Legend och Lu

Börjar tycka Marie Lus Legend  nästan förtjänar den lysande kritik hon får. Men hittills bara nästan ;-) Fokus ligger på personer och personligheter, mer än på samhälle och samhällsuppbyggnad och här är hon väldigt skicklig. Berättelsen växlar mellan Day, vår sympatiska ligist och dissident och superintelligenta June, samhällsordningens inte helt okritiska försvarare. Språket, som sagt, enklare hållet än vad jag hade önskat. Sänker romanen något för mig.
Skall nu till biblioteket för att hämta upp Roths Divergent och Insurgent. Samma genre; Urban Fantasy. Vi flyttar från Marie Lus Los Angeles till Veronica Roths Chicago. Det vimlar av unga amerikanska kvinnor som skriver Urban Fantasy för unga vuxna. Och de gör det bra!

Såg delfinal till Eurovision Song Contest igår. Vilken komplett ointressant sörja.  Svenska representanten Sanna Nielsen sjöng rent. I det här sammanhanget får man vara tacksam för det. Klänningen var snygg, men den kunde med fördel varit längre. Sanna är bra nog fullt påklädd. Gillade det holländska bidraget litegrand, men schlager är inte min musik, och dålig schlager är rent plågsamt.

Bild: Visst gör Paradisets Trädgård skäl för namnet? Åtminstone dessa bildrutor ;-)
Vi har gäster i den lilla fågelholken i mitten till vänster i översta bilden. Ett litet talgoxpar. Väntar med spänning på fågelungar.