. Hopkok av gamla asasagor och Robert E. Feists Midkemia med portar mellan världarna och maktstenar. Med Anthony Hopkins som Oden, men med en korp i stället för två, Natalie Portman som Jane (Thor och Jane, så gräsligt) och Stellan Skarsgård som galen vetenskapsman. Åkte rakt iväg och hyrde första delen.
Hann också med andra delen om sagan om Bilbo. Det är långt ifrån samma klass som Sagan om Ringen, men så bygger man på en tunn och slingkig liten sagobok för barn och drar ut den till tre filmer. Mikael Persbrandt som Beorn, hade en liten misstanke att det var han, men med all sminkning står nästan ingen att känna igen, varken dvärgar eller hamnbytare. Imponerande rollista, dock. Smaug imponerar också stort, men så är jag särskilt svag för drakar :-)

Bild: Ja, jag vet. Samma rosenapel. Försök att se det som en svit. Och jag kan helt enkelt inte motstå den.

Legend och Lu

Börjar tycka Marie Lus Legend  nästan förtjänar den lysande kritik hon får. Men hittills bara nästan ;-) Fokus ligger på personer och personligheter, mer än på samhälle och samhällsuppbyggnad och här är hon väldigt skicklig. Berättelsen växlar mellan Day, vår sympatiska ligist och dissident och superintelligenta June, samhällsordningens inte helt okritiska försvarare. Språket, som sagt, enklare hållet än vad jag hade önskat. Sänker romanen något för mig.
Skall nu till biblioteket för att hämta upp Roths Divergent och Insurgent. Samma genre; Urban Fantasy. Vi flyttar från Marie Lus Los Angeles till Veronica Roths Chicago. Det vimlar av unga amerikanska kvinnor som skriver Urban Fantasy för unga vuxna. Och de gör det bra!

Såg delfinal till Eurovision Song Contest igår. Vilken komplett ointressant sörja.  Svenska representanten Sanna Nielsen sjöng rent. I det här sammanhanget får man vara tacksam för det. Klänningen var snygg, men den kunde med fördel varit längre. Sanna är bra nog fullt påklädd. Gillade det holländska bidraget litegrand, men schlager är inte min musik, och dålig schlager är rent plågsamt.

Bild: Visst gör Paradisets Trädgård skäl för namnet? Åtminstone dessa bildrutor ;-)
Vi har gäster i den lilla fågelholken i mitten till vänster i översta bilden. Ett litet talgoxpar. Väntar med spänning på fågelungar.

Dystopier

Läser Legend av Marie Lu. Urban fantasy. Lite för enkelt skrivet för min smak, men ganska underhållande idé. En hierarkiskt uppbyggd stadsstat där alla barn testas, de ointelligenta barnen sorteras ut och dödas av staten. Mot en måttligt tilltagen summa till föräldrarna. De intelligenta garanteras hög utbildning och välfärd. Alltså en något hårddragen version av det samhälle vi lever i. Vi följer ett upproriskt A-barn och en lika upprorisk rymlig som misslyckats med provet. Rymlingen är väldigt kreativ, tror att testet har svagheter. ;-) Det är egendomligt detta att fantasyn så ofta utspelas i en dystopisk framtid. Lite deprimerande att INGEN har någon positiv framtidsvision.


Såg Father Brown igår. Det är det bästa programmet på hela veckan. Kanal 8, 19.00 söndagar. För oss med programbibliotek så finns han där också.

Bilder: Vår rosenapel. Igen. Möjligen tjatigt, men förra året gick blomningen från knoppar till rosa blombladsregn på tre dagar. I år vill jag inte missa en minut och dokumenterar för säkerhets skull. För att visa att vi faktiskt har andra växter: en av våra magnolior, får mig att tänka på dansande tranor.

Hungergames

Fick äntligen tid att se Hungergames 2. Catching fire igår! Måste säga att jag är imponerad. Av allt. Scenografin är underbar! För att inte tala om kostym, det bästa jag sett på länge. Det är ju en så härlig sak med fantasy, man kan ta till vad man vill och måste inte förhålla sig till någon epok. Här säljer man för ovanlighetens skull på stil, inte på vulgaritet. Så mycket svårare, men så oändligt mycket bättre när det - som här - lyckas. Hungergames har starka romarrike-influenser, men med extra allt. Jennifer Lawrence är så vacker att det nästan är overkligt, och hon agerar mer än bra. Stora delar av filmen består av närbilder på henne. Det borde varar tråkigt, men det är det inte. Funderar på att göra en Katnissfläta idag ;-) Så är det Donald Sutherland som den onde kejsaren/presidenten. Han är fantastisk. Det är han alltid. Filmen var ett rent oförfalskat nöje från början till slut. Nu väntar jag otåligt på 3an.


Tänker, så fort jag blir klar med Kejsarinnan CiXi, ge min in i fantasyland per bok. Har lånat Marie Lus Legend och Prodigy. Urban fantasy som jag ser fram emot. Hoppas så att böckerna är välskrivna.

Bilder: Vår rosenapel som man måste se varje dag, blomningen går alltför fort. Och de italienska jazzäpplen som jag lovordade häromdagen. Det blir en ny äppelkaka så fort jag bara hinner. Ha en fin söndag, vi ses!

Lite till

Dagens rapport från vår rosenapel: Varsågoda. Den har slagit ut lite till.

Hinner inte se våra hyrda filmer, är störtsur för det. Idag skiner solen. det är ju synd att klaga, men ett ordentligt regna hade passar mig bättre. Behöver tvätta, och det känns inget vidare att ta sig ner i vår mörka källare och ställa sig med föga inspirerande syssla. Inte kan man med gott samvete sätta sig och titta på film heller.

Har dessutom annat projekt på gång, se bild. Det är tänkt att bli ett babytäcke, vi får tillökning i familjen i juni :-) Och täcket är förtrollat! Igår la jag ut rutorna och konstaterade att det fattas en blå ruta. Idag på morgonen lägger jag ut det igen och nu fattas det en vit!!! Orkar faktiskt inte lägga om, stickar en vit istället. Ni skulle bara veta hur många timmar det har tagit hittills, det är silkegarn och stickorna smala som spaghetti. Är inte direkt berömd för mitt tålamod heller. Som väl är är jag nyfiken och vill se hur det blir.

Skall så be att få klaga på Jung Changs Den sista kejsarinnan av Kina. Inte på boken som sådan, men när författaren hävdar att hon fått tillgång till massor av nytt material vill man ju som läsare se klara referenser till detta. Inte en fotnot i texten! Vilket ju sänker trovärdigheten i det närmaste ner i botten. Så bläddrar jag i boken och upptäcker hela fotnotsregistret längst bak. Man har helt enkelt missat att sätta ut siffrorna i löpande text. Det är minsann ingen liten miss. Min beundran för Norstedts finner ständigt nya gränser.

-------------------------------------------------------
Men kan ni tänka er! I min plånbok hittade jag ännu en vit ruta till lapptäcket! Hade lagt den där som färgprov och glömt bort den. Vilken tur, och vilken tur att det fattades just en vit liten ruta idag ;-)

Puff!

Ser kanal 8s utmärkta brittiska deckarserie Mördare okänd. Kanalen visar dubbelavsnitt med start 21.00 på onsdagar. Jag ser ett avsnitt i taget, efter kl 20.00 när alla kanaler (känns det som) visar matlagningsprogram. Såg några avsnitt när serien var ny, då var den inte lika bra. Nu är vi inne på säsong 9. Supermanus! Varje gång.

Måste puffa för Jazz. Inte genren, som visserligen är bra den också, utan för den italienska äppelsorten. Nu när det inte finns svenska äpplen i handeln längre. Har just gjort mitt livs bästa äppelkaka. Och jag har gjort mååånga äppelkakor. Äpplena är väldigt kompakta och saftiga. Tunga, faktiskt.

Kära vänner, jag är helt utmattad idag, har varit och tränat. Roligt, visserligen, men nu behöver jag gå och lägga mig.Vi ses!

Körsbärsblom

Våra japanska körsbärsträd blommar äntligen! Beskar dem nog för hårt första året, men nu tar de sig. Har varit ute och fotograferar åt er, och det är KALLT denna Första Maj. Gör att blomningen varar längre. Fick gårdagens önskan uppfylld i  rikare mått än jag hade tänkt.

Hyrde filmer igår. En märklig blandning: Gravity med Clooney och Bullloc, en totalt ointressant historia. Tröttnade efter 20 minuter, Käre Maken såg klart den.
Filmen fick 7 Oscars, resultatet är fortfarande en urtråkig film. OK, bilderna  är fina, men det räcker inte för 93 min.
Har också hyrt Thor - the dark world. Nej, jag har inga förväntningar, men jag vill se Anthony Hopkins spela Oden, en så passande roll för honom. Och så gillar jag Nathalie Portman. Förväntningar har jag dock på film nr 3: Catching Fire, Hunger Games 2. Jennifer Lawrence är en sådan söt Katniss Everdeen. Hade faktiskt tänkt se den på bio, men det blev inte av. Gillade 1an rätt helhjärtat.

Nu, kära vänner, vill vovven ut. Ha en fin Första Maj!