Från morgonpromenaden. Huliganen och jag har varit ute och motionerat varandra.L.E. Modesitts fantasy om Särlandet är riktigt bra, när jag efter 250 s äntligen kom in i den. Får skylla mig själv lite, trodde berättelserna var mer fristående. Språket är åt det poetiska hållet, magin bygger på ordning och kaos, det är ju bra tänkt. Skall till biblioteket och låna fortsättningen.
Kost- och dietavdelningen fungerar inte riktigt lika bra som det var tänkt. Måste säga att jag tycker att det blir svårare med tilltagande ålder. Det går åt rätt håll, men bara med några futtiga hekton. Man måste nog dessvärre röra på sig också. Inte riktigt min avdelning, men idag lyckades vi komma ut en sväng, Huliganen och jag. Det blev strandpromenad, se bild. Att gå promenad med Huliganen har sina sidor. På väg "dit" - och det spelar ingen roll vart, är han fullkomlig gräslig och gör skäl för sitt namn. Han skäller hysteriskt på allt och alla och drar och sliter i kopplet, och han är väldigt stark för att vara så liten! På väg "hem" förvandlas han till en liten ängel, går fot så elegant och lägger inte ens märke till folk (bilar, bussar, cyklar osv) vi möter. Hemlängtan, kanske. Han kanske inte tycker om att gå ut? Men varför är han då så lycklig när man säger det magiska ordet "promenad"? Jag fattar ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar