Brrr, va' kallt det är!

AAAARRGGHHH!!! Skrivareländet vill inte gå igång! Har slitit halva dagen. Detta anade jag redan innan, det är därför jag skjutit upp denna prövning, och rätt hade jag! Nu ger jag upp för dagen och tar nya tag imorgon.
Läser istället vidare om Richards bravader. Minns varenda låt han talar om, inte alla bluesartisterna, dock, men några. Måste nog köpa några Stones-CD, så jag får höra låtarna igen.
Bild: Husse och Hamlet i Heberg. Precis lika kallt som det ser ut. Heberg ligger mellan Falkenberg och Halmstad, har en fin liten strand. Vi var där på kort visit igår, vackert är där men det är nog trevligare under sommaren.

Måndagsförvirring och adventsstämning

Bild från vårt adventsfina kök. Har ett anfall av "före jul romantik" Älskar advent med alla ljus, glögg, pepparkakor, (har redan ätit för många), julklappsplaner och pyssel. Vi har till och med lite snö på marken som lyser upp.
Käre Maken är hemma idag. Han brukar spela golf på måndagar, så jag känner mig alldeles förvirrad. Vi har storstilade planer för dagen som inkluderar hundpromenad i Heberg och inköp av hallampa. Mossa till hyacinter och adventsljusstakar vore också bra. Finns inte på ICA och en ynklig liten grå mosstuss kostade 35:- i blomsteraffären. Utfärden får göras i Vedervärdiga Volvon, Gula Faran som syns till vänster i bild, saknar fläkt, är inte besiktigad och är följaktligen avställd. Ingen vinterbil, detta. Har också planer på mer lussekttsbakande, en av plåtarna blev lite väl solbränd i lördags.
Önska mig lycka till med installationen, det behövs!

1:a advent och ett ruskigt efterkrigs-London

Richardsbiografin är lysande hittills. Barndomsskildringen växlar mellan helvetet och paradiset, med ett underbart fantasifullt språk, inlevelsefullt och fullkomligt osentimentalt. Jag är imponerad. Med tanke på denne mans drogförbrukning genom åren är det förunderligt redan att han fortfarande står upp, över huvud taget minns någonting och ännu mer att han kan berätta med analytisk skärpa och insikt. LÄS DEN!
Något som inte är lika imponerande är Webbverktygens förmåga att räkna. Nu har räkneverket hängt sig igen. Det är inte första gången, men nu struntar jag i det och låter det vara kvar. Det går kanske igång så småningom igen . . .
Hann nästan allt igår, utom skrivarinstallationen, förstås. Advent betyder för vår del, utom alla hyacinter, julrosor och adventsljus, att huset städas ordentligt. Ett rum i taget. Sker alltså en gång om året, antingen det behövs eller inte. Igår avhyste vi en större spindel med nät som bosatt sig bakom soffan. Tur att den inte kilade ut för att hälsa på Kära Dottern när hon var här sist. Hon uppskattar inte dessa våra mångbenta vänner. Till städandet hör också att Huliganen julbad. Skjuter på detta, badandet går väl an - men torkandet!! Han tror att han kan springa sig torr. Sker i full galopp runt i huset. Han har god kondition och kan hålla på länge. Aktsam om möblerna är han inte. Påminner om en tornado, och är precis lika svårstoppad.
Bild: Samma nejlikor som igår, bara mer närgånget. Har gripits av lite för tidig passion för julrött.

Keith är här!

Fick Keith Richards biografi redan igår. Livet, heter den, och vilket liv sedan! Fantastisk läsning. Han hycklar inte precis. Ångrar redan att jag inte tog det engelska originalet, förstår verkligen översättningsproblemen. När jag växte upp, i en fjärran svunnen tid, gillade man antingen Rolling Stones ELLER Beatles, inte både och. En väldigt konstig inställning. För min del var det Stones som lyste upp i mörkret, Beatles har jag lärt mig uppskatta senare. Det är något så underbart med skränandet och raspandet i den Stoneska ljudvärlden, stämmer bättre överens med mig.

Irriterande nog kan jag inte sätta mig i soffan med boken hela dagen som jag så gärna skulle vilja. Här måste tvättas, städas, adventpyntas, startas skrivare och bakas lussekatter. I nu nämnd ordning. Samtidigt som det är längdskidåkning på tv. Kommer naturligtvis inte att funka, vilken tur att jag är så bra på att skjuta upp saker!

Det blev inga astrar, det blev nejlikor istället, och så några konstiga bär som jag inte vet vad de heter. Visst ser det julaktigt ut?

Önskelistan växer . . .

Har hittat ännu en bok jag vill läsa: John Le Carrés Vår egen förrädare. Han är lysande för det mesta. Rekommenderar hans The Constant Gardener för den som vill få sina misstankar om läkemedelsindustrin bekräftade.
För övrigt innehåller önskelistan en smal, liten plattång, en hylla från Svenssons i Lammhult och en snygg klänning, inte svart. Har redan en 3-4 stycken svarta och det räcker. Nöjer mig med en grå, bara inte svart. En svart, eller möjligen grå , eller kanske vit? pillerburksmössa vore också trevligt. Har visserligen en brunröd ganska fin, men den trillar ner över ögonen om man puffar på den. Är begåvad med alltför litet (men väldigt innehållsrikt!) huvud, och har följaktligen ett ständigt mössproblem.
Kastar nu blickar på skrivareländet och funderar på att åtminstone packa upp den. Gör nog frukost och läser en stund istället.
En fin fredag önskas er alla!
Bild: Ros i repris. Skall idag till blomsteraffären. Det blir nog asterbilder här snart.

På önskelistan

Har nu tre böcker jag vill läsa: Keith Richards biografi Livet (redan beställd på Bokus), Den röda grevinnan, Yvonne Hirdmans Augustprisbelönade biografi om sin mamma, och Sigrid Combüchens lika Augustprisbelönade Spill. I nu nämnd ordning. Richardsbiografin får bra kritik, men påstås vara dåligt översatt. Min erfarenhet av "färgstark" engelska är dock den att det gränsar till det obegripliga så jag väljer ändå den svenska versionen. Hirdmans bok ville jag läsa redan när den kom ut, men glömde bort den. Nu skall det ske! Dessa böcker finns nu att köpa via bokklubbar, i fackhandel och på nätet. Det som retar mig är bokklubbarnas priser som, trots att de säljer massor av samma bok och borde kunna pressa priserna, ändå är dyrare än Bokus. Där man dessutom kan välja gratis leverans genom att vänta ett par dagar. Fördelen med bokklubbarna är att man får tips och kan läsa om nyutkomna böcker. Alla recenseras inte i dagspressen.
Pepparkaksprovningen går vidare. Avsmakar nu Annas med mandel. Kan möjligen vara bäst hittills. De är tunna och fina, Annas pepparkakor. Den här pepparkaksprovningsidén är inte särskilt bra för oss som måste tänka på kolhydraterna. Det blir ganska många avsmakningar, och man måste ju jämföra innan man bestämt sig . . . Och sedan måste man ju jämföra igen . . .
Följetången om skrivaren/faxen/scannern: Är nu inburen från hallen till biblioteket (ca 2 m). Fortfarande inte ur sin förpackning.
Bild: Detalj från Pål Svenssons vackra dörrar, Konstmuséets entré.

Fond och Calle

Här tillbringade jag gårdagens lunch, med fantastisk mat och jättetrevligt sällskap. Fond är ett av mina absoluta favorittillhåll i tillvaron. Stefan Karlsson lyckas förvandla husmanskost till kulinarisk upplevelse i den högre skolan. Bergtunga är väl knappast husmanskost, men god var den. Restaurangens läge på Konstmuséets vänstersida är heller inte fel. Arkitekt är Hans Trädgårdh, inredningen sparsmakad och modernistisk, trä och naturfärger. Detta är en glasbubbla som pryder sin plats och som är väldigt trevlig att sitta i.
Hann också se Sophie Calle på Konstmuséet. En rolig, tänkvärd och intressant utställning, gå och se den! Mera retrospekt än hennes stora utställning på Louisiana. Verket "Ta hand om dig" är inte med, av platsbrist, gissar jag. Lite synd, det är en höjdare!
Skrivaren/faxen/scannern är fortfarande inte installerad. Den står i hallen och blänger surt på mig. Idag har jag inte lust. Men det kommer en ny fin, dag i morgon!
Bilder: Jo, det är snö. I Göteborg! Vart är världen på väg med oss? Eller kanske snarare vi med den?

Nybadat!

När jag vaknar på morgonen, även om det är alldeles för tidigt för att gå upp, så är KAFFE min första tanke. Jag kan riktigt känna doften. Har nu en stor kopp bredvid mig, önskar jag kunde bjuda!
Orkidéerna är nu nybadade och fina. Har inte begripit hur man ska kunna ge orkidéerna gödning. Badkaret visade sg vara lösningen. Har ganska många, en 10 stycken sådär. Orkidéer alltså, inte badkar. Placerade allihop i badkaret, fyllde vatten till krukkanten och hällde i rejält med orkidégödning. Lät dem bada några timmar, och jag svär att de såg tacksamma ut när jag hämtade upp dem. Fattar inte hur de kan blomma så länge, vi har haft blommande orkidéer sedan i påskas, och nu kommer det nya skott på flera av dem. Lagom till jul lär det bli blommor.
Läser vidare på McKillips Stjärnbäraren. Det känns som om hon hittat på efter hand, det blir mest planlöst irrande och nödlösningar. Nix, detta är inte bra. Enda orsaken till att jag läser vidare är att annars måste jag börja koppla in skrivaren. Jag fasar för detta och laddar med mera kaffe.

Grattis Leonie

Idag har vi varit på barnkalas, Leonie, den lilla godingen här till höger fyller 4 år. Väldigt god lunch, tack Åsa och Rafael!

Vi har också äntligen köpt en skrivare. Efter åratal av brist på beslut hade jag äntligen bestämt mig för en svart/vit laserskrivare. Är nu lyckliga ägare till en kombinerad skrivare/kopiator/scanner med bläckpatroner. Kalaset gick på mer än dubbelt så mycket som planerat. Måste trots det rikta ett TACK till SIBAS vänliga och kunniga personal, har alltid fått det bästa bemötande där. Nu skall underverket "bara" installeras. Detta blir morgondagens uppgift. Får gå och lägga mig tidigt så jag orkar. Läsa bruksanvisningar är INTE min favoritsysselsättning. Och var får man tag på matt fotopapper? Men det skall bli väldigt roligt att kunna köra ut bilder, det får jag medge. Dvs om jag lyckas få allt att fungera. Håll tummarna för mig, det kommer att behövas!

Snö

Visst ser det julaktigt ut? Eller åtminstone advent . . .

Längtar redan efter att få julpynta, men det får inte ske förrän till 1:a advent. Någon ordning får det vara i detta hus. Det snöade i natt och det är vi ju inte bortskämda med. Och det ligger faktiskt kvar. Måste vara rent skrattretande för norrlänningar hur till oss vi blir här nere så fort det kommer några vita flingor.

Äntligen har Vinterstudion börjat, hurra! Jag gillar att ligga framför tv:n på förmiddagarna. Man får inte mycket gjort förstås, men det kan jag leva med. Roligt med Kalla och Hellner på så bra placeringar. Och så vackert det är med vinterlandskapet. Väldigt tacksam att jag kan sitta inomhus och titta så jag slipper frysa. Heder åt den tålmodiga publiken, fattar inte hur de härdar ut.

Re Stjärnbäraren: McKillip har en not i dedikationerna om att skilja mellan logik och elegans. Vill gärna påpeka att dessa begrepp inte är motsatser, snarare tvärt om, och att där logiken saknas heller inte finns så värst mycket elegans. Och att den bristande logiken gör dessutom gör berättelsen tröttsam. Tänker leta upp en ny fantasyförfattare. På måndag.

Kära läsare, ha en fin lördagkväll!

Pepparkaksdags?

Håller nu på att gå igenom alla pepparkakssorter för att smaka mig fram till vilka som är bäst. Provar idag Kung Oscars Välkryddade och Annas Kardemumma. Det finns nästan hur många sorter som helst så man kan hålla på och prova ganska länge. Kung Oscars är goda, lite smöriga i smaken, Annas Kardemumma är väldigt goda, men smakar inte riktigt pepparkaka. Egentligen tycker jag inte man skall äta pepparkakor förrän 1:a advent, men gör ett undantag i år. För att hinna prova alla sorter. Fler recensioner kommer efter hand.
McKillips Stjärnbäraren är bra, men svårläst, massor av namn att hålla reda på. Det finns visserligen ett namnregister, men ändå . . . Berättelsen är rörig, man får gå tillbaka ibland för att fatta vad som har hänt. Det den vinner på är det vackra språket, att man inte får tydliga förklaringar är både en styrka och en svaghet.

Fantasinamn och sparkar

Har just fått brev från Norrland. Min brevvännina (mail-?) har köpt en spark till sin 90-åriga mamma. Det tycker jag låter så underbart så jag bara måste förmedla detta. Tänk att åka spark när man är 90 år! Så härligt det låter. Minns sparkåkning från min barndom, då det faktiskt alltid var "riktiga" vintrar, till och med här på västkusten. Sedan dess har det blivit sämre med både sparkåkningen och vintrarna. Jo, förra året hade vi ju massor med snö förstås. Blir det snö i år igen (omöjligt! säger falkenbergsborna) skall jag försöka få tag i en spark. Tänk att åka spark till affären!

Det visade sig vara alldeles för roligt det här att hitta på namn. Kan faktiskt inte sluta, och skriver nu en lång lista. McKillip är inte jättebra på namn, de låter lite konstruerade. Tolkien var fantastisk, och hittade på hela språk. Nu var det ju hans ämne, förstås, men ändå. Ett vanligt trick är att ta till keltiska språk, eller att använda t ex engelskan och förvanska lite. Tror att man bör vara konsekvent för att få någon "trovärdighet" i sagan. Ligger Hassellunden i samma land som Norröarna? Den ligger i alla fall inte i Zimberia. Man kanske skall ta det land för land? Det gör Eddings i Belgariaden.

Väntar nu på Kära Dottern som är på väg med tåget. Blir en trevlig dag med mycket tedrickning, det här. Önskar er en fin dag också!

Bild: Till åminnelse av förra vintern. Vägen till stranden. Tagen från Strandvägen. :-)

Vatten

Det är ju vattnet som är Falkenbergs stora tillgång. Havet och stranden förstås, men också Ätran med promenadvägarna längs båda brinkar. Just nu med väldigt högt vattenstånd, det forsar rikliga vattenmängder ut i havet. Så underbart fascinerande att titta på.

Läser vidare på Patricia McKillips fantasy, men den är skriven långt tidigare och riktad, och skulle jag tro. till en yngre publik. Språket är inte lika poetiskt. Vår hjälte gåtmästaren har nu lidit skeppsbrott och tappat minnet. Funderar snart på att skriva fantasy själv. Det är en sorts konceptlitteratur det här. Man börjar med att rita en karta och hitta på namnen. Det låter ju roligt. Namn är viktiga, de anger tonen på något sätt. Är faktiskt svårt, försök själva får ni se!

Bilder: Nyanser av blått.

Höstblommor

Vi har ätit lunch på Grand Hotel idag. Måste säga att det låter flottare än det är. Men väldigt trevliga lunchdeltagare var det! Nämligen Käre Makens lekkamrater i golfklubben. En mer sympatisk samling är svårt att hitta. Och många var vi, en 40-50 stycken cirka. Och lax fick vi. Man får det i Falkenberg. Faktum är att man sällan får något annat. Men lax är ju gott! Falkenbergs Grand Hotel har ett fantastiskt läge vid Ätran, så imorgon kommer det vattenbilder! Om de blir bra, vill säga.
Lyckades också hinna en tur till biblioteket för att låna fler Patricia McKillip: Gåtmästaren - Stjärnbäraren från Hed, en vacker titel, inte sant? Tre delar är det, så jag känner mig väldigt nöjd.
Bild: Ser att Wojtan och jag valt samma motiv idag! Visst är det astrar?

Treskilling banco

Läser en gammal Mårtenson-deckare med ovanstående titel. Ingen Homan, det är ganska skönt, istället en ung ambassadör som alter ego och närmare kan det ju inte bli. Boken är skriven i gammal hederlig pusseldeckarstil, a la Maria Lang eller Helena Poloni med karta över byggnaderna i början. Utgiven -71, det är ett tag sedan, och allt andas, trots mord och ond bråd död, idyll och frid. Måste ha läst den för länge sedan men minns inte hur det går. Namn som Pyttan Brakh och Lennart Nipgren borde ju ha fastnat i minnet, men jag har bara en vag känsla av igenkännande. Mårtenson har en faiblesse för att skildra svenskt midsommarfirande i herrgårdsmiljö, vet inte hur många gånger detta fenomen dyker upp i hans deckare. En nostalgi som tydligen drabbar utomlands arbetande ambassadörer. Boken handlar om det berömda gula frimärket. Hade gärna hittat ett själv, men vet inte ens var jag skulle börja leta.
Hamlet hälsar att plommonkaka visserligen är gott, men kanska inte det bästa för hundar. De får väldigt ont i magen. Hans matte tycker att det kan han gott ha!
Bild: Gerbera, tror jag.

Huliganen härjar

Jodå, plommonkakan blev ganska bra, men kortlivad. Vi lämnade kaka på bordet och det var dumt. Huliganen såg sin chans och nu är det liksom ingen kaka kvar. Men vi lyckades få en bit var, Käre Maken och jag, Hamlets andel blev lite större än så. I det här huset gäller det att duka av när man går från bordet. Hamlet säger att det var mycket tjafs om den lilla kakan, att plommonen gott kunde varit lite mjukare och att om hundar inte blir bjudna har de vett på att förse sig själva.
PS: Söderling vann, Hurra! Och stort tack för lysande underhållning.

Tennissöndag och plommonkakor

Idag blir det spännande tennisfinal i Paribas Masters mellan Söderling och Monfils som oväntat kämpade sig till final. Tur för Söderling, som nog har större chans mot Monfils än mot Federer.
Är idag tvungen att göra plommonkaka. Inhandlade en korg plommon för ett tag sedan. De ser jättegoda ut i affären, men är inte riktigt mogna. Och de mognar inte så bra heller. När de äntligen är mjuka är de redan lite skrynkliga och ärligt talat smakar de inte så mycket. Har prövat både lila plommon och gulröda. Tror de här plommonen har plockats för tidigt och rest för länge. Skulle gärna vilja få tag på "riktiga" plommon, men var? Receptet på plommonkakan har jag redan lagt ut, finns alltså någonstans på bloggen.
Önskar annars att biblioteket hade söndagsöppet. Vill dit och låna fler av Patricia McKillips drömska, vackra historier. En lyrisk värld av magiker, väktare och besittare, där allt kan hända och sagan kommer till liv.
Har tänkt att kakan skall vara klar till tennisfinalen kl 15.00. Foto kommer om den blir snygg. Ni får nöja er med en bukett blommor så länge.
Önskar er en riktigt fin söndag, vi ses i morgon!

Lördagsäpplen

Helstekta äpplen är självklart en av Paradisets favoritdesserter: Kärna ur och skala äpplen, gärna syrliga helst inte för hård sort. Rör ihop 2 delar mandelmassa, 1 del smör och rejält med kanel. Jag tog en msk till 100 g smör, det var iallafall inte för mycket. Smöra formen, fyll äpplena och baka i 225 grader tills äpplena är mjuka. Olika tid för olika sorters äpplen. Mina var ganska mjuka och borde ha tagits efter ca 25 min. Serveras helst med hemgjord vaniljsås, men vaniljglass är inte så dumt det heller.
Efter lördagslunchen har vi kollat Söderlings slingrande väg mot final, nu spelar Federer och Monfils om den andra finalplatsen. Det är faktiskt jämnt. Käre Maken gjorde en heroisk uppoffring och gjorde paus i tennistittandet för mitt älskade Lark Rise to Candleford. Kommer inte att säga ett ord om att ett avsnitt av Midsomer Murders börjar kl 20.00 . . .

Fredagsfantasi

Fantiserar nu om att jag har gjort klart allt jag tänkt inför morgondagen. Vår Fars Dag har flytttats till lördagen och jag skall göra lunch. För att detta skall fungera måste jag förbereda en hel del. Tycker om att laga mat, så jag fattar inte vad jag åmar mig för. Det är väl så att jag hellre ligger i soffan och läser Patricia McKillips fantasyhistoria. Drömsk, vacker, sagobetonad. Det här är nog faktiskt lika mycket motion för hjärnvindlingarna som Slutet på mr Y, men på ett annat sätt. Det tar en stund innan man satt sig in i en ny värld med helt andra spelregler.
Måste nog lägga lite tid i köket i denna världen, hur verklig den är får filosoferna debattera om, men klart är att annars blir det ingen lunch idag och ingen imorgon heller. Planerar helstekta äpplen med vaniljsås till dessert imorgon, det kan man göra klart i förväg. Blir det bra lägger jag ut recept.
Fantiserar inte särskilt om att jag skall vinna första priset i konstlotteriet. Det är nämligen dagens bild. Den är väl fin, men inget jag drömmer om. Tar nog hellre hästen. I år igen. Fast då får jag vinna andrapriset. Det fantiserar jag litegrann om.

Slutet på mr Y

Har nu läst slut Slutet på mr Y. Det är en intressant bok Scarlett Thomas har skrivit. Det är ju ett omdöme man brukar ta till när man inte kan komma på något annat, men den här gången är det korrekt. Det är intressant att följa med i alla tankevirvlarna. Scarlett Thomas är förtjust i Heidegger och Derrida, knappast mina favoritfilosofer, men intressant är det. Derrida har jag stött på förut, läser man konstvetenskap möter man hans dekonstruktivism, en analysmetod jag undviker att använda. Heidegger är ny för mig, han sysslar med varat, "dasein", att vi kan ställa frågan om vår existens är beviset på att vi existerar (oerhört förenklat uttryckt). Boken är rolig, en sorts intelligent "Följa John"-lek. Också spännande, otäck och tankeväckande. Boken finns kvar som ett slag i magen när man avslutat den, särskilt inblicken i labbråttornas liv (inte att förblanda med gårdagens hjälteråttor som jag hoppas lever ett liv i lyx och överflöd) fastän hon gjort ett vackert, poetiskt slut. Tänker läsa mer av Scarlett Thomas, men inte riktigt än. Behöver nu lång, andlig semester i fantasyns värld.
Har ni sett Kanal 8s serie Svenska slott? Rekommenderas annars varmt. Lite tramsigt, men jätteroligt att äntligen få se denna kulturskatt på närmare håll. I veckan handlade det om Fullerö, mitt favoritslott från den kostvetenskapliga A-kursen. Ett grekiskt tempel byggt på svenska. Helt i trä och målat med falu rödfärg. Underbart elegant. Se själva: http://www.fullerosateri.se/. Programmet går tisdagar kl 21.00.
Bild: Från konstutlottningen. En god illustration till Slutet på mr Y.

