Urban fantasy

Höstruskigt väder här hos oss och jag tar tillfället i akt och läser Cassandra Clares urban fantasy-historia Stad av Skuggor. Utspelar sig i New York och är riktigt underhållande. Här vistas man bland skuggjägare och demoner, varulvar och vampyrer. Brooklyns Överbesvärjares katt heter Ordförande Mjau och bara det är ju värt en poäng.
Boken är filmatiserad. Naturligtvis är detta första boken i en serie om, så vitt jag kan se, sex böcker. Fem utgivna än så länge, den sjätte kommer nästa år. Kul, då har jag att läsa ett tag. Serien riktar sig till "unga vuxna" vad det nu kan vara. Får väl räkna mig som "ungdomlig vuxen" då ;-)  Återkommer möjligen i detta ämne, nu skall jag kolla en repris av Star Wars, del 3 på tv. Som om vi inte har hela serien på DVD.  Hej så länge!

Stormens skördar

Stormen knäckte all min kinesiska kärleksört. Här är resultatet:

Är snart klar med Tiden second hand av Svetlana Alexijevitj. Det här är historia, filosofi och litterärt nyskapande. Jag tror boken är den otäckaste jag läst, fantasydystopier inkluderade. I Fantasyn finns det goda att sträva mot och strida för, här finns ingenting, inte ens en strimma av hopp. Historierna sträcker sig från Stalinitiden tills idag och aldrig någonsin har det varit lätt att leva, varken i Sovjet eller Ryssland. "Stackars den som föddes i Sovjet och skall leva i Ryssland". I den frasen innefattas inte bara det hårda livet under båda epokerna utan också den idealism Sovjetmänniskorna uppfostrades till och som nu förhånas. Svetlana Alexijevitj låter alla komma till tals - offer och bödlar, rika och fattiga, ryssar och människor från de forna Sovjetrepublikerna. Vet inte vad eller vilka som är/har det värst. Jag har bara några sidor kvar och jag blir glad när jag kan lägga den här boken ifrån mig. Allt är inte nattsvart, här finns berättelser om kärlek, genorositet, idealitet också, annars skulle man nog inte orka igenom. Och det skulle heller inte vara sant. Det är viktig litteratur, man bör läsa den, men det är en bok man liksom får ta sats för att ta itu med. Min beundran för Svetlana Alexijevitj är nu större än någonsin, och då var jag imponerad redan innan. Min tro på politiska system och teorier som förr var noll, ligger nu långt ner på minusskalan. Sunt förnuft, medkännande och kärlek - det är vad jag tror på.

Kärleksörten är till alla

Efter stormen

Frukosterade på Varbergs kurortshotell i morse, i deras vackra jugendmatsal. Väldigt trevligt och på frukostpromenaden längs stranden efteråt hittade vi en liten stenmursomgärdad hage med ett anslag som visste att berätta att Carl Larsson och hans familj bott någon sommar i en liten stuga där. Stugan var borta för länge sedan, med det är trevligt ändå - att få en erinran om denna konstnärsfamilj . "Välkommen, kära du! Till Carl Larsson och hans Fru" Underbart läge hade den lilla stugan, strax norr om Apelviken.

Bilden: Så här ser det inte ut längre. Beroende på stormen igår, det var säkert orkan i byarna. Det visslade i fönstren, det har jag aldrig hört förut och Käre Maken fick springa ut och säkra rutorna vid uteplatsen som skallrade oroväckande. Dock var ovädret över lika fort som det kom, men under en och en halv timma var det verkligen ruskigt. Sörjer de vackra lövverken. Det känns som om vintern kommit mycket närmare väldigt fort.

För er som gillar kläder lika mycket som jag kan jag tipsa om Miss Fisher på kanal 9. Fantastisk frossa i 20-talsmode. Miss Fisher hade tidsmässigt passat perfekt i Kurortshotellets matsal, men de andra gästerna hade nog blivit förvånade. VARFÖR klär vi oss så tråkigt nu för tiden? Hon är dessutom väldigt charmig. Och frigjord :-)

Det spökar!

Denna underbara varelse har gjort entré i vårt hem. Ett måste för var och en som läst Oscar Wildes Spöket på Canterville. Och alla Halloweenfirare, förstås. Inhandlad på ett fantastiskt ställe i Billdal som heter Ankis Hörna. Där kan man hitta nästan vad som helst! Tack Anki för att du sparade ett spöke till mig!
Spöket går på batteri och är väldigt känsligt för ljud. När man klappar i händerna tänds ett par blinkande röda ögon och spöket viftar lite på händerna och tjuter. Ganska högt tjuter spöket och detta gillar Hamlet. Så han skäller. Varvid spöket går igång igen. osv, osv i all oändlighet. Det är ganska roligt i början, men nu har vi bett spöket vara tyst. Och som väl är är det ett snällt spöke.

Blev igår grundlurad av Kanal 9. Det stod i programtablåerna att det skulle komma en ny säsong av Den unge kommissarie Morse och jag var fylld av förväntan. Och vad för jag se: Repris på första säsongen!!! Jag surar kollossalt. När jag nu kollar upp det hela verkar det inte finnas någon säsong 2. Väldigt synd, säsong 1 var riktigt bra, men inte så bra så jag vill se om den så här snart igen.

PS: Svetlana Alexijevitj är aktuell här i Sverige överallt just nu. Inte nog med den nya boken - eller kanske tack vare den - hon  har varit på Moderna Museet i Stockholm i helgen och DN har en stor artikel med henne idag. Dessutom var hon intervjuad i Kulturnyheterna i fredags. Jo, hon är värd all denna uppmärksamhet. Och kanske lite till.

Rönnbären

Det är ju möjligt att räven har rätt och att de är sura, men oj så vackra de är! Har haft en rönnbärsattack idag, här är resultatet: Just nu är jag lycklig så länge det är löv kvar på träden.

Läser fortfarande Alexijevitj om Tiden second hand. Alla dessa livsöden . . . Detta är viktig litteratur och jag är fortfarande både irriterad och förvånad över att hon inte fick Nobelpriset.

 Börjar få historiken klar för mig och det gör det lättare att hänga med. Boken ger också bränsle åt tankegångar kring vår egen bekväma men ideologiskt andefattiga tillvaro. Det är intressant hur ofta bokens intervjupersoner beskriver det som i våra västerländska media framställdes som en så påver och dyster tillvaro som en sådan lycklig tid. Det talas mycket om all litteratur som var så viktig och som alla läste och diskuterade och om en hjälpsamhet och en generositet människor emellan som åtminstone jag aldrig upplevt.

De översta bilderna; Två träd som står alldeles bredvid varandra, men som har helt olika färger. Nedersta bilden: Mitt favoritträd utanför biblioteket.  Bilderna är tagna idag, förstås.

Passar på . . . .

 . . .att lägga ut några höstbilder till, nu är det snart slut. Men ännu så läge håller värmen i sig. Har fikat ute idag, invirad i filt förstås.

Är så nöjd med mitt surdegsbröd, har fått till receptet enligt nedan:
Surdegsbasen kan göras på lite olika sätt, och det tar några dagar. Jag gjorde den på rågmjöl och rivet äpple, gå in på Kungsörnen och kolla proceduren.
Tar ca 1,5 dl surdegsbas, 0,6 dl vatten, 0,5 l rågmjöl, 1 l vetemjöl, 1 msk salt. Knådas med maskin (degkrokar och elvisp i mitt fall) i ca 5 min. Degen skall vara lös men inte kladdig. Täcker degen med plast och ställer degbunken ovanför kylskåpet, där är det lagom varmt. Jäses till dubbel storlek. Tar minst 6 timmar, åtminstone hos mig.

Tillsätter linfrön och solrosfrön, ca 3 dl av varje, kanske lite pumpafrön också. Tillsätter antingen rågmjöl eller vetemjöl och knådar ihop till 2 limpor. Man får tillsätta en hel del mjöl, annars flyter bröden ut och blir platta. Jäses 1 timma, jag sätter dem i ugnen med bara lampan tänd. Bakar dem i 250 grader i 15 min med en skål vatten , öppnar luckan för att släppa ut ångan och sänker värmen till 200 grader och bakar 15 min till. Låt svalna oövertäckta på galler. Ät och njut!

Varmt och blött

Så märklig höst. Idag är det varmt och lite småregnigt och jätteskönt väder att promenera i. Och färgrikedomen håller i sig. Så fantastiskt!
Läser Alexijevitj och inser att jag kan alldeles för lite nutidshistoria. Här gäller det att kolla upp händelser och personer och det får bli via nätet. Emellertid kan man ju inte lita på den information som ges  så det gäller att hitta olika källor. Och så får man dra sina egna slutsatser. Boken är fantastisk. Det är naturligtvis så att det som för någon är en befrielse är för någon annan ett stort svek. Åsikten
att ett livsideal förråtts för jeans och billig korv är framträdande. Men vem/vilka
 begick förräderiet/befrielsen? Här går åsikterna isär. Och här måste jag kolla. Och vad hände med valutan? Plötsligt räcker pensionerna inte till någonting och alla gamla människor är utfattiga. En verkligt brutal verklighet och det känns på något sätt inte så annorlunda mot att läsa dystopisk fantasy. Vilket  är verkligt skrämmande.

Ni har väl inte missat . . .

. . . . von Svenssons kläder? Ett underbart program på SVT med supercoola, begåvade, roliga och vackra Karin Winther? Kan ses på SVTPlay, som väl är. Hon och Niklas Källner (ett okänt kort för mig) undersöker varför vi klär oss som vi gör. De är underbart roliga båda två - särskilt när
de kryper i buskarna och spanar på en viss djurarts förberedande parningslek.
Har idag satt upp håret i Karin Winther-knut :-)
Bild: det är ju nästan otroligt, men bilden till vänster är tagen idag. Nyutslagna rosor 22 oktober!
Bilden nedan är också från idag, men mer höstlig. Massor av aroniabär. De finns i röd version också, väldigt sura - lämna dem åt fåglarna. Men de svarta bären kanske man skulle kunna göra något med. Förslagsvis marmelad.

Läser vidare i Svetlana Alexijevitjs Tiden second hand. Skall samla ihop mig och skriva mer om den, men behöver läsa in mig lite mer först.
Ha en fin dag allihopa! Vi ses!

Röster

Kära Vänner; vi har rusk och regn. Man kan inte ens kalla det hundväder  -  Hamlet vill heller inte ut. Det enda raka är att stanna inomhus och läsa böcker.
Och det gör jag. Läser, alltså. Svetlana Alexijevitjs Tiden second hand. Slutet för den röda människan. Hon har under flera år rest runt i sitt forna Sovjetunionen och gjort intervjuer. Här berättar hon om åren efter 1990 genom att låta vanliga människors röster höras   och låta dem tala om hur de upplevde Sovjetunionens fall. Besvikelser, förhoppningar, sorg, förundran och bestörtning. Alla dessa röster . . .
Detta är ett litterärt och historiskt storverk. Viktig litteratur, inte helt lättläst men med ett rikt och vackert språk.

Bild: Min dendrobium som så snällt blommar om.

Söndags

Hade planer på att ta en bild idag, med det regnar och då blir det inte som jag tänkt. Måtte löven hålla sig fast i sina grenar några dagar till, det är ett träd som blivit så där extra vackert rött.
Bilderna är från utställningen och från Kjell Engmans spanska, möjligen sydamerikanska tema. Föreställer mig att gitarrerna är spanska sådana. Och en underjordisk figur. Har nog lagt ut de flesta bilderna nu, åtminstone de bästa. Gör en specialsida med alla så småningom.


Idag firas släktens minsting. Grattis till Wilma som fyller 3 år. Vi åker till Göteborg med presenter till henne, min bästa nyponmarmelad till hennes mamma och surdegsbas till Kära Dottern som vill baka. Hon får ett bröd också, det sista brödbaket blev väldigt bra.

Andra världar

Långt från Kjell Engmans himlar och helveten i Lord Peter Wimsey-land. Här härskar trevligheten och förnuftet, bortsett från ett och annat mord som man nästan kan bortse ifrån. Vi möter familjen Wimsey i  krigstid. Lorden är förstås iväg på okänd ort för att medla i konflikter, Harriet har evakuerat sig från London ut på landsbygden med släktens alla barn. Det skrivs många brev i den här boken, det är en trevlig form för berättande.

Känner plötsligt att det skrivs för lite brev nu för tiden! Julbrev skulle man ju kunna tänka sig, till personer man inte har möjlighet att träffa så ofta. Tror faktiskt jag skall försöka. Via mailen, förstås.


Det blir en vilodag till för mig. Det här trötthetssyndromet är inte att leka med. För den som undrar hur det känns kan jag beskriva det som ont i kroppen och gröt i huvudet. Som influensa, ungefär. Nu är jag relativt lindrigt drabbad, alternativt har lärt mig att hantera sjukdomen. De finns dem som har det MYCKET värre och t o m måste sitta i rullstol. Tackar eventuellt berörda  gudar för att jag slipper detta.

Dagen har hittills ägnats åt att baka surdegsbröd. Kanske inte så väldigt GI men istället väldigt gott. Det blir god ost på gott surdegsbröd till vårt alltid lika försenade  11-kaffe som vi dricker vid ettiden.

Mer från underjorden

Eller var det kanske denna vår nivå? I vilket fall Kära Vänner; här är fler bilder från utställningen.

Vilar idag - jag har inget val - efter vad som för mig varit en hektisk men väldigt trevlig vecka.

Har slut på litteratur. Hade önskat orka cykla till biblioteket för att hämta Svetlana Alexijevitjs senaste bok Tiden second hand men det finns liksom inte på kartan. Får vänta tills Käre Maken kommer från Göteborg och kan köra mig. Tänker istället läsa om Jill Paton Walshs fortsättning på Dorothy Sayers Lord Peter Wimsey-deckare A Presumption of Death. Precis vad jag klarar av just nu.



Har avslutat Jan Guillous Mellan Rött och Svart. Och säga vad man vill om hans sätt att skriva men alltid lär sig något nytt som man inte hade en aning om innan. Och det är gott nog så. Är det någon jag litar på att han har ordning på sina fakta så är det denne man.

Tänker tillbringa resten av dagen i soffan med bok och kaffe. Hej på er!

Änglar och Demoner

Och en hel del annat. Bilder från Kjell Engmans multimediautställning i


bergrummet i Stenungsund.

Måste berätta att förutsättningarna för att få bildkvalitet är urusla; Väldigt svårt att ta bilder i ett så mörkt rum. Dessutom är liksom ingenting stilla; det blinkar och rör sig överallt. En upplevelse för flera sinnen, men svår att förmedla i bild.
Angel City kallar Kjell Engman sin utställning. Den kretsar kring ärkeängels Mikaels kamp mot draken och ormen och tanken att jorden är i ondskans våld sedan dess. Glaskonstnären har själv specialskrivit musik för utställningen - han är en mångsidig man och hans utställningar är helhetsupplevelser.


Nu måste jag säga att så mycket musik hörde jag inte, men utställningen lider mot sitt slut och så dags brukar det alltid bli lite oreda. Det fanns förtäring i bergrummet, det tycker jag var väl tänkt och absolut behövligt, kaffe och kanelbullar är aldrig fel.
Det kommer en specialsida med fler bilder från utställningen - vänta bara!

Smakprov

Har äntligen sett Kjell Engmans utställning i bergrummet i Stenungsund, Tack Eva för att du tog dig tid och hade energi! Bergrummet var fullt av färg och form. Skall försöka få till bilderna tills i morgon, här har ni ett smakprov så länge:

Introduktion till Modevetenskap

Var på lunchföreläsning på Rhösska idag. Den hölls av världens första doktor i modevetenskap: Philip Warkander. Visst har det skrivits om mode tidigare, men inte under ämnet Modevetenskap som är nytt inom den akademiska världen. Warkander säger att ämnet brukar kallas "Konstvetenskapens rika lillasyster" - rikt på forskningspengar från Hennes & Mauritz, litet i den akademiska sfären :-) Han pratade fort, Warkander och han hann med en hel del. Bl a att man kan studera socioekonomiska sammanhang i relation till mode. Nu är det inte så nytt för mig, jag läste dräkt- och interiörhistoria för några år sedan, så jag kan bara hålla med.

Philip Warkanders avhandling, This is all fake, this is all plastic, this is me – An ethnographic study of the interrelations between style, sexuality and gender in contemporary Stockholm är en etnografisk studie som undersöker samspelet mellan stil, sexualitet och kön i det samtida Stockholm. Några som är med i studien är bland annat konstnären Makode Linde och stylisten och kreatören Tommie X. Skulle gärna läsa hans avhandling, de få bilder han visade var helt underbara!

Nyanser

Så mycket våld! Är det verkligen så lockande? Har så svårt att förstå det. Shannons Drömgångare har hela tiden 50 nyanser av blåmärken och blir dessutom biten av vampyr.  Kära nån! Här samplas det vilt. Men bra! Särskilt filmen kommer att gå för fulla hus. Är själv i fel ålder och kan ju säga att det har jag varit ganska länge nu. Huvudpersonen förefaller mig som en trotsig 12-åring och hon skall ändå vara i 18-19 årsåldern. Mycket osäkert om jag läser nästa del, men rekommenderar glatt Shannon till yngre generationer.
Läser nu Jan Guillous Rött och Svart. Har är pedagogisk, det är han, och riktigt underhållande. Det är lysande detta med att visa skeendet ur ett tyskvänligt, icke-nazistiskt perspektiv.Vi är nu i Sverige/Tyskland under Andra Världskriget tillsammans med våra tre norska bröder. Familjens pengar har just placerats i fastigheter i Berlin och Dresden och familjens politiska åsikter täcker hela skalan.
Bild: En av våra få höstblommor. Har precis slagit ut.

Svart!

Dystopiskt värre och mer Oxford (där Shannon studerade litteratur), som har blivit ett slags fängelse, än London och en väldigt påhittig historia. Samantha Shannon har verkligen fantasi - en mörk och dyster sådan och hennes värld är svart, komplicerad och intrikat. Hör möjligen åldern till, åtminstone det svartsynta. Hon är 23-24 år så där. Målgruppen är definitivt yngre än undertecknad. Twilight.-åldern, skulle jag gissa på och boken är skickligt hopkommen. Liite platt tycker jag allt, men det tycker jag om Harry Potter också. Det är meningen att det skall bli en serie om 7 romaner, filmrättigheterna är redan sålda.

Bilden känns helt overklig efter min djupdykning i Samantha Shannons Drömgångare. Alldeles för färgglad och överdådig. Sätter in den som motvikt.

PS: Gårdagens kaka blev väldigt god. Originalreceptet finns under Kakor och Kakao. Den här gången tag jag hälften russin, hälften torkade tranbär, hälften hasselnötter och hälften valnötter. Fick mig dock att tänka på jul och apelsiner så nästa gång blir det rivet (zestat) apelsinskal i också.
Återgår nu till boken, med kaffe och en rejäl bit kaka till!

Drömmar

Idag har vi ännu en sådan där fantastisk höstdag. Man kan nästan inte tro att det är sant!
För vår del betyder det att Hamlet kommer ut på promenad (med mig) och att Käre Maken skall måla på huset. Så skall jag pillra lite med våra växter både inne och ute. Har dessutom planer på en sådan där engelsk fruktkaka som jag la ut recept på någon gång i juni. Gissningsvis runt den 15e. Russinen skall denna gång bytas mot torkade tranbär, som Käre Maken fraktat hem från Polen. Vi har ett kilo, tror jag. Det blir nog en vacker kaka.

Samantha Shannons Drömgångare verkar riktigt, riktigt bra. Det är en dystopisk men underhållande London-skildring. Hon är riktigt rolig. Min enda invändning är att det märkts att hon är så ung, det finns inte riktigt det djup jag skulle önska. Detta kommer emellertid tiden att ordna alldeles av sig själv och jag ser fram emot ett långt, produktivt och läsvärt författarskap. Har inte kommit så långt i denna hennes debutroman än men tänker ta den till morgonens andra kaffekopp

Måste visa er grannens rönnsumak också. NU förstår jag vitsen med rönnsumaken. Så oerhört vacker så här om hösten. Beundrar den varje gång jag går förbi.
Beklagar tråkig bild men jag får helt enkelt inte till någon bra vinkel.

Slutet

Vi har den vackraste höst jag upplevt på länge. Löven har
underbara färger, det finns massor av färgglada bär, det är lagom varmt och har ni sett - det slår ut nya nyponrosor. Får gärna vara fram till Lucia för min del.

Så tråkigt det är när bra böcker tar slut! Har nu läst ut Caoswar Saga och Faist fick till en elegant avslutning, förstås. Verkligt bra fantasy det här. Det är ju mindre hur det skall gå som hur det skall gå till som är kruxet inom fantasygenren och här är det roligt större delen av tiden. Väntar nu på nästa bok, det skall komma ut en ny Feist i november :-)

Nu skall jag börja med Samantha Shannons Drömgångare. Det är lite bökigt att gå från den ena fantasyvärlden till den andra, men det får gå. Kan vara nyttig motion för tankeverksamheten. Ser till min fasa att Samantha Shannon på baksidan av boken  jämställs med J.K. Rowlings. Hoppas verkligen inte det .Tycker Harry Potter-böckerna med fördel kunde kortats sådär 25- 50%. Hmm. Anar oråd.

HAIM

Jodå, faktiskt precis lika bra som kritikerna skriver. Kanske ändå lite bättre :-) Spännande musik det här och låtarna liksom växer efter hand.  Lutar lite åt experimentell konst av det mera melodiska slaget och det är ju kul. Nu är det ju så att jag har väldigt blandad musiksmak - med höga krav på kvalitet: Lyssnar bl a på Frank Zappa, Leonard Cohen, Alison Krause, Queen, Ulf Wakenius och nu då Haim, som passar mig väldigt bra. Måste berätta att jag har biljett till Zappa plays Zappa  på Svenska Mässan i Göteborg i november. Så kul det skall bli!

Väntar på Nobelpriset

Hoppas så på Svetlana Alexijevitj! Blir glad men förvånad om det blir Murakami. Bara det inte blir Joyce Carol Oates!
Svetlana Alexijevitj är en så klok och episk författare. Hon skriver om sitt forna hemland Sovjetunionen med förmåga att sätta allt i sitt sammanhang och så vitt jag förstår utan att hysteriskt välja sida åt något håll. Hennes artiklar i GöteborgsPosten är alltid läsvärda och inkännande och jag håller tummarna för henne.

Murakami är på tapeten varje år och jag älskar att läsa hans böcker,
men . . .  Han har inte den tyngden, tycker jag. Poetisk, dock!
Joyce Carol Oates har jag läst tre böcker av och tyckt lika illa om alla tre. Hon får fantastikt bra kritik för allt hon ger ut, fattar inte varför. Tycker att hon är urtråkig och hennes syn på världen är jag tacksam för att jag inte delar.
Alla tre ligger högt på bettinglistorna, men det kan ju bli en skräll!
Skall nu bänka mig framför tvn med kaffe och kanelbullar i väntan på Peter Engberg.

PS: Alice Munroe! Jaha.

"För att jag om natten drömmer om drakar . . . "

Det finns flera slags alver. Men det visste ni väl? Mina favoriter är de tystlåtna, vilda och argsinta Moredhelerna - Den Mörka Stigens Brödraskap. Men så har vi Eledhelerna - alver mer i Tolkiens anda. De bor i jättelika träd i skogen och jag föreställer mig stadens lövtäckta kupol ungefär som på bilden.

Käre Maken har kommit hem. Bilen är lagad, färgen är inköpt och han kom tvåa i Baltic Cup - en god prestation efter en halvdålig första dag.

Tv-tablåerna är så usla att man längtar efter repriserna på Midsomer Murders, trots att det blir tredje gången avsnitten visas. Det är ett märkligt faktum att ju fler kanaler man får, ju färre program finns det att se. En paradox. Så är det det här med reklamen, som gör att det ställs högre krav på programkvalitet för att man skall orka med avbrotten. Kan inte påstå att reklamkanalerna har högre kvalitet på sina program - det är det motsatta som råder. Plus naturligtvis alla repriser, Betyder att tablå-tv spelar ut sig själv, det blir via -Play man kommer att titta.

Rubriken är ett citat ur Magicians End, men det är inte riktigt sant för min del, åtminstone inte än. Beroende på att jag knappt sover -jag läser i stället :-)

Höstbilder

Det är liksom höstbilder det blir så här års.
Överst: Grannens träd som bildar så vackra och intrikata mönster. Och SÅ vackra färger! En favorit. Det är en lustfylld sysselsättning att fånga höstfärger på bild - i väntan på den bistra vintern.
Det blir bara bilder idag, är mitt inne i Magicians End och har varken tid eller lust för annat :-) Tveksamt om jag ens lagar mat, det blir morotssallad i bästa fall. Kan kaninerna - så kan jag.

Bilden till höger: Från samma grannes planteringar. Undra vad de tror jag håller på med när jag smyger runt bland deras buskar? Som i Midsomer Murders ungefär, men jag har hållit mig på utsidan. Hittills.

PS: Hans helighet Dalai Lama, som jag har på min Facebook, menar att målet med livet är att vara lycklig och tillfreds. Tja, då har jag lyckats ganska väl! Särskilt som idag, när jag har en bra bok som väntar och kaffet är klart.

Mer om Caoswar Saga

Det är dock långt ifrån kaos i berättelsen. Feist fantiserar ihop en tilltalande och något så när sammanhängande bild av universum (multipla universa?) med hjälp av Dantesiska helvetesnivåer, buddhistiska Nirvanan, grekiska gudaberättelser mm, mm. Tror inte han missat en enda religion, faktiskt. Och dessutom har han lagt till en hel del av egen produktion. Det här är fantasy av bästa märke och en ren njutning att läsa, och jag har fått en helt annan inställning till demoner nu :-) Till min bestörtning är jag redan inne på sista boken: Magicians End. Nåja, det är en tjock bok.

Såg Father Brown igår. Väldigt underhållande. Mark Williams som spelar den gode Fadern är väl mest känd från Harry Potter-filmerna där han spelar Arthur Wesley
Han flankeras av Lady Felicia Montague (Nancy Carrol från flera deckarserier, bl a Lewis), festglad och flirtig och med underbara kläder och Mrs McCarty (Sorcha Cusack, som bl a mycket annat spelat mamma till Brad Pitt i Snatch, henne som han ville köpa ny husvagn åt) Det är ordning och reda med Mrs McCarty vill jag lova, och  hon har bestämda åsikter om allt.

Väntade med fotograferandet igår, batteriet var slut och det skulle ju bli fint väder idag. Vilken bluff! Det är mulet och det blir inte så fina bilder då. Ni får dessvärre nöja er med gamla, tagna när vädergudarna var mera nådiga.

PS: Kan inte hitta något avsnitt av Midsomer Murders i tv-tablåerna. Måste vara något fel.

Gamla mord och nya

Älskar naturens höstfärger. Glad att grannarna har så rik mångfald i sina trädgårdar, vår är inte alls lika höstfin.

Det är så trista tv-tablåer och jag orkar inte leta på datorn så jag nöjer mig med gamla Midsomer Murders, och de går alltid i repris, någonstans, på någon kanal. De är åtminstone välspelade. Vi det här laget känns det som om de flesta engelska skådespelare är gamla bekanta, men jag kan inte namnen. Jo, det går förstås att ta reda på och min favorit i gårdagens episod The Glitch heter David Haig. För oss som älskar engelska mord är han en välbekant figur. Såg ett av mina absoluta favoritavsnitt förra veckan Secrets and Spies där Anna Massey förgyller serien som möjligen pensionerad chef för MI6. Helt underbar var hon!

Idag får jag lite variation: 19.00 i kanal 8 kommer min Father Brown, men efter det? Jodå - Midsomer Murders igen. Får se om jag härdar ut.

I annat fall lägger jag mig tidigt med Feist och Chaoswar Saga. Det är verkligen spännande och verkligen underbart väl påhittat och jag undrar så hur Feist skall få ihop intrigen. Vid det här laget verkar det nästan omöjligt, så som han har rört till det. Det blir svårt att motsvara mina vid det här laget högt uppdrivna förväntningar.  Han lyckas säkert :-)

Underbart höstrusk!

Jättehärligt promenadväder: Lagom fuktigt och grått, men inte kallt. Hamlet och jag har redan varit ute på promenad. Min väderapp varnar för regn i eftermiddag. Ibland har den ju faktiskt rätt.
Och när jag kom till affären doftade det oemotståndligt av kanelbullar. Hela affären var som indränkt av denna ljuvliga parfym. Inhandlade raskt dessa bakverk, varma från plåten. Har alltså firat Kanelbullens Dag lite post festum. Paradisiskt gott! Köpte kanske väl många, är nu VÄLDIGT mätt.

Läser att man skall modernisera Jane Austens verk och att bokförlaget Harper Collins gett uppdrag åt flera författare: Alexander McCall Smith (Damernas Detektivbyrå) skall omarbeta Emma och jämför uppdraget med att bli ombedd att äta en ask chokladpraliner :-) Joanna Trollopes version av Förnuft och känsla kommer ut denna månad och Val McDermids (serien om Carol Jordan och Tony Hill, bl a) tolkning av Northanger Abbey kommer nästa år. Blir säkert OLIDLIGT spännande! Vet inte riktigt vad jag tycker om omarbetning av klassiker. Behövs det? Ligger inte tjusningen lite i det ålderdomliga språket? Emellertid är den tidens (Jane Austen 1775-1818) litteratur - skall vi säga ordrik? - jämfört med våra dagars språkbruk. Det var dessutom meningen att man skulle läsa och läsa om och det gavs inte ut sådana floder av böcker som idag. Man kanske hade högre krav på kvalitet? ;-) Beträffande Jane Austens Emma har t o m jag, som ändå är van läsare, problem med pratigheten.
Rekommenderar i sammanhanget P. D. James När döden kom till Pemberley - en underbart väl genomförd pastisch, fortsättning på min personliga Austen-favorit Stolthet och fördom. Så rolig att läsa!
Bilder: Grannars häckar i höstprakt.

Åter i Fantasyns värld.

Och där trivs jag så bra! Särskilt i Feists Midkemia. I den avslutande Chaoswar saga roar han sig kungligt vill jag lova. Det här är riktigt bra! I första delen är det demonavsnitten som är verkligt bländande. Har sällan haft så roligt och slutknorren är helt underbar. I del två måste jag säga att Svartalverna är mina favoriter. Dvs det brödraskap alver som följer Den Mörka Stigen. Betyder att de är uppdelade i klaner och slåss sinsemellan som arga vildkatter.

Var i någon tidigare bok smått förälskad i Svartalven Gorath, en pliktmedveten alv med ett tungt uppdrag. Här har vi  hans son. Lika arg- och tungsint han. Feist gör sådär, dvs tar till nära släktingar när generationen innan har dött ut och han är förtjust i de rollfigurer han skapat. Det är han med all rätt -  det är jag också.

Hamlet och jag har varit ute på morgonpromenad och tagit höstbilder åt er: Varsågoda! Vi var tvungna att ge oss ut tidigare än jag egentligen har lust med, det skall bli molnigt och kanske till och med regn. Har nästan glömt hur det är.

PS: Beställer idag systrarna Haims debutalbum Days are gone Det jag hört låter helt underbart - melodiskt, Fleetwood Mac, Indie, 90-tals R & B.