Är mitt i flytten

Får tyvärr ingen ordning det här med bilderna så jag flyttar. Får ingen riktig ordning på den nya siten heller, går bara att nå från Facebook. Återkommer så småningo

Nytt operativsystem

I ett anfall av vansinne bytte jag  operativsystem. Inte nog med att inget ser ut som jag är van vid att det skall,  jag har dessutom varit utelåst från min egen blogg. Nu  har jag äntligen lyckats bryta mig in. Emellertid hänger sig det hela när jag skall lägga ut bilder. Och jag som hade tagit så fina!
Bytte telefon också, lever i ett digitalt helvete ;-) Jo, jo, det ordnar sig så småningom, men tills dess . . .
Återkommer när jag fått bättre ordning.
Bästa hälsningar :-)

Rafsar i rabatterna

Det här är nog den sista bukett jag får ihop från den egna trädgården i år. Betyder att det snart är dags att gräva ner de nyinhandlade tulpanlökarna. Skall bli såå roligt!

I brist på Poirot ser jag igenom ett par säsonger av Vera. Efter Ann Cleeves böcker. Med Brenda Blethyn i titelrollen. Polisserie som utspelar sig i ett svidande vackert filmat Northumberland. Till min förfäran har jag bara ett avsnitt kvar. Vet att det spelats in en säsong i år. Kära SVT: VAR ÄR DEN?
Och vad gör jag nu? Måste hitta något nytt.

Läser också Peter Ullgrens biografi om Magnus Gabriel De la Gardie. En stor kanon på 1600-talet, drottning Kristinas favorit.

 Väldigt underhållande. Han åkte berg-och-dalbana i maktens kretsar. Det förnämliga med att läsa historia är att det blir roligare ju mer man vet. Just nu är det alltså 1600-talet för min del. Drottning Kristina, Agneta Horn, Magnus Gabriel. Och en väldig massa krigande.

Har just bokat resa till Indien efter jul. Namaskāra

Firar!

Först och främst att Svetlana Aleksijevitj fick Nobels litteraturpris. Kan knappt behärska min förtjusning, grät vid tillkännagivandet. Det är så välförtjänt rent litterärt och så underbart rätt i tiden. Det är en lysande berättare som prisas, men också en modig människa. Har läst hennes Tiden second hand och den bränner sig fast i minnet. Allt det fruktansvärda som berättas, men också det vackra och det förtröstansfulla. Skrev om den onsdag 30 oktober 2013 för den som vill läsa mera.
Man kan skriva sida upp och sida ner här, men det är det så många som gör just nu, så jag avstår. Rekommenderar i stället DNs kulturbilaga för idag. Har ställt mig i kö på Aleksijevitjs bok om Tjernobyl, man får vänta på nytrycket. OBS att hennes böcker är känslomässigt tung läsning, men angelägen. Vill gärna trycka på att hennes skildringar är allmängiltiga och handlar om människor i alla diktaturer, i alla krig, i alla former av förtryck, trots att hon skriver om Sovjet/Ryssland/Vitryssland. Det är bl a det som gör henne till en så stor författare.
Svetlana Aleksijevitj var mitt önskeval - sedan tre år tillbaka och det är ju underbart när man får som man vill :-).

Firar också att Agatha Christie skulle ha fyllt 125 år i år. Har tittat igenom  - jag tror fyra säsonger - av Poirot-filmer på en knapp liten vecka. Tro mig, man hinner inte mycket annat när man gör detta. Filmatiseringarna är verkligen FRITT efter Dame Agathas böcker men inte alltid sämre för det. Ibland blir det faktiskt bättre. Dame Agathas alter ego Ariadne Oliver har fått komma med i många av filmerna, spelad mer än förtjänstfullt av Zoe Wanamaker, ofta är det hon som höjer filmen. Hennes rollfigur utgör en förträfflig motpol till den alltid så logiske Hercule och man anar hur Agatha Christie åtminstone stundtals kan ha känt för sin detektiv.
Flera av den med rätta så hyllade Dame Agathas böcker har kommit i nyöversättning. Kul!

Kusamas prickiga världar

Så var det Kusamas kusligt skickliga spatiala förmåga. Hon bygger rum som blir till oändligheter. Nix, det svindlar inte, det är bara kul. Och alla gör selfies :-) Här Käre Maken och jag med okänd museibesökare. Det finns gul värld med svarta prickar, röd värld med vita och en vit värld med prickar i alla färger!

Bilden nedan är tagen inuti en låda med kikhål. Fattar inte hur hon har gjort, eller framför allt tänkt. Imponerande, inte sant?


 Och så den vackra fågeln och fjärilen. Med nät och snoppar. :-)

Det som inte syns på bilderna är att det var MASSOR av människor som ville se utställningen, när vi var där var det första veckan. Köerna ringlade, åtminstone på lördagen och parkering var inte lätt.





Skulle kunna tänka mig att se om utställningen. Det är gott om tid, den håller på till 24 jan 2016.

Skodsborg

Gör lite paus m a p Kusama och istället blir det lite reklam för Skodsborgs spa, vårt danska favorithotell.
En del av det utsökta nöjet med en tripp till Louisiana är dels att få färdas längs underbara Strandvejen, dels att få bo på det fina hotellet. Visst är utsikten svårslagen? Man kommer hit genom att fortsätta Strandvejen söderut, förbi Karen Blixens Rungstedlund och det fina lilla fågelreservatet, i riktning mot Köpenhamn. Vi brukar dricka kvällsthé i den stora salongen i bottenvåningen. Frukosten äter man här ute om man vill, annars med lika vacker utsikt inomhus. Och så är det ju det danska rågbrödet . . .  Fattar inte hur de bär sig åt! Fullproppat med frön och nötter och ändå håller det ihop och smular inte. Var och en som bakar vet att detta är omöjligt. Blir lika imponerad varje gång :-)

















Givetvis köper vi med oss hem, har ett litet favoritbageri i Humlebeck, några 100 m söder om Louisiana, Brödsnekkeren heter det och man får sina rågbröd skurna. Nästan ett måste.
Vill visa hotellets örtträdgård också, se nedan. Dillen måste vara över 2 meter hög. Imponerande det också.
Om man promenerar tvärs över Strandvejen ligger där en liten park vid stranden. Och en brygga, båda tillhör hotellet, och en solig dag är där gudomligt.

Mera Kusama

Kusama i, gissningsvis New York, i ett samarbete med Louis Vuitton. Hon designade väskor, skor och kläder. 2012. Obs att man i Japan inte har våra konstiga skiljemurar mellan mode och konst. Håller 100%-igt på japanerna här.

Under 60-talet och långt in på 70-talet hade Kusama sin penis-period. Snoppar överallt. Älskar särskilt hennes karriärsstege med alla snopparna i vägen. Det är jätteroligt, men inte desto

mindre obehagligt sant. Alla dessa snoppar . . .  Finns i alla mönster och format: randiga och prickiga, små, stora och ibland ringlande långa. Rätt otäcka, faktiskt. Hon arrangerade happenings med sex-motiv, bl a ett homosexuellt bröllop mm, mm. Blev så anklagad för att vara sexgalning. Lite komiskt i sammanhanget är att hon själv alltid är påklädd upp till halsen och inte visar en enda millimeter naken hud. Hennes agerande assistenter, däremot . . . Och för mig andas denna besatthet mer sexualskräck än något annat.



Kusama är själv ofta en del av sina egna verk. En dyster, liten del. Inte ett enda leende. Helt obegripligt, hon kunde väl vara glad över att det går så bra?
Det är faktiskt en docka på bilden till vänster, men den är kusligt lik.

Pumpor och prickar, speglar och snoppar. Yayoi Kusama på Louisiana.

Oändlighet, oändliga, maniska upprepningar, starka färger, organiska former. Väldigt, väldigt roligt och liite otäckt är det att ta del av Kusamas inre världar. Utställningen är retrospekt och något av det bästa jag sett.
Hon är gammal nu, 86 år, och ser ut som en korsning av något ur Mumindalen och Barbie med sina långa, färgglada särkar och sina neonlysande peruker. Hon har gjort sig själv till ett av sina konstverk. Det verkar vara en naturlig följd av att hon är sin egen bottenlösa kreativitet, och troligen mycket lite annat. Men det är ju gott nog så.

Hon föddes i en välbärgad, konservativ familj i Japan. Familjen hade plantskola, vilket kan förklara hennes fascination för blommor, det organiska och hennes organiska formspråk. Kanske. Det är vanligt i den japanska konsten överhuvudtaget.
Hon har arbetat i snart sagt alla tänkbara media, jag uppskattar nog mest hennes senare installationer.
Sedan 1977 bor hon, efter ett sammanbrott, på en privat psykklinik, med ateljén tvärs över gatan. Tja, varför inte?

Har tagit massor av bilder, och det Kusama kreerar är oftast tacksamt att fotografera. Dock inte allt; hennes nät - stora oljemålningar med små, små streck, ditsatta med manisk noggrannhet, går helt enkelt inte fram. Hon målar själv, en prestation inte minst med tanke på hennes ålder. Är sååå road och såå imponerad.
Återkommer med fler bilder.

Astrarna

Hmm. Har nu för många bilder på våra astrar och kan inte bestämma mig här heller. För få bra bilder på havet, för många på astrarna. Låter frågan vila någon dag, så brukar beslutet falla  ut av sig självt.
Fantastiska blommor det här, 1,5 m höga. Hade ingen aaaning om att astrar kunde växa sig till denna ansenliga höjd. Börjar snart bli dags att  ta upp rotknölarna för vinterförvaring, i sand och frostfritt har jag för mig. Får nog kolla upp en extra gång.

Är som vanligt inte imponerad av tv-tablåerna, men tänker prova med SVTs  Mr Robot som hade premiär häromdagen. Återkommer om den.
Ser att SVT repriserar Grantchester säsong 1, rar deckarserie som jag redan sett. Det kommer en säsong 2, men den spelas inte in förrän nästa år. Suck! Får väl nöja mig med reprisen.

Havet

Den här då?  Eller möjligen vinterbilden nedanför  . . .  Har en jättefin vinterbild med änder och is men orkar inte leta upp den i den närmast ofattbara röran av bilder jag tagit.

Läser vidare i min Maria Langsamling. Nu är jag inne på Mörkögd Augustinatt, den första deckare jag läst i mitt liv och som tydligen gav ordentlig mersmak, fast jag blev skrämd nästan från vettet. 12 år gammal. Har redan skrivit om detta, 3 maj 2010, för den vill ta del av min barndoms fasor. Det var väl då jag läste om boken sist.

Till min morbror och mosters försvar får jag tillägga att de inte hade egna barn och hade mycket vaga uppfattningar om barn och ungdomars utvecklingssteg. Och jag läste nog inte en enda ungdomsbok efter detta.
Utom nu på äldre dagar då jag glatt läser fantasy för "young adults" och dessutom läser om barndomens flickböcker.
Det här med att läsa om böcker är något jag verkligen vill rekommendera. Det går inte med alla böcker, men med många. Man har dels nöjet att åter besöka gamla vänner, dels hittar man ofta detaljer som man missat. Det händer att man ser boken på ett helt annat sätt. Och får en helt annan uppfattning om författarens avsikt.

Går nu ut och försöker fotografera mina astrar. Kanske struntar i havsbilderna och gör förstoringar av astrar istället.  Har två hyfsade bilder (se 7 sept), behöver alltså bara en till. Dessvärre är det molnigt, men det kan ju gå.

Har äntligen fått hem Barnmorskan i East End, säsong 2. Ett, rent, oförfalskat nöje. Gråter lite varje gång, det är nyttigt för mig. Visar att jag har ett hjärta trots allt ;-)

Vacklar

Funderar på att göra förstoringar på temat Skrea strand. Behöver tre, har en bra. Här är kanske ett alternativ från idag, problemet är linjerna. Strandlinjen är rak, men inte horisonten. Och det är nog den linjen som borde vara det . . . Kravlade omkring bland klitterna, men det blåste som 17 och så var det Hamlet . . . skymtas under grässtråt nere till vänster.
Nåja, det kommer fler dagar.

Läser om gamla Maria Lang-deckare, hennes första, där hon har Puck (Ekstedt) Bure som berättare. Måste säga att de är snudd på lysande. Debutromanen Mördaren ljuger inte ensam har jag lovprisat tidigare, men de nästföljande är verkligt bra de också. Särskilt min favorit En skugga blott. Här vistas man i litteraturvetarkretsarna vid Stockholms universitet, år 1952, väldigt trevligt. Vet att det är att häda, men jag tycker faktiskt att Maria Lang stundtals slår Agatha Christie, åtminstone i sina första alster. Och då är jag ändå omåttligt förtjust i Dame Agatha.

Man gör ett nytryck av Dame Agathas Par i brott för att fira hennes 125-årsdag. Läste den för länge sedan, har nu beställt den. Väntar med förväntan.

Nedersta bilden är från min älskade trädgård.

Ett litet bidrag

Köp! Det är mitt råd till er som vill hjälpa till i flyktingkatastrofen. Och det är vad jag gör. Second hand. I mitt fall på Röda Korset och Emmaus, det finns massor av organisationer att vända sig till. Brohjälpen här i Falkenberg har också mycket kul, där går pengarna (och grejor) inte just till syriska flyktingar, men det finns människor som behöver hjälp överallt. Och man kan faktiskt kosta på sig att lägga några kronor extra när priset är för lågt. Köpte t ex i lördags en fläckfri Gabbeh-matta (ni ser en liten del av den i gårdagens inlägg) för 350 kronor, ett präktigt underpris.

Lämnar in kläder och skor som bara ligger också. Dyra sådana i mitt fall. Särskilt skor. Har liten skostorlek och dessutom ömma fötter, så jag skall inte bara hitta rätt storlek (34,5!!), skorna skall inte klämma heller. Gissa hur många par skor jag köpt som efter en timmas användning visat sig hopplösa? På det här sättet kommer mina dyrköpta misstag åtminstone att komma andra till nytta.

 

Surar idag över att Father Brown, säsong 3, min favoritdeckare på kanal 8  tog slut igår. Jo, jo, det kommer en ny säsong, det har jag kollat, men det dröjer så länge tills dess. Den är inte ens inspelad än. Det är en så gullig serie, saknar redan alla!

 

Livet har dock sina ljusa stunder även på deckarsidan. Det trillar in H.-K. Rönblom-böcker från Bokbörsen i min brevlåda. Gör mig lycklig. Betyder att jag har något att ta itu med när den absolut fantastiska The nature of the Beast av Louise Penny är utläst. Och det går alldeles för fort!

 

Astrarna är nya för året. Och de blev dubbelt så höga som jag hade trott. Mycket vackrare, dessutom :-)

H.-K. Rönblom och Louise Penny

Läser fortfarande Rönblom. Fullkomligt lysande! Vilket språk! Vilka metaforer! Sååå roligt! Har blivit tvungen att ta till Bokbörsen, biblioteket hade inte alla. Senast läst är Död men obegråten. Inledningen är en fröjd för varje person som vistats i den akademiska världen och som någon gång suttit av en doktorspromotion. I det här fallet vid Uppsala Universitet. Taget på pricken, ironiskt utan elakhet -  så skickligt. Boken avrundas dessutom perfekt genom att ge själva mordet ett akademiskt motiv. Vilken elegans!

Egen djungel!

Nu väntar jag på att posten skall leverera fler Rönblom.

Tar till en nyutkommen favorit: Louise Pennys The Nature of the Beast. Det är med värme och förväntan man slår sig ner i sin nyinhandlade (second hand, man vill ju gärna bidra i dessa tider) jättelika skinnfåtölj och slår upp boken. Jodå, inledningen motsvarar förväntningarna och det är underbart att vara tillbaka i Three Pines. Människorna är, om inte alltid så alltigenom sympatiska, sympatiskt beskrivna. Älskar dialogen! Den här gången (som så många andra) har Louise Penny hittat på ett hejdundrande mysterium, begravt i de kanadensiska skogarna.
Köper alla hennes böcker, står på väntlista när de skall komma ut. Läsningsäventyr när det är som mysigast!

PS: Stolen snurrar, och gungar också!

Kardemummakaka och Kennet

Hej på er, det var länge sedan. Skall försöka bättra mig! Det är inte det att jag tröttnat på att skriva, det är det att tiden konstigt nog inte räcker till och jag har inte haft lust att använda kameran.

Kardemummakakan har jag bakat i dag och eftersom den blev bra gäller det att skriva snabbt medan jag kommer ihåg hur jag gjorde: 125 g smör rörs smidigt med 2 dl socker. Tillsätt 1 ägg och 1 - 1 1/2 msk hela kardemummakärnor. Kan med fördel krossas lite. Det gjorde inte jag. Ta inte 2 msk, det gjorde jag och det är FÖR MYCKET! Blanda i 2 tsk bakpulver i 5 dl mjöl och varva i smeten med 2 1/2 dl naturell yoghurt. Smord och bröad form, 175 grader. I min oberäkneliga ugn blev kakan klar på 35 min.

Paul Kennet - ni hör hur det låter 1960-tal! Han är H.-K. Rönbloms detektiv. Böckerna skrivna från 1954 till -64. Min favoritläsning just nu. Har faktiskt - hur underligt det än kan låta - aldrig läst denna så skickliga deckarförfattare förut. Något så när samtida med Maria Lang och Stig Trenter, som jag kan i det närmaste utantill. Så glad att jag hittat honom till slut. Mer litterär och mycket vassare, särskilt i sina personbeskrivning. Skall vi kalla det ironi? Eller möjligen elakt? Väldigt roligt är det i alla fall, utan att vara allt för uppenbart. Pusseldeckare, så var det på den tiden och det är så bra så!

Biografin om Suzanne Brögger

Se - där borta på andra sidan är Suzanne B  ;-)

Louise Zeuthen blev till frågad av Suzanne Brögger om hon ville skriva hennes biografi. Ett intelligent val, men så är hon ju just det, Suzanne Brögger. Intelligent. Och modig. Biografin omfattar de första 40 åren, dvs den tid hon gjorde sitt liv/fiktiva liv offentligt. Och sig själv/sin persona till
kultfigur. Dessa år sammanfaller till stor del med den långvariga brevväxlingen med hennes ungdomsförälskelse den franske diplomaten Philippe Baude.

 Massor av brev, ångande av sex. Han predikade fri kärlek, minsann och den här idén köpte Suzanne B - kanske. Det är komiskt att efter att ha läst alla dessa dyrkande brev få se bilder av Baude. En i mina ögon om inte ful, så åtminstone oansenlig, liten karl. Men han var hennes mentor, inte bara på det sexuella området och det är inte konstigt att hon valde sexlivet/äktenskapet/frigörelsen som område för sina litterära attacker. Så låg ämnet ju väl i tiden också. Lika komiskt är hennes uttalande att hon faktiskt aldrig varit särskilt intresserad av sex. Det kan ju faktiskt till och med vara sant :-)
Louise Zeuthen fick tillgång till alla Bröggers dagböcker och brev. Ett generöst och hederligt erbjudande. Inte många som gjort efter. Boken heter Kruka. Här håller jag inte med. Inte ens vad gäller den danska betydelsen - affekterad - jo, det får jag ju gå med på, men att man skulle kunna fylla den/ henne med vad som helst - nej, inte ett ögonblick jag tror på det. Den svenska betydelsen är feg. Och feg är det sista Suzanne Brögger har varit. Hon betalade ett högt pris för sitt fiktivt biografiska författarskap. Fyller 71 i år, fortfarande stilig :-) Läs boken, den är intressant. Ställer vår tids konstiga kändiskultur i klarare ljus.

PS: Älskar hennes hattar! Inte turbanerna, men hattarna        . . .

Den unga eliten och den gamla.

Har väntat så på Marie Lus Den unga eliten. Fick hem den från biblioteket lagom till min födelsedag, så det kändes som en present. En annan slags fantasy än hennes Legend-trilogi. Förstås. Vi startar  i ett örike i ett slags medeltid. Tankarna går till Ursula Le Guins Övärld, och det är verkligen ett gott betyg. En ständigt pågående karneval i Venedig, lite X-men också, men inte lika inriktat mot filmindustrin. Heder åt Marie Lu! Tyckte bättre om Legend, som hade mer originalitet, men det är oerhört svårt att  överträffa en så lysande inledning på författarkarriären. Ser fram emot nästa bok, då skall jag läsa om den här så jag får sammanhang. Och kanske skall jag försöka hitta Le Guins Övärld också, förtjänar en omläsning.

Bilderna är från min strand.