Duktiga labbråttor

Bara måste få berätta om de duktiga labbråttorna som tränats att upptäcka TBC-bakterier. Råttorna tränas av en belgisk organisation (Apopos) och skickas på jobb i Östafrika. Det tar 10 min för en liten råtta att nosa sig fram bland 70 provrör och skrapa på dem som innehåller TBC-bakterier. Till sin hjälp har råttan en labbtekniker som antecknar. Projektet startade för tre år sedan och under den tiden har råttorna upptäckt över 1500 fall som laboratorierna missat. Antalet upptäckta sjukdomsfall har ökat med 40%.
Ett annat gäng råttor har tränats till minröjare. De har hittills röjt två miljoner kvadratmeter mark i Mocambique. Två råttor röjer på två timmar lika stort område som två mänskliga minröjare klarar på en dag. Råttorna går fortare att träna än hundar. Vågar inte berätta detta för Hamlet. "Råttor är intelligenta", säger Apopos grundare, "men de har ett imageproblem."
Såg ett inslag om detta i något vetenskapsprogram för ett tag sedan. Idag skriver GP en artikel.
Det blev inget årsmöte i konstföreningen för min del i går, så jag vet inte om vi vunnit något än. Men priserna är utställda i Falkenbergs sparbanks lokaler, och jag var där idag och tog en extra titt. Fler bilder kommer.
Bild: Inga råttor, men väl hundar och katter. Ett av priserna i konstföreningens utlottning.

Konst och konstigheter

Ett verkligt lyckat biblioteksbesök igår har försett mig med rolig läsning resten av veckan. Hittade Slutet på mr Y, en gotisk roman förlagd till nutid och 1800-tal (förstås) och full av tankeexperiment. Det är en bok om en sällsynt och mystisk bok. Älskar tankeexperiment! Det ger hjärnvindlingarna lite välbehövlig motion. Boken är skriven av Scarlett Thomas, en prisbelönt, relativt ung författarinna. Det är hennes sjunde roman. Har lite problem med språket som känns något valhänt ibland. Eller möjligen är det översättningen. Hennes följande bok, PopCo, får också bra kritik. Omslagen är fantastiskt fina, man vill läsa böckerna bara för deras skull. Hittade också en ny fantasyförfattarinna, Patricia A. McKillip, som jag ser fram emot att få stifta bekanskap med. Föll för locktonerna " . . . välskrivna, intelligenta och väl utarbetade . . . ." från faktaboken Fantasy.

Var och kollade Konstföreningens vinster igår. En liten besvikelse faktiskt. En hel del som var ok, men ingenting som fyllde mig med habegär, direkt. Är inte jätteintresserad av måleri, hellre skulptur för min del. Det fanns en hel del keramik. Om jag orkar gå på lottdragningen ikväll skall jag försöka ta lite fler bilder. Här är årets häst: Den är ju fin förstås. Blir bättre och bättre ju mer man tittar. Min Käre Make och jag har var sin lott, så ett litet hopp finns allt.

Konsten och livet

I veckan blir det utlottning i min konstförening (Mellersta Hallands). Skall bli spännande. Förra året hade jag fantastisk tur och kom hem med en jättefin hästskulptur.

Käre Maken har också haft tur och äntligen fått tid på Sahlgrenskas yrkesmedicin. Anar inte hur länge han väntat.

Och så är det föreläsning om energitjuvar i en av mina andra föreningar. Vet inte om jag skall gå. Det känns som ett gammalt ämne, men energitjuvarna har ju inte försvunnit, så det kanske är aktuellt ändå. Säkert är man energitjuv själv ibland också. Har väldigt svårt att värja mig för energistöld. Det räcker med sura människor i telefonen så går jag ner för räkning.

Kost och dieter: Har glömt att påpeka att sömnen är viktig. Sover man för lite är det närmast hopplöst att gå ner i vikt. Det är som om kroppen går i försvar. Stress är lika illa. Själv fick jag ett anfall av desperat hunger igår kväll och det är absolut fel tid på dygnet att stoppa i sig massor av kolhydrater. Fattar inte att man kan gå upp så mycket på ett enda litet anfall. Börjar nu om. Igen.

Bild: Min fina häst från förra konstutlottningen.

Krukor

Bilder: Min entrékruka, omgjord för höst och vinter. Det är svårt, det finns inte så många växter som dels tål frost dels ger färg. Gillar egentligen inte ljungen, den är lite tråkig, men vad skall man göra? Murgrönan hänger med sedan i somras. Tujan grävs ner i rabatten varje vår och upp igen till hösten. De små rosa bären blev fina.

För att återgå till kungabiografin: Kan inte fatta att kungen gav den där konstiga intervjun. Tyder på att han blev ordentligt skakad. Kungen borde haft vett och mod att hålla tyst. Nu fick man ju klart för sig att det som står i boken är sant annars borde han förnekat det. Och det här med att "vända blad". Vilket larv! Gjort är gjort och sagt är sagt och det finns alltid kvar, hur gärna man än önskar det vore annorlunda. Det är tråkigt att han visar så dåligt omdöme.

Läser vidare om Alice. Som absolut inte är någon kruka. A Question of Integrity heter boken. I vilken S.H. byter berättare med jämna mellanrum, så man får möta personerna sas både utifrån och inifrån. Ett väldigt roligt författargrepp och Susan Howatch gör det väldigt skickligt. Jag är väldigt imponerad.

Kungabiografier och andra

Hej, alla! Softar kollossalt denna lördag. Beroende på att jag inte orkar annat.

Har läst ut Gösta Ekman-biografin. Den var verkligen härlig läsning. Förundras över hur väl man minns allt han gjort. Har tyvärr aldrig sett honom på teaterscenen, men kommer så väl ihåg alla sketcher, filmer, mm. Det är väl just för att han är så bra, så skicklig som det sitter så fast i minnet. Det känns lite märkligt att veta så mycket om en person, särskilt som han fortfarande är i livet, och som han har sådan påtaglig integritet. Det känns som om jag trängt mig på. Lite för intimt . . .

Så är det den här nyutkomna kungabiografin. Borde den skrivits? Mja, jag vet inte . . . Eftersom detta tydligen är text man kunde förvänta sig av skvallerpressen tycker jag att det är märkligt att de kungliga eskapaderna inte beskrivits där. Varför förskona honom? Men en bok . . . Är det viktigt att det kommer ut? Ja, jag tycker nog faktiskt det. Det här är en människa som på allas vår bekostnad lever gott och har som enda uppgift att representera och att vara ett föredöme, och om han inte är det sistnämnda tycker jag nog att det skall påtalas. Så boken kanske fyller en funktion när pressen tiger. Är jag förvånad? Ja, det får jag nog säga, jag trodde att en person i hans position skulle ha mer stil och mer vett. Här verkar den personliga integriteten saknas helt. Kommer jag att läsa boken? Nej, det tror jag inte, jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad.

Läser just nu om, för femtielfte gången, en bok i Susan Howatch verkligt roliga serie om engelska kyrkan under 1900-talet. (Trollope skrev en vid det här laget klassisk serie om densamma under 1800-talet.) Huvudpersonen är Alice, ickereligiös, Courdon Bleu-kock, överviktig, luspank, arbetslös och ansvarig för sin döende gammelfaster. Hon söker, efter en misslyckad anställningsintervju, skydd för regnet i en av Londons många Wren-kyrkor och hamnar, precis som hennes namne, i Underlandet. Boken är härlig underhållning och jag har så lätt att identifiera mig med Alice och hennes dietproblem. Visserligen inte överviktig själv, men som diabetiker blir man onekligen matfixerad. Hon är helt besatt av romrussinglass, en last jag har den största förståelse för.

Här skiner solen idag, hoppas den gör detsamma på er!

Bild: Min fina orkidé i sovrummet blommar om.

I roligt sällskap

Läser lyckligt vidare på biografin om Gösta Ekman. Minnen från min barndoms underbara upplevelser av Hasse och Tages revyer fladdrar förbi. Jag minns varenda sketch. Barnprogram, filmer, Papphammar och Jönssonligan. Vilken härlig bok och en sådan fantastisk människa han är, denne Gösta Ekman. Har svårt att lägga ifrån mig boken och gör endast ett kort uppehåll för att rapportera till dig, Kära läsare

Lyckades iallafall slita mig en liten stund och ge mig ut till blomsteraffären. Har handlat växter till krukan vid entrén. Just nu ser den tämligen maläten ut. Visar bild när det blir klart. Behöver lite hjälp från Käre Maken med grävande och han är dessvärre i Göteborg.

