Ägnade mig igår åt att frossa i engelskt 1800-tal. Först Desperate Romantics om Prerafaeliterna, där passioner, svek och bedrägerier flödar i takt med färgerna på herrarnas dukar. Vi fick se tillblivelsen av Millais Ofelia, min och säkert många andras prerafaelitiska favorit. En vackrare drunkningsdöd har aldrig skådats. Nästa avsnitt lär komma på måndag.Så var det dags för ett återbesök i Cranford. Serien gjordes på Elizabeth Gaskells romaner, och nu har man gjort en sequel i två delar. Här är Dame Judy Dench en av huvudfigurerna, och allt hon gör är sevärt. Problematiken kretsar kring järnvägens vara eller icke vara. Är det en modefluga? Hur blir det med allt sot och damm? (En fullt berättigad fråga f.ö.) Ett nytt damhattsmode med skyddande slöjor blev snabbt populärt. För oss som sitter med facit i hand är det helt fantastiskt med resonemangen kring järnvägsresandet. Farten - var den skadlig för synnerverna? Vi talar här om svindlande hastigheter av 30-50 km/tim. Är det sant att landskapet flyttar sig och tåget står stilla? Mm, mm. Sista delen kommer nästa tisdag. Sevärd inte minst för de tidsenliga kläderna, de små spetsmössorna inte att förglömma.
Tillbaka här i 2010-talet fortsätter jag att badda ögonen - ett kletigt göra men nödvändigt. Imorgon skall jag till Göteborg och SIBA. Det visar sig att det fattas en del till min skrivare, så det var inte så konstigt att jag inte fick ihop det hela. Hoppas nu att SIBA är lika hjälpsamma som jag tror.
Bild: Ur en annan julkorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar