Gamla deckare och nya spel

Läser en gammal Mårtensson-deckare jag hittade på biblioteket: Döden går på museum. Har kanske läst den förut, den är skriven på 70-talet, men det gör ingenting. Den är riktigt bra. Bättre intrig och mindre prat än i många senare, och mer omsorg om personkarakteriseringarna. Roligare också. Handlar om stöld av Erik XIVs kröningskrona. Det står att stölden var barock. Det kan den inte vara, Erik XIVs krona måste vara renässans. Ursäkta, jag kunde inte låta bli.

Omdömena ovan gäller även hans första deckare med Homan och Cleo i huvudrollerna: Helgeandsmordet. Delar Mårtenssons och hans alter ego Homans förtjustning för sent 1700-tal. Här frossar han ohämmat. När det gäller Mårtenssons deckare tycker jag bäst om de första och de senaste.

Annars är jag fullt sysselsatt med ett nytt dataspel: City of Wonder på Facebook och har egentligen inte tid att läsa. Skall just bygga Cirkus Maximus.

Bild: Mitt älsklingshus från slutet av 1700-talet: Axel Oxenstiernas palats i Gamla sta'n i Stockholm. Arkitekt Jean de la Vallée. Det här är barock!