Nu inträffar snart något jag fasar för. Boken är slut och JAG HAR INGENTING ATT LÄSA! Då brukar jag läsa om. Helst Susan Howatch eller Marion Zimmer Bradley, men just nu känns båda lite utslitna. Usch, måste nog till biblioteket.

Bild: Hamlet hälsar. Han säger att han haft urtråkigt denna vecka, matte har inte haft tid och det har blivit alldeles för lite promenader för en hund. Här måste det bli bättring!

Läslust

Har nu placerat mig i soffan med Mannen som inte ville va' stor, Klas Gustafsons biografi om Gösta Ekman. Underbar läsning redan från start, med en insiktsfull beskrivning av den av böcker besatte läsaren. Kände igen mig direkt. Har bara börjat, men inser att jag har många njutningsfulla timmar framför mig. Hurra! Jag hade till min förtvivlan läst slut Val McDermid-deckaren och saknade Tony Hill, Carol Jordan och deras värld. Det gör man redan innan man läst klart. Väntar nu på att hon skall skriva ihop nästa bok. Val McDermid har också skrivit en lång serie med Kate Brannigan i huvudrollen. Den första jag läste var verkligen inte bra, men eftersom jag läst Sjöjungfrun sjöng sin sång, som absolut är fantastisk så trodde jag det var en tillfällighet. Så jag läste nästa . . . och nästa . . . De är urusla allihop, varning utfärdas. Val McDermid har utvecklats fantastiskt sedan Kate Brannigan-serien. Fattar inte att böckerna är skrivna av samma författare.

Har en pastagratäng väntande i ugnen och Gösta Ekman-biografin väntar också. En sådan underbar dag detta är!

Bild: Lavendel från tidigare underbara dagar.

Göteborg hela dagen

Har tillbringat större delen av dagen i Göteborg. Och resten av den med att ta mig dit och därifrån med hjälp av pendeltåg, spårvagnar, tåg och bil. Det känns som om jag varit borta en vecka. Har förgäves jagat klänning från GOODMOVES som jag ville prova. Tänker beställa den i alla fall imorgon. Per telefon, deras hemsida ger jag inte mycket för.

Har också varit på fika i en av mina föreningar där jag fick det godaste bröd jag ätit på länge. Finns enligt vanligtvis välunderrättad källa att köpa på BAKUT på Eklandagatan. Mörkt, massor av frön, supersmaskigt.

Skall nu ägna mig helhjärtat åt Val McDermids Mördarens nät. Hej så länge, vi hörs i morgon!

Bild: Min "Plättar i luft" som tillbringat sommaren i trädgården. Har nu kommit in och växer så det knakar.

Datorers underliga värld och kreativ bokföring

Igår morse gav min dator upp, och jag kom inte ut på nätet. Gjorde ihärdiga försök, med olika metoder. Idag var jag på väg till datordoktorn men tänkte att jag gör ett försök till - och titta, nu fungerar det igen! Arbetade ganska länge på Chalmers Institutionen för Datavetenskap, där jag fick lära mig att datorer inte är logiska. Så sant. Och i det här fallet - så bra! Skall nu istället åka och köpa en lykta i blomsteraffären, som jag länge kastat lystna blickar på. För pengarna jag sparat in på datorreparationen. När det gäller ekonomiska resonemang gäller det att tänka kreativt.
Dietsidan däremot lämnar tyvärr inget utrymme för kreativa resonemang, men innehåller en del konstigheter. Två grupper fick äta exakt samma mat, (kyckling, ris, grönsaker + ett glas vatten). Den ena gruppen fick maten mixad med vattnet till vad man kallade soppa (i mina ögon otäck gegga). "Sopp"gruppen var mätta mycket längre. Jättekonstigt, och inget jag tänker testa. Det finns gränser . . . Käre Maken däremot tyckte geggan såg god ut. Må så vara, i detta hus kommer den inte att serveras.
Är nu klar med Särlandfantasyn. Det finns sju böcker till, men de är inte översatta. Finns inte heller på mitt bibliotek. Väntar nog ett tag. Har liksom fått nog. Det var tre olika historier om två böcker var, och de var sinsemellan lite för lika för min smak. Läser nu Val McDermid om Tony Hill och Carol Jordan. Så bra så man fasar för att boken skall ta slut.
Bild: Blommor från ovans. blomsteraffär.