Läser nu en biografi om Suzanne Brögger. Från den ena ytterligheten till den andra alltså. Arma människa, vilken uppväxt! Läste en bok av henne när det så att säga begav sig. Kan ha varit Fräls oss ifrån kärleken. Minns vagt att jag tyckte hon var osäker, hysterisk och självdestruktiv men mycket modig. Läste  - evigheter senare - Jadekatten. Den tyckte jag om. Den var underhållande och hade stil, så vitt jag minns. Berättar mer om biografin när jag bildat mig en uppfattning. Just nu är det erotiska kärleksbrev sida upp och sida ner. Hade säkert uppskattat detta bättre i yngre dagar, nu är det påfrestande tjatigt. Men teckningarna är roliga!

Rosor. Och Barbara Vine.

Vilket rosenår vi har! Aldrig har våra rosor varit så vackra. Blommar rikligt och länge och vi har massor av olika sorter. Översta bilden är en klängros - Flammentanz heter den och vi har fyra, fem buskar. Tillräckligt för att fylla alla vaser jag äger :-)

Fick med mig en Barbara Vine från biblioteket häromdagen. Pseudonym för Ruth Rendell vars deckare jag aldrig riktigt fastnat för. Lögnernas labyrint hette boken och jag föll fullständigt för först och främst berättarstilen och

personbeskrivningarna men inte minst för labyrinten. Ett bibliotek utformat som en labyrint! Bara tänk! Som gjort för mig, hade aldrig haft något behov av att hitta ut.
Snabbt tillbaka till biblioteket där jag hittade Astas bok. Underbart skickligt berättad historia. Sublimt rolig på sina ställen. Om en danska som flyttar till England och hatar det. Hon hatar sin man också. Sina barn är hon heller inte så förtjust i, utom möjligen ett av dem. Men hon är på gott humör! Barbara Vine skriver psykologiska - kanske inte thrillers - men spännande romaner, gärna kring ett brott. Ruth Rendell skriver psykologiska deckare.  Berättartekniskt är hon snudd på genial.
Läser nu Svavelbröllop. Däremellan fick jag tag på Ödestiger vändning och kom plötsligt på varför jag inte gillade Ruth Rendells deckare. Här är människor som man inte kan sympatisera med och en och annan så obehagligt dum så jag har svårt att tro att de finns. Och om de finns så vill jag inte slösa min dyrbara tid på dem, ens i fiktionen. Slog alltså ihop boken och gick vidare till nästa.

Nedersta rosen är en Peace-ros. Här nyutslagen. Med tiden blir den som grädde!

Fler bilder från Wanås. Och om barnmorskorna

Bara några bilder till. Här är Yoko Onos Önsketräd. Komplett med litet bord och lappar som man kan skriva på och hänga upp. Skrev ingen. Önskar mig faktiskt ingenting. En fantastisk insikt och en sådan lyckosam situation att befinna sig i.

Blir inte klok på vem som gjort den färgglada hästen, men den har stått i sin hage ganska länge nu.


Har trillat dit något så fullständigt på den fina serien om Barnmorskorna från East End. Inser att jag sett säsong 3 på tv, köpt säsong 1 (snart sett klart, kan helt enkelt inte behärska mig :-)) MEN SÄSONG 2 DÅ!!!!! Verkar helt omöjligt att få tag på. Och då har jag ändå lyckats snoka reda på att det finns en säsong 4 och att säsong 5 spelas in nästa år.
Trots att Nurse Lee absolut verkade tacka för sig och gå vidare i sista avsnittet av tredje säsongen. Så glad att hon då förhoppningsvis kommer tillbaka. Eller det gör hon kanske inte?

Mer från Wanås

Har några bilder till jag gärna vill visa: Gamla suggan mellan träden av Hannelie Coetzee som utgår från foto när hon gör sina verk. Ni ser väl pixlarna? :-) Kul grej är att när du kommer för nära försvinner den gamla suggan och du har bara en stor vedstapel.

Promenaden i slottsparken är vacker även konstverken förutan. Man utrustas med karta med samtliga verk utsatta, men för mig förtar det nöjet att pricka av på den. Vi går runt och låter oss bli överraskade. Nu har jag ju varit på besök i parken ganska många gånger förstås, så jag hittar ju ganska bra.

Nedersta bilden är en gammal favorit, Pål Svenssons Sprungen ur. Så fantasieggande och så hantverksskickligt! Fotograferar den varje gång :-)







Läser vidare om Leonard Cohen. Författaren har inte haft tillgång till artisten själv, utan läst intervjuer och intervjuat studiomusiker och andra. Tycket först det var en stor begränsning, men är inte lika säker längre. Dessutom skriver

Anthony Reynolds bra. Stundtals  t o m inspirerat.

Wanås

Besökte Wanås fantastiska skulpturpark igår. Hamlet var med, hans ordinarie hunddagis Ugglebo har semesterstängt. Han uppförde sig dock -  mot all förmodan - EXEMPLARISKT! För att vara Hamlet. Dvs han bet ingen och skällde bara lite grann. Dessutom var han förhållandevis tyst i bilen. Minns med fasa hans första bilresa till Österlen. Han tjöt hela vägen från Sveriges västkust till östkusten och det är långt. Åtminstone kändes det långt.
Alla besök i Wanås är underbara, åtminstone om vädret är gynnsamt och igår var det perfekt. Sol, men inte för varmt.Vi startade med väldigt god lunch hos Fredholms på Wanås. Jag fick visserligen inte det jag hade beställt, men jag är inte petig och det är nog den godaste paj - champinjoner och torkade tomater med rökt lax - jag ätit.
Så ger man sig ut på skulpturjakt i parken. Här är några godbitar vi hittade: Överst Mary Sibandes Let slip the dogs of war OBS att helveteshundana inte jagar henne, de är hennes kumpaner! Ett underbart väl placerat verk, sluttningen är brantare än fotot anger. Nu är de flesta verken skapade för sin plats, men ibland blir det så där extra perfekt.

Bild till vänster: har tyvärr inte helt koll på konstnären, men det bör vara
 Jakob Dahlgrens Primary Structure. Minimalistiskt formspråk och en färgglädjande uppenbarelse ute i skogen.


Måste ta med Nandipha Mntambos Enticed Contemplation också, ett verk som verkligen ger en omslutande, skyddande, meditativ känsla. Så vackert!
Har förstås fler bilder, men de kommer en annan dag.

Läser Anthony Reynolds biografi om Leonard Cohen. Jodå, det är roligt! Återkommer om detta.

Finbesök och avundsjuka

 

Minsta barnbarnet har varit på besök. Väldigt trevligt! Tror Skrea strand var till belåtenhet. Vilar nu öronen. Nej det är inte det rara lilla barnet, fast han kan han också. Det är Hamlet. Han skäller rätt mycket i redan vanliga fall.  När lille Vincent
dyker upp blir det lite för mycket pjoller med honom och alldeles för lite pjoller med Hamlet. Detta tycker Hamlet är DUMT och ORÄTTVIST och skäller upprört i protest. I stort sett hela tiden. Pust!

Har hunnit läsa en hel del sedan sist. Marie Lus Urban fantasy - Young adult-serie Legend, Prodigy, Champion sticker ut som lysande i sin genre. Mycket välskrivet, Marie Lu behärskar skrivandets teknik alldeles utomordentligt. Ingen kan växla berättare så elegant och så perfekt på rätt ställe som hon. Bra (och stundtals väldigt rolig) idé dessutom. Nu finns den första boken i hennes nya serie utgiven på svenska: Den unga eliten. Bara måste läsas!



 

Vill gärna puffa lite för mina tv-serier. Just nu Tyst vittne på tv4. Måste se den på dagtid, annars drömmer jag mardrömmar. Väldigt otäck på ett subtilare plan. Den tillsynes normala mördaren mitt ibland oss. Brr!Ett fall för Vera. SVT1. Har svårt för huvudkaraktären här, men bra story och välgjord. Skickligt foto.
Barnmorskan i East End. SVT1. Såå rart! Får tårar i ögonen varje gång.
Father Brown. Kanal 8. En verklig favorit. Oftast ett moraliskt dilemma förutom det obligatoriska mordet. Karaktären skapad av G.  K. Chesterton som jag skrivit om tidigare. Denne var minst lika underhållande som sin karaktär. Leta i bloggen!
Dessutom: Grannars växter. Önskar jag hade en själv.

Badar Hamlet

Måste ha regnat i natt, Hamlet kom in efter morgonturen med jordiga tassar och dito mage. Förpassades alltså till badkaret för schamponering. Hade nyss inhandlat en ny sorts schampo med lavendeldoft som jag gärna ville prova. Hamlet gillar att bada, främst frotteringen efteråt. Det gör inte jag. Tungt jobb, faktiskt. Lyfte - mycket nöjd med mig själv och hunden - ur honom ur badkaret. Varvid han sprang rakt ut i närmaste rabatt. Hade glömt stänga dörren till trädgården. Suck . . .  badkaret igen. Men han luktar underbart!

Läser min sista Elly Griffiths. Deckarhistorierna är bra, men det bästa är att böckerna är roliga och det mest underhållande är den genom böckerna löpande historian om Ruths liv och leverne. Universitetsmiljö, förstås, jag gillar ju det.

Så sympatiskt och lagom excentriskt alltsammans. Är särskilt förtjust i druiden  Cathbad.

Har dessutom trillat dit m a p finsk lakrits. OERHÖRT svår att motstå. Söt lakrits med olika fruktsmaker. Åt mig igenom två och en halv påse innan jag insåg att de gula inte var med citronsmak utan med banan-.

Ett år

Tänk att det bara är ett år sedan lille Vincent kom till världen. Känns som om han alltid funnits :-) Har varit på kalas. Tack föräldrarna! Och tack Maja och Ranko som körde mig till stationen. Var ändå löjligt trött när jag kom hem!

Har härliga dagar med att växelläsa flickböcker från min barndom (Merri Viks Lotta-serie) och mina nyinköpta Elly Griffiths. Emellertid verkar jag ha gått på en nit beträffande Elly Griffiths utmärkta deckare med den något excentriska arkeologen Ruth Galloway i huvudrollen. Har antagligen läst alla tre jag köpte!! (En lång rad svordomar här!) Men eftersom jag läste dem på originalspråk, det fanns inga översättningar, kände jag inte igen titlarna och blev så glad att det fanns så många jag inte läst. Det är verkligen tur att böckerna är så bra, de tål att läsas om. Men det var inte vad jag hade tänkt.

Köper nu upp Merri Viks Lotta-böcker via alla möjliga kanaler. Flickböcker från min i dimmor höljda barndom som jag till en början köpte på second hand m a p barnbarn nr 2. Och började läsa för att se så jag inte gav bort  skräp (läs: konstiga medeltida värderingar) Är nu helt fast! Nej, de är inte jättebra, men tillräckligt underhållande och nu vill jag verkligen veta hur det går!

Har inte tagit en enda vettig bild på evigheter. Rotar i arkivet, ni får ha överseende ;-)

Katten också! Det regnar inte

Men . . .
Gör nu paus i ogräsrensandet. Det när naturligtvis inte färdigrensat, det är det aldrig, men min rygg är helt färdig. Vill i sammanhanget, ogräs, alltså, tala om det olämpliga i att sätta ormbunkar i en rabatt. Har nämnt det förut, men det tål att upprepas: SÄTT INTE ORMBUNKAR I RABATTEN! De sprider sig nämligen precis överallt där de får plats. Och de har oändliga rötter, som man helt enkelt inte får upp hela. Hade varit fint om förre husägaren Sune hade vetat det. Det gjorde han inte. Det var därför han hade trädgårdsmästare. Denna sades emellertid upp några år innan vi tog över och Sune, rar och trevlig förövrigt, hann ställa till en hel del.

Läser mellan ogräsrensandet. Har just köpt tre deckare av Elly Griffiths om min favoritarkeolog Ruth Galloway, excentrisk och rolig. Inser att jag läst den första (egentligen nr3) men det gör inget, böckerna är tillräckligt bra för att läsa om.
Tänker sedan skynda mig iväg till biblioteket och låna Marie Lus fantasytrilogi varav jag bara läst de två första. Hon har kommit med två till, den sista en prequel. Marie Lu skriver utmärkt: Snygg, nästintill brilliant idé, bra språk, god personkarakterisering. Måtte böckerna finnas kvar när jag kommer!

Nej, nedersta bilden är inte nytagen. Men den är en favorit!